Category: Spel

Då har man återigen varit borta från bloggen på tok för länge, studier samt jobb kom ivägen hela tiden ,men nu när man är färdigutbildad och bara jobbar så känner jag mig mer driven att börja skriva igen, och förhoppningsvis blir det bra mer och mer inlägg, för vem vill läsa en blogg som aldrig uppdateras?
Jag kommer precis som tidigare mest fokusera på spel men kanske breddar mina inlägg till andra ämnen.

Innan jag slutade skriva så hade jag en jävla massa drafts som jag hade sparat på min macbook air, men tyvärr gick den datorn åt helvete så förlorade allt matrial och hade inte lust att skriva om allt igen, men nu jävlar ger jag mig på detta igen.  2017 ser ut att bli ett helt otroligt spelår och redan nu i mars så släpps spel som Horizon Zero Dawn, Zelda – Breath of the Wild ( snälla nintendo, lyckas med Switch… ), Mass Effect Andromeda och Ghost Recon – Wildlands, enbart för att nämna några få.

 

Första riktiga inlägget kommer postas redan idag, och då blir det lite tech och spel.

Jag är en stor fan av open-world spel, och Far Cry serien har alltid levererat, speciellt med Far Cry 3 och 4. När Ubisoft visade upp Far Cry Primal för första gången och jag då fick veta att det ska utspela sig 10 000 BC blev jag rätt orolig, då jag älskar att uppgradera mina pang-pang vapen med sikten och ljuddämpare, och hur kul kan ett pilbåge vara? Sen att Far Cry Primal skippar hela multiplayer delen känns som ett steg bakåt. Visst spelade jag inte mycket multiplayer i form av death match m.m, men däremot co-op delen var något jag gillade med Far Cry 4.

 

Men bestämde mig i alla fall att plocka upp Far Cry Primal på releasedagen, och nu sitter jag här, inte ens 1 vecka senare och tagit platina trophyn, så man kan ju på så sätt tro att spelet är kort men dock har jag legat sjuk och praktiskt taget spelat non-stop.

Saknaden av pang-pang vapen försvann direkt efter jag landat mitt första headshot med pilbågen, men vapen utbudet i Far Cry Primal är riktigt uselt, men vad kan man förvänta sig i spel som utspelar sig under denna tidsperiod? Jag använde under hela spelets gång bara pilbågen och spjut, då närstrider med en klubba kändes väldigt dåligt designat, speciellt efter jag precis hade spelat klart Dying Light. Visst använde jag dem andra vapen senare efter spelets huvudstory var avklarad, men då bara för jag ville ha diverse vapens trophy/achievement.

Något som Ubisoft verkligen lyckades med i Far Cry 3 och 4 var deras antagonister Vaas och Pagan Min, mer älskvärda “bad guys” får man leta efter och det är här Far Cry Primal faller helt! Spelets antagonist är ledaren av en kannibal by vid namn Ull, som dyker upp 2-3 gånger under hela spelets gång och är så förbannat tråkig och meningslös, jag brydde mig helt enkelt inte om han. Och storyn är även den helt blek och ointressant, resultatet av detta blir då brist på motivation att kämpa sig vidare.

Protagonisten man spelar med vid namn Takkar lider även av samma problem som spelets bad guys. Förutom att karaktären heter Takkar och blir en s.k beast master så har Takkar inte någon personlighet alls, och på så sätt bryr jag mig inte ett dugg om karaktärer.

 

Något som Far Cry Primal däremot brilljerar med är dess atmosfär, världen vi får röra oss i är otroligt vacker och dag/natt cykeln är perfekt, det var flera gånger under spelet då jag klättrat upp på ett berg där jag bara ställde mig och beundrade utsikten, Far Cry Primal är verkligen vackert!

En stor del av spelet går ut på att jaga, och för första gången i ett Far Cry spel så passar det in, då du behöver skinn, ben m.m för att tillverka dina vapen och utrustning för t.ex skydda dig mot kylan i norr, då i tidigare delar användes “skinning” av diverse djur att göra t.ex en större plånbok… Det kändes bara retarderat.

