Category: Spel

2013 – 06 – 21 

13:47

Efter en god natt sömn så är det återigen dags att kasta sig in i Demon’s Souls! Idag blir det nog inte så mycket spelande dock, det är ju Midsommar trots allt, men lite ska man kunna smyga in. Nu när första bossen ligger död och nu är det dags att avancera, kom till ännu en bro, och här gillar drakjävlar att spruta eld… Och fittiga jävla snorhundar… Kort och gott jag dog… 3 gånger…. Men nu gör vi ett nytt försök 🙂

Death Count: 9

14:08

Phew, lyckades ta mig över den förbannade bron, gud va störande den skitna draken är då!!! Kom fram till en s.k “fog door”, hoppa glatt in och stötte på Tower Knight… Jadu han va fan inte rolig, och 2-3 sekunder in i fighten ligger jag i mitt blod… Hur fan ska jag spöa den här jäveln? :S

Death Count: 10

14:53

Jag hade en känsla att Tower Knight skulle bli en sån där boss fight som jag skulle dö om och om igen på, men nu står jag här med Tower Knights souls i hand, och återvänt till Nexus för lite R&R och level up, men nu blir det en paus från spelandet och dags att dra iväg och fira Midsommar med flickvännen =)

2013 – 06 -22

15:15

Då var midsommar firandet över, och dags att kasta sig in i Stonefang Tunnels, för tydligen får jag inte fortsätta på det andra stället förens jag slaktat en über demon. Har i dem här tunnlarna stött på diverse äckliga varelser som verkar lite smått…mongolida? Men även dessa jävla hundar och eldsprutande tjockisar, en av dessa brände ihjäl mig 🙁 Men gick precis igenom en “fog door”, så jag förväntar mig att det kommer nåt förjävligt snart som ska göra livet surt för mig…

Death Count: 11

15:25

Gah, mer av dessa stenkastande mongon! Stötte på en hel drös av dessa “mongoloider” samtidigt, så man åkte på storstryk, men fördelen är att jag hittade en shortcut så nu slipper jag i alla fall ta mig igenom hela jävla grottsystemet, men fan, känner att jag behöver mer firebombs, cause firebombs are cool!

Death Count: 12

18:39

Förbannade jävla spindel slyna! Jepp, har stött på bossen Armor Spider, efter åkt på stryk 2 gånger av denna jäveln kände jag att det är dags att farma lite souls och levla upp, speciellt min endurance så jag kan börja använda min Purple Flame Shield. Så det är dags att bege mig tillbaka till
Boletarian Palace för att farma ca 20000 souls… Blääää!!!

Death Count: 14

23:40

Die, die, die my darling! Sådär ja efter en jävla massa soul farming fick jag upp min styrka tillräckligt hög för Purple Flame Shield, så var det att dra ner till Armor Spiders skithåla igen, och den här gången gick slynan ner direkt! Ännu en boss besegrad, och nöjd som ett as är man också 🙂

2013 – 06 – 23

04:08

Nej fy fan, nu får det fan räcka för idag, Kötta mig vidare igenom trånga grottor och annan almän skit, hittade dock ett dragon sword +1 som jag fastna för direkt! Men tyvärr har det en massa fire dmg på sig, som i sin tur är helt jävla värdelös på stället där jag är nu 🙁 Men till slut stod jag öga mot öga med Flamelurker…. Som melee klass är ju denna bossen helt störd i huvudet! Efter blivit slaktad 4 gånger kom jag på en taktik som funkar, men för att få detta att funka behöver jag farma en jävla massa mer souls, men det får bli ett projekt för morgondagen. För nu säger jag gütten natcht eller nåt sånt 😛

Death Count: 18

 

 

Att jag älskade Dark Soul’s råder det verkligen inte nåt tvivel om, men det finns ett spel jag haft i princip sen det släpptes men aldrig spelat. Så idag utav någon anledning så tog jag äntligen av plasten till Demon’s Souls. Så den här blogposten kommer jag att ha öppen varje gång jag sitter och spelar, Med timestamps och all sån fancy skit.

