Prince of Persia: The Forgotten Sands

Då var ännu ett spel på min pile of shame avklarat, den här gången fick det bli Prince of Persia: The Forgotten Sands. Efter jag spelade igenom prisens förra äventyr som var ett rejäl språng ifrån vad vi normalt brukar se från denna spel serien så jag jag väldigt skeptiskt mot The Forgotten Sands, men efter plöjt igenom det nya spelet så kan jag nog våga hoppas på att Ubisoft lämnar en cell-shadead prins bakom sig för gott, och ni som spelade The Sands of Time kommer välkommna The Forgotten Sands… Till en viss del.

Spelet börjar med att prinsen är på väg för att besöka sin bror, men när ha anländer märker han att sin bror Maliks kungadöme är under attack, och efter tagit sig in i palatset möter han upp med sin bror och erkänner där att kungadömet är på väg att gå förlorat, och hans enda hopp är att släppa loss Solomon’s Armé, en magisk arme utav sandsoldater. Prinsen försöker övertyga att släppa loss en sån enorm kraft är ett stort misstag, men naturligtvis lyssnar inte Malik på sin yngre bror, och vips bryter helvetet loss. Den medalj som användes för att släppa loss Solomon’s Armé och dess ledare, en kraftfull djin vid namn Ratash går i 2 delar och båda bröderna bär på varsin.

Prinsen och hans bror blir separerade och efter tag hittar man en portal som leder till en annan världs, väl här inne möter prinsen en annan kraftfull Djinn vid namn Razia, här får prisen redan på att denna armén som släppts loss inte var Solomon’s, utan den var till för att ha ihjäl honom, och Razia ger prinsen magiska krafter, så som att vrida tillbaka tiden. Hon säger att medaljen måste föras samman igen för att låsa in armén och Ratash.
Så prinsen spårar till slut upp sin bror och berättar att armén måste stoppas, men då dessa medaljer låter båda bröderna att absorbera krafterna från fienderna dem dödar så vill naturligtvis Malik absolut inte ge upp sin nyfunna kraft, och ignorerar sin brors vädjan om hjälp…

Under äventyret stöter man på Razia lite då och då, och får även då nya krafter, den som jag absolut gillade bäst var förmågan att stoppa vatten så det blir som en plattform eller pelare som använda i puzzel. Har du spelat dem tidigare Prince of Persia spelen så kommer plattformandet kännas igen direkt, men den här gången fokuseras det mer på att använda sina reflexer för att lösa pussel, istället för att stå och titta på skrämen i 10 minuter och försöka komma på vilken väg man ska ta.

Nåt som däremot jag absolut inte gillar i The Forgotten Sans är stridssystemet, då prisen är känd för sin stridstalang och finess så känns det förbannar tråkigt att striderna i princip bara är buttonmashing, det enda som lyfter upp stiderna är dem offensiva magierna man kan använda, speciellt när man har levelat upp dem till max.
Sen måste jag säga att jag har enorma problem med designen på själva prinsen, inte för att låta som ett “svin”, men han ser lite…Handikappad ut, som om han är resultat efter några generationer av inavel, sen är hans röst och dialekt så förbannat tråkigt, det är så att jag faktiskt saknar Noal North ( Nathan Drake från Uncharted serien ) som lånade ut sin röst till prinsen förra gången. Men jag kom på ett lite knep så jag slapp störa mig allt för mycket på hur prinsen såg ut, via Ubisoft tjänst uPlay kunde man köpa ett skin så man ser ut som Ezio från Assassin’s Creed, vilket gjorde spelet bra roligare för mig =)

Kort och gott är The Forgotten Sand absolut inte ett dåligt spel, och jag hoppas faktiskt på att detta inte var det sista i serien, men det är långt ifrån perfekt. Kanske finns det en ljus framtid för Prince of Persia trots allt.

Betyg: 7/10