Resistance 1 & 2: Avklarat

Det var längesen jag yttrat så otroligt många svårdomar över ett spel, men utvecklaren Insomniac visste precis hur man gör en Göteborgare förbannad med sitt spel Resistance – Fall of Men. Jag får iofs ha översikt med att spelet i fråga var en av release titlarna till Playstation 3 och under den tiden skrek folk om hur svårt det var att göra spel till Sonys maskin. Sjävla storyn var faktiskt lite intressant, utomjordingar som hejar runt och tack vare detta hände aldrig andra världskriget, men tydligen ska man få mer bakgrunds story från en Resistance bok, men jag hade inte precis lust att dra mig igenom en hel novel bara för att fatta till fullo vad som händer i första delen i en spelserie.

Till skillnad från Killzone 1 så kändes kontrollerna inte förjävliga för en gångs skull, detta kan troligen bero på att nu är jag van vid att spela FPS spel med Dual Shock eller så är det så simpelt att Insomniac visste vad dem gjorde, men något som dock fattades var en sprintknapp så man fick alltid röra sig i Nathan Hales samma takt genom hela spelet.
Det som gjorde mig så sjukt förbannad var för det mesta AI’n i spelet, jag är dock den sista som skulle klaga pga bra AI, men när Chimera som fienderna heter alltid verkar veta vart man befinner sig trots att det inte finns nån chans att dem skulle kunna veta vilket håll jag kommer från, säg att du kommer runt ett hörn och precis när du ska se vad fiender befinner sig har asen redan dragit iväg några salvor precis där du kommer titta så dem får i princip alltid in första träffen. Detta hade jag inte brytt mig så mycket om man hade hälsa så återhämtar sig efter en stund så som i Halo eller Call of Duty, detta inslaget finns till en viss del i Resistance men du har ändå alltid 4 rutor av hälsa och det ända sättet att återhämta sig är att plocka upp glasburkar med piss…. I alla fall är det så det ser ut som. Detta är nåt som drar ned tempot otroligt då du efter varje strid måste springa runt och leta överallt för att hissa dessa pissburkar.

Men efter ha genomlidit Resistance – Fall of Man efter många dagar uppehåll och raseriutbrott fick jag äntligen se slutsekvensen och det var dags att köra igång med uppföljaren, Resistance 2.

Om jag skulle beskriva skillnaden mellan Resistance 1 och 2 så är ettan i princip känslan av att får i sig en munfull av 2 veckors gammal mjölk medans Resistance 2 är färskpressad apelsinjuice, kort och gott är det dag och natt mellan dessa 2 spelen. Allt i spelet är bättre, kontrollen, ljudet och själva känslan av att jorden är under attack, detta är något få spel lyckas med inte ens Bungie med deras Halo serie lyckas med bedriften av att ge känslan att en planet är under attack. Vi får återigen följa protagonisten från första spelet Nathan Hale och den här gången har han fått en personlighet då i första spelet kunde man sortera in han i “Quiet Bald Space Marine”. Den här gången hade Insomniac lagt in en sprintknapp och tack gode gud har dem infört hälsa som återhämtar sig och man slipper nu springa runt som en dåre i jakt på dessa förbannade pissburkar! Nåt som Insomniac lyckas sjukt bra med i Resistance 2 är dessa s.k “Shit! Shit! Fuck! Fuck! Moments”, då man drivs vidare av ren panik, detta blir sjukt påtagligt när horder av hybrid Chimera i hög fart rushar mot dig, Inte ens Valve med deras Left 4 Dead har lyckats med detta. Tyvärr slutade Resistance 2 men en sjuk cliffhanger, så nu får jag vänta till September i år till Resistance 3 släpps.

Har även hört att Resistance 2 ska ha ett sjukt bra multiplayer läge, men nu när Sony har sagt att vi kommer inte se PSN förens 31’e Maj så har jag inte kunnat testa den delen av spelet. Resistance 2 rekommenderas varmt!