2013-06-20,

19:56

Har precis börjat spela, efter suttit och lekt med utseendet på min karaktär så kastade jag in i spelet, fick bli en Knight vid namn Talinth *doh*
Precis som i Dark Souls så valde jag väl helt fel klass och kommer åka på står stryk, aja men skit samma, nu är det dags för en tutorial ( wtf? )

20:01

Gissar på att jag fortfarande är i tutorial området, och stötte på en fiende vars nylle sken i blått ljus, här var jag fan på “fitthåret” att dö för första gången, men gick inte riktigt som planerat för Hans-Urban, vilket jag döpte aset till så fort jag såg han, nu ligger du i en pöl av blod, käkar i mig lite hälsa och springer glatt vidare 🙂

20:22

YOU ARE DEAD! Jahapp, då hände det då, sprang in i ett rum och där stod en stor jävla demon vid namn Vanguard och väntade på mig, jag fick in några träffar men till slut fick det feta aset in en rejäl träff och jag stendog, men jag vet inte om jag ska lägga till detta på min Death Count jag kommer ha, för tydligen skulle jag dö här, och nu är man i Nexus och nån brutta i burka väckte mig som undead. Jahapp, då kör vi vidare då!

20:49

Sådär ja, nu har jag “äntligen” dött för första gången, jag gick igenom sån där trevlig fog, hade förväntat mig att stöta på en boss av nåt slag här, men istället var det en eldbombs kastande zombie jävel som lyckades spränga mig i bitar… Så dags att springa tillbaka och se om mina souls ligger kvar som i Dark Souls 🙂

Death Count: 1

21:10

Efter köttat mig igenom samma jävla svin återigen om jag fram till mina souls, men den här gången var jag bered på vad som väntande mig, så zombie jäveln fick smaka på sin egen medicin, en firebomb i plytet på aset och jag kan nu avancera… Hoppas jag :S

21:23

Tagit mig längre in i Boletarian Palace, och stötte precis på en snubbe som behövde hjälp, slaktade mig 5-6 zombies ( som älskar tutta eld på sina svärd ). Efter varit ruggit nära att dö på kuppen räddade jag en snubbe vid namn Ostrava, och som tack för hjälpen fick jag en kikare… En jävla kikare? Ja men tack då 😛

21:55

Jahapp, Då dog man igen, men den här gången kan jag enbart klandra mig själv, hade kämpat mig längre upp i palatset när jag kom fram till en massa stora runda stenar som var blockerade. Så vad gör ett smart-ass som jag då? Jodå, jag hugger sönder träbarriären och detta resulterar i att stenarna rullar iväg och krossar min kropp…. Perkele!

Death Count: 2
22:09

Muhahaha! Den här gången använde jag stenjävlarna på rätt sätt, satte dem i rullning och total mosade en massa odöda jävlar som stod som bowling käglor, STRIKE! Men sen vandrar jag vidare och ser längre bort sitter en förbannat stor drake…. Got a baaaad feeling about this… 🙁

22:18

Jahapp, Då dog man igen, efter jag såg drak jäveln, så kom jag till en bro, jag kände igen denna bro från ett demo av spelet jag såg på gametrailers, så jag avancerade långsamt, efter ett tag hörde jag tunga vingslag så jag började backa bakåt, vilket var en jävla tur, för visst fan kom det en drake! Så jag gick åt vänster, väl där ser jag inte bara 1 utan 2 drakjävlar! Men såg att man kunde springa längs kanten av klippan där dem satt, väl där framme hittade jag lite lik och loot, sen snubbla jag över kanten och dog… God damnit!

Death Count: 3

22:30

Kuuuuuuk! Hade nästan lyckats ta mig tillbaka till mina souls, men det sket sig, stötte på Hans-Urbans bror som den här gången var ute efter blod, jag stendog, och nu gick man back 2500 souls… Fawk!

Death Count: 4

23:56

Gud, jag vet fan inte vart jag ska ta vägen! Oh yes, Jag dog igen, och inte nog med det nu är mitt svärd paj så får springa runt med en fjantig jävla smörkniv… Näfan, får hämta lite souls och uppgradera min gear lite, iofs har jag nu köpt på min Plate setet så lite plus ligger man nu, hittade även en ring som gör att jag som “undead” har lite extra HP, sånt gillar vi 🙂

Death Count: 5

00:43

Jag vet inte om det är för att jag nu är förbannat trött, eller att flickvännen visar massa vidriga “klämma finnar och bölder” filmer på YouTube, men nu dör jag som en dåre, på en vanlig jävla zombie den här gången! Näfan, ska hämta mina souls, och se om jag kan ta mig tillbaka till Nexus, uppgradera lite och reparera min lilla svärd, för dessa jävla mail breakers, fjantiga 😛