 

Nu låter det som att jag hatar Far Cry Primal, men det gör jag verkligen inte, att jag satt och sträck spela trots att jag inte mådde nåt vidare ( influensa ) talar för detta. Men jag hade gärna haft en story som hade mer att berätta, och att göra Ull till ett mycket större hot till spelaren. Det är skönt att se Ubisoft testa något nytt för en gångs skull istället för den årliga “copy-paste” skiten dem pumpar ut år efter år ( Assassin’s Creed ), och Far Cry Primal är verkligen ett steg i rätt riktning.

 

 

Skulle jag då rekommendera spelet? Absolut! Men inte till nypris! Jag skulle vänta tills Far Cry Primal är på rea.

 

Jag måste däremot avsluta med detta, förhandsbokade man eller får en s.k “Day One Edition” så får man en mammut DLC, och måste säga att detta är nog dem sämsta jävla DLC jag varit med om sen Oblivion’s Horse armor… Avoid at all costs!!!

Gametrailers.com är en sida som legat mig väldigt varmt om hjärtat i 13 år, men idag blev det känt att sidan lägger ned. Kom det som en blixt från klar himmel? Både ja och nej skulle jag säga. Efter att Gametrailers blev uppköpta av Defy Media fick många sparken, t.ex Marcus Beer som hade sin serie Annoyed Gamer, men även andra nyckelpersoner fick foten, detta var ett sätt för Defy att visa vem som bestämmer. Sakta men säkert började Gametrailers återhämta sig och flyttade till nya lokaler, det nyanställdes och snart dök folk som Kyle Bosman, Ian Hinck m.m med Brandon Jones som “högsta hönset”. 

Sen förra året fick dem för sig att byta design på deras sida, för att lika andra sidor under Defy Media ( detta var nog ett krav från Defy ). Och mycket riktigt ändrades designen, och med detta kom inget annat än buggar. Folk kunna inte logga in, forumet låg mer nere än uppe och Gametrailers lade sällan ut nya videos, när nåt väl dök upp hittade man det på deras YouTube sida, för att senare dyka upp på deras huvudsida. Men här fanns det mer problem, Gametrailers fick byta videospelare till Break, och denna om nåt är bristfällig, man kunde heller inte längre ladda ner deras videos.

I samband med allt detta flyttade Gametrailer sina lokaler åter igen, och personligheter som Elyse Willems lämnade företaget ( numera på Funhaus ).

Att nåt var fel var lätt att märka, men att det skulle gå så lång att Gametrailers.com stänger ned trodde jag aldrig, så här skrev Gametrailers på twitter

After 13 years, GameTrailers is closing down today.

When GameTrailers was founded in 2002, internet video was a revolutionary concept. YouTube wouldn’t be founded for another three years; consumer live streaming was nine years away. Back then, online game journalism was still dominated by text articles and static imagery. The most prestigious coverage still happened in print. If you wanted to watch a show about video games, you had to watch it on a special TV station that had 10 shows.

GameTrailers helped change all that. Today, game journalism is dominated by video: trailers, live gameplay, Let’s Plays, and news shows. Now there are millions of hours of content available at any time on your PC, your game console, your TV, and your phone.

We’re proud we helped bring this world into being. That is the legacy of GameTrailers. We’re grateful to all of our fans who helped make us successful. Thank you for your continued support over the years. It has been an adventure.”

 

Om nåt kommer resa sig från askan från vad som en gång var en av dem bästa spelsidorna på nätet vågar jag inte spekulera om nu, men kan alltid hoppas.

Tack för dessa åren Gametailer.com!

 

När folk frågar mig vilka mina bästa spelminnen är, så finns den en gemensam faktor, 8/10 fall så har det med Nintendo att göra. Men tyvärr har jag latat mig otroligt mycket när det kommer till spel, kommer ju alltid nåt nytt och är det nåt företag som fallit i glömskan för mig så är det Nintendo. Men när jag skrev mitt förra inlägg om vad jag ser fram emot 2015 och kom till Zelda för Wii U väcktes nåt i mig, kärleken till Ninendo.

Jag har alltid älskar Zelda serien, och markerat min kropp med Triforce på ryggen för att visa min kärlek till serien. Men känner mig samtidigt som en hycklare då trots att jag äger dem flesta Zelda titlarna har jag inte spelet igenom dem som släpptes efter 2000. Men nu är det fan dags att ta mig i kragen och kasta min in i Links värld!

