Tagged: Skit Spel

Då jag nu är i full fart med att bränna igenom min pile of shame så blev det senaste spelet Bodycount, det som tydligen ska vara den “spirituella uppföljaren” till röjar liret Black. Jag gillade verkligen Black när det begav sig, så suget för Bodycount var rätt stort…  Jag kan köpa det här att Bodycount är en spirituell uppföljare, men fan inte till Black, snarare ger det samma kräkframkallande känsla som Perfect Dark Zero gav mig.

Tydligen ska det finnas nån sorts story jag ska bry mig om i Bodycount, nåt om 2 stora privat ägda militärer som “löser problem”. Mer än så orkade jag faktiskt inte bry mig om, och precis som Master Chief har Cortana har protagonisten här ( har han ens ett namn? ) en brud som skriker order via headset. Jag märker senare in i spelet att jag ska tydligen bry mig om denna kvinna som jag inte ens sett, utan bara hört skrika order, något som jag ifrågasatte rätt hårt.

Det absolut största problemet med Bodycount, eller nja, det mesta är ren katastrof, men dock är kontrollen otroligt seg, och för ett FPS spel krävs en bra kontroll, verkar nästan som att bara Call of Duty serien har lyckats med att ge konsol FPS en perfekt kontroll. För att beskriva kontrollen i Bodycount så känns det som man satt ner händerna i seg sirap och försöker spela på det sättet, sen att när dem flesta spel låter en titta igenom siktet när man håller inne LT ( L2 om du spelar på PS3 ) så i Bodycount får du en sorts blandning av att “nästan sikta” och “usel zoom”, kort och gott är kontrollen en ren katastrof i Bodycount, allt är segt och här kan du glömma att lita på snabba reflexer.

När det kommer till FPS spel där du slaktar fiende efter fiende så finns det en viktig sak, det ska vara kul att skjuta ihjäl dessa as, och du ska känna dig motiverad att rensa upp, ofta get bra fiende design oss detta, men i Bodycount känns det som man lika gärna kan skjuta magasin efter magasin mot en vägg, och få ut mer glädje av det, då fienderna i Bodycount är så förbannat generiska och tråkiga, men senare i spelet får man se nya fiender men dem är fan mer tråkiga än dem förra. Nej återigen har jag plöjt igenom ännu ett spel som jag bara bli förbannad på att tänka på. Så avslutar med detta, Bodycount är INTE en spirituell uppföljare till Black, Bodycount är ett jävla skit spel!

Betyg 4 / 10

När spelet El Shaddai – Ascension of the Metatron visades upp för första gången fånga det mitt intresse direkt, men nu har det gått många månader sen spelet släpptes och jag hittade det för en billig peng på Webhallen. Och nu sitter jag här med spelet avklarat och trots att det bara kostade mig 249:- så kan jag inte släppa tanken att detta är pengar jag kunde lagt på något bra mycket roligare, så som att supa mig redlös på T-Röd, kort sagt var faktiskt El Shaddai ett riktigt skitspel. Visst dess grafik var tilltalande på ett sätt, men detta visade sig bara funka i korta stunder, ibland kan det se helt otroligt ut, men 90% ser det rent sagt förjävligt ut. Och vad som verkligen får mig att såga detta spelet är dess story, musik och voice acting…och även spelets gameplay.

Jag har ingen som helst ork att gå in i detaljer på vad som gör detta spelet så otroligt tråkigt, jag blir i princip bara förbannad så fort jag tänker på den här smörjan, och att jag lyckades lida mig igenom spelet är ett under, måste fortfarande varit bakis från nyår… Nej spelet är skit.Men nåt som jag verkligen inte klarar av att se är spelet protagonist vid namn Enoch, den här “snubben* är så otroligt dåligt designad och naturligtvis verkar han vara stum, och bara står och glor hela tiden. Fast finns dock en figur i spelet som är lite små rolig, och det är Lucifel…Jepp det är hans namn, inte Lucifer, och han dyker upp lite här och var så man kan spara sitt spel, och detta gör han genom att i en mobil snacka med gud… Lite små roligt, men tyvärr det enda roliga som går att finna i den här smörjan.

Detta spelet kanske funkar för folk som är hardcore kristna eller nåt, för allt religion babbel för mig får mig bara att må illa, speciellt när dem försöker göra det “seriöst” på ett sätt. Hade vi snackat lite mer God of War stuk på spelet hade jag nog kunnat uppskatta det bra mer, men detta känns mer som en ny version av Bible Games från NES tiden.
Tänker inte spoila hur spelet slutar, men det känns som att utvecklaren Ignition Games trodde lite väl mycket på spelet och hintar om en uppföljare. Så skulle vi se ett El Shaddai 2 i år så är det ganska uppenbart att 2012 mycket väl kan bli det sista året för vår värld.

HÅLL ER BORTA FRÅN DET HÄR SKIT SPELET!!!!!