Death Count: 6

01:37

Sådär ja! NU börjar det verkligen hända grejer! Gick tillbaka till stället med dessa jävla drakar, och tänkte “Inget vågat, inget vunnet” så kutade som ett as längs bron, och väl på andra sidan fick jag dra i en spak som öppnade upp dörren till spelets första boss, Phalanx. När jag kom in i rummet försökte jag komma på hur i helvete ska jag ha ihjäl denna heffaklumpen, men efter dragit på lite eld på mitt fina Bastard Sword så började jag hacka loss som en jävla dåre! Och bara nån minut senare är Phalanx besegrad och jag återvänder till Nexus med min första Demon’s Soul! Men nu orkar jag fan inte hålla ögonen öppna längre, over and out

Att spelkulturen växer råder det ingen tvekan om, men när det kommer till events som är dedikerade till spel här i Sverige så finns det tyvärr inte så mycket, medans jänkarna har sina PAX och Comicons där spel får stor fokus så ligger norden efter rejält. Men vi har i alla fall två guldkorn att briljera med, den ena är Gamex som jag dock aldrig varit på ( än ), och här i goa Göteborg har vi Retrospelsmässan.

Jag har aldrig tidigare varit på denna mässan, och det var faktiskt flickvännen min som frågade om jag var intresserad av att gå dit ( best girl ever? ) När vi väl kom till Eriksbergshallen märkte vi en sak direkt, det finns _många_ underbara nördar och det var bara att ställa sig i led och stå och köa i cirka 1.5 timme, men som tur var gjorde solen sitt bästa att hålla oss varma.

Detta är då en mässa som är för retrospel, så jag blev glad av att se yngre killar och tjejer ( Youtube generationen ) dyka upp och vara ivriga över att se vad som fanns när jag själv växte upp. Väl inne på mässan pågick en tävlingen i Super Mario Bros där 2 personer tävlade i vem som kunde klara av spelet först, och långt inne på mässgolvet kunde man höra chiptune musik, jag kände mig dvs som hemma direkt.

Överallt stod försäljare och sålde spel, samlarobjekt, ja nästan allt man kan tänka sig som hör till nördkulturen. Jag var själv jakt på 3 saker, 2 kopior av A Link to the Past, Chrono Trigger & Final Fantasy VI till SNES, men tyvärr hitta jag dock inget av dessa, men hade ändå spenderar byxorna på mig och jag ville verkligen gå från mässan med fullproppade påsar, och detta är precis vad som hände. Först plocka man upp några svampar från Mario, men det var en sak som jag gick förbi om och om igen, en klassisk Nintendo skylt, men priset på denna låg på 1500:-, efter tvekat både en och två gånger och med 10 minuter kvar tills mässan skulle stänga var jag tvungen att slå till!

Det fanns även en annan skylt med Atari loggan som det i princip var aktion på, jag var inte det minsta intresserad av just denna, men fick senare reda på att den hade sålts för 5000:- och att pengarna gick oavkortat till BRIS 🙂

Det fanns även en liten galleria med spel konst som jag stod och tittade på ett bra tag, här var det en stor målning av Ryu från Street Fighter, Link och Zelda m.m, men priserna för dessa var lite för tunga för mig, men att få tag i såna målningar och hänga upp i vardagsrummet hade varit underbart!

Men fanns en riktigt negativ sak med Retrospelmässan, och det är storleken, för mässan använde bara halva ytan av Eriksbergshallen och det var rätt trångt där inne, speciellt vid försäljnings områdena, detta är nåt jag hoppas fixas tills nästa års mässan ( om det blir nån? ). För med tanke på den kvartetslånga kön så är det rätt uppenbart att Retrospelsmässa bara kommer växa och växa.

Kort och gott är jag rätt nöjd med vad jag fick uppleva, och kommer utan tvekan att närvara på 2014 upplaga av Retrospelsmässan, och speciellt glad är min 3DS’s som fick otroligt många StreetPass, och från folk från olika länder, stötte tydligen på nån från Japan och USA, så nu har man en enorm arme av Mii’s!