Som ni ser nedan så är detta dessa spel jag ska beta av, A Link Between World finns inte med på listan då jag slaviskt spelade igenom hela äventyret på release.

Först ut kommer att bli The Legend of Zelda – Twilight Princess. Har bara testat cirka 10 minuter av det på Gamecube när min barndomvän Jakob skaffade det. Köpte det på release när det väl kom till Wii men då jag är lite av en grafikhora såg det förjävligt ut med komponent kabel. Men nu med Wii U och dess HDMI är dem problem jag hade förr bortblåsa. Näfan, dags att sätta igång!

Vi sparkar 2014 i arslet och tittar helst inte tillbaka på “spelåret som skulle bli fantastiskt”, visst det kom en hel del bra titlar, men det var ett spelår som var plågat av titlar som släpptes i ospelbart skick, och gamers fick ibland vänta månader på att en patch skulle komma för att se till att spelet i fråga ens blev spelbart. Jag tror absolut inte på att detta har nåt med en studios lathet, utan snarare “the higher ups” som vill möta sina eviga deadlines även om detta resulterar i en produkt som verkar ligga i pre-alpha.

Jag hoppas verkligen att vi slipper katastrofer som The Master Chief Collection i år, men vi kan lika gärna göra oss redo att bli besvikna.

Så vad har vi för spel att se fram emot 2015? Tänkte jag skulle lista 10 av dem spelen jag själv ser fram emot i ingen speciell ordning.
1. Bloodborne

Ett av mina favoritspel från förra året var utan tvekan Dark Souls 2, trots att det inte var lika bra som föregångaren så älskade jag även denna del, men det var nåt som saknades, nåt som fanns i både Demon’s Souls och Dark Souls, en nyckelperson vid namn Masato Miyazaki. Många hade hoppats på att Project Beast som senare fick namnet Bloodborne skulle vara en uppföljare till Demon’s Souls, men det verkar finnas små hints i Bloodborne som leder tillbaka till Demon’s Souls. Bloodborne till skillnad från Souls spelen fokuserar på en mer offensiv spelstil vilket jag fortfarande inte lyckades nöta in i skallen när jag fick äran att spela både alpha och beta versionerna, detta kan dock bero på att jag vid detta tillfälle satt med just Dark Souls 2. Den 25’e Mars dvs om ungefär 1,5 månad får vi kasta oss in på Yharnam’s gator och uppleva Miyazaki’s kommande mästerverk.

2. Metal Gear Solid V – The Phantom Pain

Efter förra årets release av Metal Gear Solid 5 – Ground Zeros har längtan efter det riktiga Metal Gear Solid 5 varit enormt, jag säger “det riktiga” då Ground Zero bäst kan klassas som ett spelbart tech demo, jag plockade upp det på release men fortfarande har jag inte velat spela det, för jag vet att längtar och abstinensen för The Phantom Pain skulle bli för stor, så hade tänkt att vänta med att spela Ground Zeros till det är en vecka kvar tills The Phantom Pain anländer. Vi vet fortfarande inte så värst mycket av storyn i Phantom Pain, men att vi kommer spela som Big Boss vet vi, och jag skulle gissa på att spelet utspelar sig precis innan Metal Gear till NES. David Hayter som lånat sin röst till både Big Boss och Solid Snake har fått sparken (?) och det är nu Jack Bauer aka Kiefer Sutherland som lånar ut sin stämma, och som 24 fanatiker har jag inga som helst problem med detta, och det vore ju rätt kul om Solid Snake skulle dyka upp i slutet av spelet och Hayter gör rösten där, men det hade varit för bra för att vara sant. Vi har fortfarande inget release datum för Metal Gear Solid 5 – The Phantom Pain, men jag skulle våga gissa på att vi får ett release datum under årets E3 mässa, och spelet släppts till hösten.

