Retro & The Last Story…

Nu när “sommaren” börja närma sig sitt slut så är det återigen dags att damma av konsolerna där hemma. Jag vet inte hur vädret har varit där ni spenderade eran sommar, men här i Mölndal & Göteborg har sommaren dominerats av regn och rusk, men vi har även haft våra fina veckor. Så det är under dessa “skit” dagar man får passa på att sätta sig ner med ett spel.

Ni som läste mitt förra inlägg ang sommarn vet att jag har svårt att hålla spelintresset uppe, men trots detta satte jag mig med några spel för att få timmarna att gå. Det första blev Spec-Ops – The Line till Xbox 360, och det tog verkligen inte lång tid innan jag stängde av konsolen. Men efter ett tag så märkte jag varför jag var så uttråkad, det var så illa att jag tröttnat på att lira på min Xbox 360, detta är trots allt min huvudplattform, så jag tog en titt på maskinerna som stod under TV och valde konsolen med mest damm på, detta var naturligtvis min Wii.

Efter uppdaterat maskinen så tog jag mig ett titt på Virtual Console delen, och märkte att jag hade 4000 poäng att spendera, så det slutade med att man köpte på sig en hel del SNES spel, Blev överlycklig när jag såg att Mega Man X och Mega Man X-2 hade kommit upp! Passade även på att köpa Mega Man 1-6 när jag ändå var i gång.

Barnasinnet kickade igång och jag satte mig med Mega Man X direkt, kommer fortfarande ihåg vilken ordning bossar ska besegras och deras svagheter, man fick sig en liten “Blast to the Past”.

När sista bossen låg besegrad kände jag att det kanske är dags att sätta sig med alla Wii spel som jag inte kört igenom än, och dessa är _många_, har ju inte ens knappt spelat Super Mario Galaxy!

Men utav nån anledning blev jag sugen på ett rollspel, och utav dem 3 JRPG spelen jag har i hyllan fick det första bli The Last Story.

Rollspel har alltid varit min favoritgenre, speciellt JRPG’n, men under denna generation har utbudet och kvalitén varit usel. Dem enda två rollspelen under denna konsol generationen jag faktiskt har kul med är Blue Dragon och Final Fantasy XIII-2 ( nåja, för XIII-2 ) men allt annat har varit skräp i mina ögon. Om vi tittar tillbaka på SNES och PS2 tiden så var det himmelriket för genren.

The Last Story fick heller inte det en vidare bra början, då spelet voiceacting och dess dialekt nästan fick mig att kasta min classic controller i marken, dryg brittisk dialekt…. Men några timmar in i spelet hade jag till en viss del vant mig, men önskade hela tiden att jag skulle kunna välja japanskt tal och engelsk text. Nåt som dock gjorde mig glad är just att spelet har support för classic controller, för ska jag spela ett japanskt rollspel i många många timmar så vill jag inte behöva sitta och vifta som en idiot med ADHD framför TV’n, Jag får tillräckligt med träning på gymmet, när jag spelar vill jag kunna ta det lungt.

28 timmar speltid senare är The Last Story avklarat, och jag är faktiskt lite förvånad av min speltid, då jag är van vid att denna typen av spel brukar hamna på 100+ timmar för mig, då jag _måste_ levla upp allt och fixa dem bästa vapen och utrustning, ändå hade jag lyckats med allt detta på 28 timmar, Jag tänker inte gå in på en djup recension av själva spelet och dess story, för då kommer jag inte hinna spela några andra spel. Men för mig kände jag faktiskt att en del av den japanska rollspels genren börjar intressera mig igen, kanske är hoppet ännu inte ute?

Dem två andra rollspelen som står i hyllan nu är Xenoblade Chronicles och Pandora’s Tower, men känner att jag måste sätta tänderna i Super Mario Galaxy för en gångs skull!