Men som sagt kom jag inte över några spel,men dock en massa annat nördigt, se bilden nedan 🙂

Det är få spel var värld verkligen sätter sig på hjärnan och minnena man hade av världen följer med oss många år framöver. Ett av detta spel var Bioshock och staden Rapture där spelet utspelade sig i, det kändes så otroligt unikt och främmande att jag var tvungen att dra igenom spelet i en sittning, jag ville verkligen inte sluta. Det här för mig till den senaste delen av Bioshock serien i Bioshock Infinite.

Istället för att smyga sig fram på havets botten får vi den här gången lära oss känna staden Columbia som svävar ovanför molnen. När jag för första gången såg filmer och bilder under spelet utveckling var jag så sjukt jävla pumpad på att uppleva ännu ett mästerverk av skaparen Ken Levine. Men nu sitter jag här, spelat igenom Bioshock Infinite hela 3 gånger men känner ändå en enorm tomhet och en besvikelse.

Jag började undra om jag var helt dum i huvudet som inte tyckte att Bioshock Infinite “var det bästa sen skivat bröd” så att säga, ärligt talat så hade jag faktiskt rätt tråkigt. Precis som i dem första Bioshock så har man speciella förmågor, som förr hette Plasmids och nu kallas för Vigors och dessa använder man i kombination av skjutvapen. I Bioshock 1 & 2 använde jag dessa förmågor i princip hela tiden, men här känns som så otroligt tråkiga och nästan meningslösa.

När det kommer till själva gameplay delen av Bioshock Infinite känns allt så otroligt föråldrat, otroligt tråkiga vapen som mer känns som ärtbössor och har ingen alls kraft i sig, Men själva kontrollen känns “lite off” så att säga, att hantera plasmids och vapen i dem tidigare delarna kändes helt naturligt men här känns det otroligt bökigt.

Columbia må vara otroligt vackert, men det var bara i början av spelet och i slutet man verkligen kände att man var i en stad som ligger ovanför molnen, till skillnad från dem förra delarna där man verkligen kände att man var havets botten. Nu kanske folk gnäller på mig att jag jämnför dessa titlar för mycket med varann, men klart som fan att jag gör det då spelet trots allt heter Bioshock. Så det känns otroligt tråkigt att spel som kommer så långt efter dem förra delarna känns så otroligt själlöst. Och med denna fiendedesignen som dem gick in på känns ruskigt ruschat, då jag tröttar på att skjuta ihjäl vad som känns som samma sorts fiender som ser ut som tvillingar genom hela spelet.

Men trots att det kanske verkar att jag hatar Bioshock Infinite så gör jag verkligen inte det, men efter tidigare delar i serien förväntade jag mig en sorts evolution, men det känns mer som 1 steg framåt men 2 steg bakåt och för ett spel som blivit försenat gång på gång så tycker jag det är otroligt tråkigt. Det enda jag verkligen gillade med Bioshock Infinite var vad jag ser som spelets huvudperson Elizabeth som lyckas uttrycka otroligt mycket känslor och för att vara en sorts side-kick så är hon aldrig i vägen.

Det är rätt svårt för mig att kunna rekommendera Bioshock Infinite till andra spelare, men älskade man dem tidigare delarna så är det kanske bäst att vänta tills du kan hitta spelet på nån rea, men däremot folk som aldrig upplevt magin i Rapture kanske inte lämnar Columbia med känslan “Jag vill tillbaka till Rapture”

Är det nåt jag verkligen irriterar mig på denna generation är att utvecklare envisas om att slänga in multiplayer i spel som egentligen inte behöver det, och för det mesta så blir det alltid en s.k “half assed” medioker multiplayer med döda lobbys och ingen bryr sig helt enkelt inte. Men sen har vi då spel som enbart koncentrerar sig på själva multiplayer delen, och dem som utan tvekan vet hur detta ska göras är Zombie Studios, och med spel som Blacklight: Tango Down och Blacklight: Retribution bakom sig så vet denna studion hur ren multiplayer ska göras.

Den första tanken som slår mig när jag sätter igång Special Forces: Team X är att detta skulle vara “avkomman” av skam och svett efter att Borderlands 2, Gears of War & Call of Duty har haft en trekant, och denna “ungen” har fått Borderlands grafiska stil, dock inte lika skarp, från Gears of War känner man igen tredje persons perspektivet och till en viss del deras cover system ( kan dock vara lite knepigt ibland ) och från Call of Duty känner vi igen perk system, låsa upp vapen och diverse tillägg till dessa så som sikte, ljuddämpare m.m.