 

3. The Legend of Zelda

Ibland känner jag mig som en hycklare, jag verkligen älskar Zelda serien, har trots allt tri-force tatuerad på ryggen och äger alla Zelda spelen, men har fortfarande inte kört igenom Twilight Princess eller Skyward Sword! Däremot drog jag igenom A Link Between World direkt. Men varje gång ett nytt Zelda spel släpps är det som att jag blir ett barn igen, och vill bara försvinna in i Hyrule. Den känslan fick jag återigen uppleva förra året då vi äntligen fick se The Legend of Zelda till Wii U. Först tänkte jag “jaha, nu måste jag köpa mig en Wii U”, men senare kom på att jag redan har en, och har agerat dammsamlare sen jag köpte maskinen på release. Men är lite orolig att jag hypar upp mig själv lite för mycket då i mitt huvud tänker jag “Detta är Skyrim i Hyrule” att vi kommer kunna gå vart vi vill i en enorm värld, då detta var även samma sak Bungie sa om Destiny… Men trots allt kan jag inte sluta drömma om det perfekta Zelda spelet…. dvs A Link to the Past.

4. Batman: Arkham Knight

Rocksteady Studios lyckades göra nåt som i spelindustrin verkar vara förbannat svårt, att utveckla ett spel baserat på en superhjälte. Batman har misshandlats rätt rejält genom åren i både spel och film, men samtidigt som Nolan kom med sin underbara tolkning av Batman i The Dark Knight trilogin så släppte även Rocksteady sitt mästerverk Batman – Arkham Asylum för att senare släppa uppföljaren Arkham City. Och nu får vi äntligen se slutet på deras trilogi ( Arkham Origins räknas ej ) på våra nya fina konsoler med Batman – Arkham Knight. Att få glida runt i Gotham i Batmobilen för att sen skjuta sig ur den långt upp i luften och segla över staden och placera en välsiktad spark i nacken på nån stackars jävel på marken. Några av Batmans klassiska finder dyker upp igen så som Penguin, Two-Face, Harley Quinn och The Riddler, men vi vet fortfarande inte vem just Arkham Knight är, friend or foe?

5. Just Cause 3

Jag verkligen älskar open world spel, att ha en sandlåda att leka runt i kan låta en göra en hel del kreativa saker, visst man kan göra en hel del i spel så som Grand Theft Auto V, men Just Cause tar detta till en helt annan nivå, att använda protagonisten Ricos grappling hook och sätta fast den i en fiende, för att sen sätta fast den andra delen i ett flyplan, hoppa in i flygplanet och dra upp i luften, kvar hänger den stackars jäveln, att du lämna cockpiten av planet sätta lite C-4 här och där på planet, för att låta hela skiten flyga in i en byggnad och se allt explodera är helt sjukt roligt. Detta var nåt vi kunde göra redan i Just Cause 2, så vad uppföljaren kan låta oss göra på dem nya konsolerna vågar jag inte ens drömma om. Nyligen släpptes den första trailern av Just Cause 3, och trots att den inte visade mycket kände jag redan hypen sätta igång. Just Cause 3 kommer utan tvekan bli en “dag 1 köp” för mig!

 

6. Final Fantasy XV

Squaresoft numera Squre Enix låg mig extremt varmt om hjärtat, men detta var under SNES/PS1 eran, sen dess tycker jag att utgivaren blivit otroligt arrogant, Final Fantasy VI är ett av mina favoritspel genom tiderna, och del VII – IX var även dem odödliga klassiker. Men när Playstation 2 släpptes och Final Fantasy X släpptes, som jag till viss del gillade men ändå var här jag började oroa mig för seriens framtid. Final Fantasy XI och XII spelade jag inte ens. När del XIII släpptes gav jag serien ett försök återigen och när jag ända 50 timmar in i spelet fick stå ut med tutorials och gnälliga karaktärer började jag verkligen undra om Square Enix ens försöker att leverera? Final Fantasy XV som tidigare gick under namnet Final Fantasy Versus XIII har varit under utveckling sedan 2006 (!) och på E3 2013 fick vi reda på att Versus XIII bytt namn till Final Fantasy XV och blev på så sätt en helt ny del i serien. Jag vet verkligen inte vad vi kan vänta oss av spelet, men nånstans i mitt hjärta brinner fortfarande en liten eld för Final Fantasy… Om Final Fantasy XV inte levererar så är serien död och begraven, för alltid. Nu vill vi bara att det ska släppas!