Är det nåt som alltid varit stort i dem flesta multiplayer spel är att man får vara med i att rösta fram vilken karta man ska spela på, men till skillnad från spel som Halo 4 ( där det _alltid_ blir jävla Ragnarok ) så röstar man här istället fram 3 olika områden på kartan, dessa sätts sen ihop på ett smart sätt så har man tur får man alltid spela något av det man valt. Detta är faktiskt något jag i framtiden gärna skulle se andra spel använda.
Men allt är inte guld och gröna skogar, då dessa områden man får välja mellan är inte vidare intressanta och väldigt gråa och tråkiga helt enkelt, men Zombie Studios ska absolut få cred för vad dem försökte.

Precis som i Call of Duty så går man upp i level, och man låser upp nya vapen och perks, men förutom detta finns det även special vapen utsprida på kartorna, och i min senaste match lyckades jag plocka upp en motorsåg som jag använda för att göra slarvsylta av en stackar motspelare, för att senare få skallen avblåst från hans kompis sniper rifle, så det finns en hel del grafisk gore, även trots det tecknade grafiken.

När det kommer till själva gameplay delen av Special Forces: Team X så finner vi det vi är vana vid, så som Capture the Flag, Team Deathmatch, Domination. Det är även det här som är lite av problemet med Special Forces, det är inget nytt, och vi har spelat dessa spelsätt i många många år nu, men jag kan inte förneka att jag har haft det roligt med titeln i fråga.

För att summera upp Special Forces: Team X så kan jag säga att det är ett kompetent och ett underhållande action spel men faller mycket på den trista miljön och att det inte finns mycket nytt, och det enda som verkligen är unikt är hur kartsystemet fungerar. Det kommer säkert komma DLC i form av nya kartor som är lite roligare, men jag recenserar som sagt spelet som det är nu.

Versionen jag testat är Xbox 360 versionen, och jag märker då och då att texturer laddas in lite väl långsamt, men däremot är det inga som helst problem med bilduppdateringen så det flyter på som det ska, och kontrollen känns väldigt solid.

Så har du 1200 Microsoft Points liggande och är sugen på ett action lir, och om du mot förmodan inte äger Halo 4 eller Call of Duty : Black Ops 2 så är det helt klart värt att kolla in detta, men gissar på att dem flesta action fantaster äger nåt av dessa andra spel så är det svårt att hoppa över till detta.

Trailer finns att se här

Betyg 6/10

Först och främst gott nytt år på er alla! 2012 är äntligen avklarat och jorden fick faktisk inte under! För oss gamers var 2012 absolut ett bra spel år, men kanske inte det bästa, Nintendo släppte sin Wii U, och Sony släppte sin PS Vita ( ge oss spel? ). Men nu gäller det att blicka framåt, och vad som är på mångas läppar just nu är om detta är året våra Playstation 3 och Xbox 360 maskiner får sina respektive uppföljare, E3 2013 kommer bli nåt att se fram emot.

Tyvärr har jag inte haft så mycket tid jag hade hoppats på att få att kunna skriva på bloggen, men det finns bara 24 timmar på ett dygn så man får göra sitt bästa, och då jag fortfarande jobbar stenhårt med min träning försöker jag även få in spel tid så ofta jag kan.

Slutet på året såg ett par titlar jag tänkte snacka om här, och först ut är ett spel jag väntande så otroligt länge på, och det är Halo 4. Bungie lämnade över serien till den nya studion 343 Industries och jag kan inte förneka att jag var lite orolig att en massiv serie och flaggskepp för Xbox hamnar hos en helt ny studio, men samtidigt har jag känt sen Halo 3 att serien behöver nytt blod, visst ODST och Reach var bra spel, men jag ville ha en värdig uppföljare och en fortsättning på Spartan 117’s historia. Vid det här laget är Legendary på Halo 4 avklarat för cirka 2 månader sen, och jag kan inget annat än att gratulera 343 Industries, Halo 4 är utan tvekan det absolut bästa Halo spel jag lirat, och serien ligger i goda händer hos dem. Även då dem tog några rejäla risker med storyn ( ni som spelat igenom det vet exakt vad jag menar )

Men Halo 4 var inte det enda FPS spel som slukade upp min tid, jag lämnade rymden bakom mig och drog mot täta djungler, djupa hav och sinnesjuka antagonister, spelet jag pratar om är naturligtvis Far Cry 3. Jag måste erkänna att jag tyckte att Far Cry 2 var ett riktigt ruttet spel, tråkig story med npc karaktärer som pratar på utan att använda en enda paus eller punkt. Visst det var snyggt, men själva spelet i sig var katastrof. Med detta i minnet så var jag lite osäker på Far Cry 3, men efter man kollat på alla trailers man kunde komma åt var jag tvungen att ge paradis ö shootern en chans.

Jag fick besök av bloggaren Joakim Högberg som driver Jocpoc.se i några dagar, vi plockade upp Far Cry 3, kopplade in min extra Xbox 360, sen var det full rulle. Vi började med att spela co-op delen, värt att nämna här är att vi spelade detta innan en viss patch fixade en massa saker, så frustrationen blev enorm och efter 10 minuter efter att co-op delen hade glitchat ut så tittade vi på varann och undrade om vi hade gjorde väldens nerköp. Men då kickade vi igång singelplayer delen, sen utan att vi märkte det var klockan 5 på morgonen och vi hade suttit på våra arslen i ett ex antal timmar och bara latjat runt.

Men nu när co-op delen är fixad och Far Cry 3 bjuder på en singelplayer som fick mig att glömma av att sova så kan jag bara konstatera att det här är verkligen ett av fjolårets bästa spel! Och det glädjer mig att veta att del 4 i serien redan nu är under utveckling. Och Far Cry 3 har utan tvekan den bästa jävla badguy jag har varit med om!

Men som sagt är det inte bara FPS som tagit upp min tid, och här har vi ett spel som verkligen tog tag i mitt intresse, jag talar om Sleeping Dogs, spelet som var tänkt att bli en ny del i True Crime serien, men blev nedlagd, men sen senare uppköpta av Square-Enix. Jag älskar spel som GTA, men är så förbannat trött på att springa runt i USA inspirerade städer ( Jag menar dig Liverty City! ) Men i Sleeping Dogs spenderar vi all vår tid i Hong Kong, och detta är inget annat än en underbar upplevelse! Men dock tog det ett litet tag för mig att vänja mig med att köra på vänster sida av vägen ( jävla dårar ). Och för en gångs skull i ett “GTA” spel får jag spela med en protagonist som jag faktiskt gillar, till skillnad från GTA IV “hjälte”.

Nu vet jag att jag plöjer igenom dessa 3 titlar som egentligen förtjänar att skrivas mer om, men då jag kämpar igenom min enorma backlog av spel hinner jag inte, men det ska bli bättring, det lovar jag er!

Men nu ska jag återigen ut i rymden och härja i sällskap med en viss ingenjör 😉

Väl mött!

Är det nåt jag alltid älskat med Resident Evil är vad som en gång var en genre som kallades Survival-Horror, detta betyder att spelet mest fokuserade på skräck och känslan av att känna sig helt ensam och jagad. Man satt där med kontrollen i hand, hade begränsat med ammo och livmätaren var långt ifrån full. Varje rum blev som en mardröm och man hoppades på att hitta ett magasin till sitt vapen och kanske en first-aid spray. Kort och gott gick din puls på högvarv när du blev överraskad av zombie hundar som hoppas igenom fönster och skrämmer skiten ur dig, eller Hunters och Lickers som gjorde ditt liv till ett helvete.

I och med med Resident Evil 4, som enligt mig är ett riktigt bra spel, men tog Resident Evil serien till en mer action betonad genre, visst att byta bort zombies för infekterade las plagas bybor funkade, speciellt när dem har en säck på huvudet och springer med en motorsåg mot dig, jag var fortfarande lite små skraj och kände mig väldigt utsatt.

Men sen kom året 2009 och Resident Evil 5 såg dagens ljus, den här gången var det heller inte dem klassiska zombie jävlarna som gjorde livet surt för dig, utan även den här gången var det las plagas infekterade människor i Afrika, men den här gången var jag inte rädd nån gång… Med Resident Evil 5 dog Survival-Horror för spelserien, och blev istället ersatt av fullpumpad action med en huvudperson som verkar pillar upp meloner i sina armar.
Nu säger jag inte att Resident Evil 5 var ett dåligt spel, det var rätt underhållande, men bara för att man använder karaktärer och företag från Resident Evil världen så har man inte automatiskt “en värdig uppföljare”.
Jag är absolut inte ensam om att tycka så här, Capcoms forum var fullt av trådar om att “Resident Evil är dött”, och det verkade faktiskt inte bättre.