7. No Man’s Sky

Det är verkligen nåt speciellt när Sean Murray från Hello Games kommer upp ( tvingas upp? ) på scen för att prata om sitt kommande spel No Man’s Sky. Sean är otroligt blyg, men man märker att han verkligen brinner för spel. Konceptet att kunna utforska planeter, uppgradera din karaktär och ditt skepp för att ge dig ut i rymden och landa på ett oändligt antal planeter och utforska låter helt otroligt. Detta kan bli hur bra som helst, men kan även falla handlöst och floppa rejält. Jag hoppas verkligen att spelet lever upp till allas förväntningar, och skulle det lyckas kommer det nog ändra på hur vi ser på spel. Lycka till Hello Games!

8. Uncharted 4 – A Thief’s End

Jag var sen med att skaffa en Playstation 3, och det var inte förens Uncharted 2 släpptes då jag bestämde mig för att investera i Sonys konsol, och efter jag lyckades ta mig igenom första Uncharted spelet och satte mig med del 2 så föll jag pladask för karaktären Nathan Drake. Naughty Dog har i mina ögon blivit en av spelindustrins mest respekterade studio. När Uncharted 4 – A Theif’s End visades upp tappade jag hakan, Nathan Drake såg fotorealistisk ut, och när vi fick se gameplay för första gången fick jag gåshud. Titeln A Theif’s End är lite tragisk då det känns som att detta kommer bli den sista delen i Uncharted serien, men om så är fallet kan jag bara säga att det varit en fantastisk resa, men kommer bli svårt att säga adjö.

 

9. Rainbow Six Siege

Rainbow Six serien har på senare år blivit mer likt ett Call of Duty spel, men när Rainbow Six Siege visades upp blev jag glatt överraskad, jag kunde bara drömma mig in i matcherna med kompisarna när vi planerar hur vi ska ta oss in i ett hus, ta hand om terroristerna och rädda gisslan. Att man kommer kunna spränga sönder väggar, golv och tak för att på bästa sätt överraska fiendelaget kan bli hur bra som helst. Taktik och team work är vad Rainbow Six i grunden handlar om, och verkar som serien äntligen hittat hem.

10. The Division

The Division skulle egentligen släppts förra året, men helt plötsligt blev det knäpptyst i många månader men till slut fick vi reda på att spelet skulle bli försenat, men vi fick en ny trailer som visade upp den nya motorn som spelet använder sig av, och med tanke på resultatet så har jag inga som helst problem med den extra väntan ( så vidare det inte blir mer förseningar ). Precis som nummer 9 på min lista är taktik och lagspel otroligt viktigt i The Division som utspelar under vad som kallas “mid crisis” i New York, där allt i hela staden verkar ha gått käpprätt åt helvete och gäng verkar styra staden, mer info har Massive inte delat med sig, men efter sett gameplay kan jag inte låta bli att längta.

 

 

Det tog cirka 1 vecka efter att Dark Souls 2 släppts som bilder på vad som såg ut att vara ännu ett “Souls” spel från utvecklaren FromSoftware spreds som en löpeld på internet, och detta gick under namnet “Project Beast”, fram tills nu har vi bara sett bilder, men YouTube användaren Vyktar laddade upp ett filmklipp från där bilderna vart tagna från. Jag har försökt att inte hoppas på allt för mycket på att Project Beast ska vara just Demon’s Souls 2 då vi bara såg några få bilder, men detta YouTube klippet fick mig upp på hype leve l 10! E3 2014 är lite mer än 1 vecka bort, så bara att hålla tummarna att Demon’s Souls 2 visas upp på Sonys presskonferens.

 

Enda sen Call of Duty 4 – Modern Warfare har jag haft en förkärlek till Ghille Suits, och ni som spelat titeln vet nog exakt vilket uppdrag det var som gick mig att älska denna dräkt 🙂

Så jag blev helt pumpad när jag såg att man kunde låsa upp en gille suit i Call of Duty – Ghost, men det finns ett problem… Man måste använda sig att sniper rifle med en chrome barrel, och är det nåt jag verkligen hatar att använda i multiplayer spel så är det sniper rifle, och för det mesta hatar jag folk som använder sig av dessa vapen 😛

Men för att låsa upp den här jävla Ghille Suit så behöver man få 850 kills ( !!! ). Men vad gör man inte för att se ut Wookiee? Men gör ju inte saken lättare att jag är helt otroligt värdelös men sniper rifle, då jag saknar den s.k “13 åriga britt jävel genen” och inte har ADHD, men men, Det är bara att lida vidare

Nu har Playstation 4 varit ute i en vecka här i Europa, och jag har lagt ner många många timmar med maskinen. Med denna konsol generation gick jag över till Sony, det inte är mycket som tilltalar mig med Xbox One, då jag är ute efter en konsol som koncentrerar sig på själva spelen, och inte på allmän multimedia som Microsoft satsar på med Xbox One.