Men nu är året 2012 och Capcom har nu släppt den senaste delen med Resident Evil 6, precis som föregångaren fokuserar del 6 99% på action och frustration. Vi får återse gamla bekanta så som Chris Redfield, Leon S Kennedy, Sherry Birkin m.m så kort och gott är det som en sorts Raccoon City klassträff. Precis som i del 5 är det fokus återigen på co-op, så även offline som online har du alltid en vapen dragare vid din sidan, jag spelade igenom Resident Evil 6 helt solo, och detta ledde till _många_ otroligt irriterande moment tack vare mongoloid AI på din partner.Visst dem klarar av att skjuta fiender, men vid ett tillfälle när jag blev attackerad av massa Zombies ( jepp, några finns allt med här ) och man kötter ner dem en efter en i väntan på att en dörr ska låsas upp, men när det var dags att dra så behöver både du och din AI vara vid dörren för att kunna gå in, detta var nåt som min AI spelare total sket i och sprang omkring och gnällde och fortsatte plöja zombies, medans jag som en idiot står vid dörren och väntar. Här är jag fortfarande öppen för attack, och jag fick spela om denna delen 7 hela gånger tills min AI partner tydligen levlade upp till IQ lvl 2.

Resident Evil 6 har 3 olika kampanjer du kan välja i början, vem du startar med är helt upp till dig då storyn knyts ihop på ett rätt bra sätt i alla kampanjer, en fjärde låses upp när du dragit igenom dem 3 första.
Jag måste säga att jag tyckte kampanjen med Sherry Birkin & Jake Muller, pga rätt intressant gameplay och rätt rolig dialog mellan karaktärerna. Capcom gör ett helt misslyckat försök med Leon’s kampanj att försöka få tillbaka till Surival-Horror stilen, men detta gör ett rejält magplask och man sitter bara och är förbannad istället.

Ett stort problem med Resident Evil 6 är kameran, den är på tok för nära karaktären, och med detta fyller på tog för mycket av skärmen, så att sikta och kunna agera snabbt kan ibland vara helt omöjligt, sen finns det visa tillfällen då spelet tar tag i kameran för att vissa nåt “intressant”, nåt som gjordes bra i spelet Gears of War där man kunde trycka på A knappen för att zooma in på detta, men inte här inte, här skiter dem i det och medans kameran flyger iväg blir jag fortfarande attackerad. När jag väl får tillbaka kontrollen över kameran så ligger jag på marken och är halvdöd, bra jobbat där Capcom….

Men det absolut värsta måste vara dessa eviga jävla quicktime events, Resident Evil 6 verkligen kryllar av dem! Konamikoden på twitter sa att det lika gärna kunnat vara Azura’s Wrath 2, men till skillnad från spel som det och säg God of War, klantar du till ett quicktime event får du ofta en eller två chanser till, men misslyckas du i Resident Evil 6 är det game over direkt, efter en överdrivet lång dödscen. Jag verkligen hoppas att i nästa konsol generation så slipper vi dessa jävla quicktime events…

Tyvärr har jag faktiskt inte så mycket positivt att säga om Resident Evil 6, det känns absolut inte som ett Resident Evil spel i alla fall, utan mer som ett mediokert action spel utan nån som helst respekt till tidigare spel i serien.
Det enda jag kan göra är att drömma mig tillbaka till Raccoon City, och dem otroliga äventyr jag hade i den staden. Får hoppas att jag får min skräck fix med Dead Space 3 istället, men tydligen ska detta spelet fokusera mer på action och ha co-op… R.I.P Survival-Horror, du är saknad…

Betyg 6/10 

Nu har hösten verkligen kickat igång och det börjar mörkna snabbare på kvällarna, visst det är tråkigt att solen och värmen nu är borta, men för oss gamers kan vi äntligen vakna från vår dvala och äntligen se fram emot en massa releaser dessa mörka månader framöver har att erbjuda.

Jag satte mig som sagt med Darksiders 2 vid release, men blev att man fortsatte att spela Dark Souls, men detta underbara spel helt avklarat så blev det att jag satte mig med Darksiders 2 igen. Var det nåt som jag verkligen gilla med första Darksiders var känslan att man spelade ett moget The Legend of Zelda, detta var nåt som jag inte fick känslan av i uppföljaren här, visst det finns dungeons och en overworld, men istället för att allt känns som en enorm värld att utforska så kändes det mer som att man slussades till nya ställen i linjär stil.

Att spela som Death var iofs rätt kul, och dungeon crawler som jag är älskade jag upplägget med diablo liknade loot system. I slutändan tyckte jag om Darksiders 2, men var inte vad jag hade hoppats på, och tänker inte spoila nåt då spelet inte är vidare gammalt, men slutet var verkligen helt uselt, för att inte nämna sista boss fighten. Men jag hoppas på att vi kommer få se ett Darksiders 3.

Men det är nu inte bara konsol jag spelat, efter alla år som mac användare har jag äntligen skaffat mig en gamer PC, min gamla iMac kastades in i sovrummet och nu sitter man och spelar lite fancy spel så som Battlefield 3 ( fy fan va bra det är på PC!! ), och sen ett visst annat spel jag lovade mig själv att jag inte skulle spela igen….. Låt oss säga att en expansion nyss släpptes och har en massa pandor i sig…. Kommer skriva mer om detta när jag dingat 90 😉

Men vad som står på menyn just nu är Borderlands 2 och Resident Evil 6, mycket trevlig speltid väntar oss äntligen! Ajöss sommarfanskap!

You Died, detta är en text jag under dem senaste 2 veckorna har läst många gånger, nästan så att texten satt sig för evigt på min näthinna. Spelet jag har suttit med är Dark Souls, och det är ett känt faktum att här dör man många gånger om.

Jag skaffade Dark Souls redan när det släpptes för nu cirka 1 år sedan, körde på ett bra tag tills jag kom till ett område som heter Sen’s Fortress, här stötte jag på ett gäng orm fiender som slakta mig gång på gång. Kan säga att jag brukar inte ha nån s.k “Game Rage”, men här blev jag verkligen förbannad, slutade med att Dark Souls åkte upp på hyllan, och har i ungefär ett år samlat damm.

Så en dag hade jag min kusin över för en kopp kaffe, och han var sugen på att sätta tänderna i Dark Souls, sa att jag hade det och att han kunde få låna skiten, men att jag inte var ansvarig för om hans kontroll skulle slås i tusen bitar pga raseri.

Han börjar spela, vi sitter i party på Xbox Live och jag sitter själv med Darksiders II, han börjar prata om alla fiender och områden i spelet, och jag kunde inte förneka att jag började få sug för Dark Souls. Det gick några dagar och min kusin kom över med min kopia av spelet, då han gillade det så mycket att han skaffade ett eget ex. Det tog inte lång tid förens vi satt i party på Xbox Live då jag bytte från Darksiders II till Dark Souls. Och nu sitter jag här, men 200 timmar spelad på min karaktär, spelet avklarat 3 gånger och tagit 1000/1000.

Kort och gott kan jag säga att jag nu ÄLSKAR Dark Souls, inte ofta lägger jag ner så här mycket tid på ett enda spel, och då spelet är ruggit svårt är jag lite små stolt att man nu tagit alla achievements! Fanns det raseri den här gången? Javisst blev man irreterad, men ni som har spelat Dark Souls, så kan jag säga att ett visst område i Anor Londo, som har rövhåls fiender med Dragonbow….Fick mig att skrika ut i raseri! Men måste ge ett stort tack till min kusin Magnus för att han fick in mig i detta spelet igen, och tack för all hjälp vid dryga bossar! /Salute!

Men nu när spelet är avklarat så kan jag äntligen återgå till Darksiders II, men sitter och längtar efter att DLC’n till Dark Souls ska släppas snart, så jag kan återvända till en brutal, men ack så underbar värld…

Är det nåt Blizzard alltid har lyckats med så är det att fånga deras fans med deras otroliga renderande trailers för deras spel. I och med detta har dem alltid lyckats skapa en hype och man började räkna dagarna tills spelens release.Detta har i alla fall alltid varit fallet för mig, speciellt med World of Warcraft serien, Jag minns hur jag fick gåshud när jag såg trailern till expansionen Wrath of the Lich King.

Men nu har Blizzard släppt trailern för den kommande expansionen till World of Warcraft – Mists of Pandaria, och trots jag inte spelat WoW sen jag sänkte Deathwing för många många månader sen så lyckades inte Blizzard väcka mitt intresse för denna expansionen. Men nog babblat, här har ni trailern till World of Warcraft – Mists of Pandaria.