Jag gick till Webhallens butik i Göteborg och ställde mig i kö med ett gäng glada förväntansfulla gamers och försökte på nåt sätt få tiden att gå, själv var jag dum nog och klädde mig inte vidare varmt, men med podcasten [Nördigt] gick tiden trots allt lite fortare. Grabben först i kö hade bänkat sig klockan 19:00 på kvällen och själv kom jag vid 22 tiden, och trots det var jag 8’a. Att Webhallen inte skulle få in så många maskiner visste jag redan, och det var många som aldrig fick nåt mail att komma och hämta sin maskin, men märkte senare att kön sträckte sig bra långt bakom mig, jag kom nog vid rätt tidpunkt.

Jag var lite smått orolig att jag skulle få en defekt maskin ( blue light of death ), men väl hemma när allt var uppkopplat gick allt som det skulle, och uppdateringen av maskinvaran gick perfekt. Första jag gjorde var att pluppa i Call of Duty: Ghost och testa på multiplayern. Jag har alltid hatat kontrollen till Playstation 3 och var orolig att det skulle vara samma skitkontroll återigen, men efter några matcher av Team Deathmatch med min vapendragare Joakim ( JocPoc ) så kan jag utav tvekan säga att jag verkligen älskar den här kontrollen! Jag skulle faktiskt säga att den ligger bra bättre i handen än Xbox 360 kontrollen, och är nästan precis lika skön att hålla i som GameCube kontrollen.

Jag plockade upp 3 spel på releasen, Call of Duty: Ghost, Assassin’s Creed 4 – Black Flag och Killzone Shadow Fall, men har bara kört Call of Duty den här veckan, nosade lite på AC4 för att kolla hur bättre det ser ut på next gen än Xbox 360 versionen.

Jag kommer skriva lite extra om spelen i fråga i andra inlägg, så fokuserar mer på hårdvaran här. Är det nåt jag är lite smått irriterad över är hur segt det kan vara att skicka invites till folk över PSN, om jag tex spelar Call of Duty: Ghost så vill jag att genom en enkel knapptryckning kunna bjuda in hela mitt party till spelet, men istället måste en störande ruta dyka upp, och här måste jag välja att skicka inväg spel inbjudan, är väl inte hela världen, men känns lite onödigt helt enkelt.

Har redan gått över lite om Dual Shock 4 kontrollen, men är det nåt jag inte gillar är batteritiden, som är markant sämre än Dual Shock 3, så gjorde valet att köpa en extra kontroll dagen efter, så man alltid kan ha en laddad kontroll.

En annan sak jag inte gillar är headsetet man får med maskinen, det är en örsnäcka med en störande lite sladd, och ljudkvaliten är riktigt usel. Visst jag får väl vara glad att dem skicka med nåt överhuvudtaget, men när man få ett headset som är av samma kvalité av nåt du kan hitta på Statoil för 50:- blir man rätt besviken. 

Men nu efter en vecka så måste jag säga att jag är extremt nöjd med Playstation 4, inte haft några som helst strul med maskinen och nu är det bara att sitta och vänta på framtida titlar, några bör visas upp imorrn då det är dags för VGX ( fd Videogame Awards )

Välkommen till mitt hem Playstation 4!

Det har varit några hektiska dagar och jag plöjde igenom Demon’s Souls boss efter boss, men sen tog det slut, det sista som stod i vägen var False King Allant, och detta var en boss jag dog på 18 gånger, och vägen till bossen tog mitt liv hela 20 gånger! Till slut blev jag förbannad på en viss drake som envisade sig med att göra livet för mig surt, så uppgraderade min båge, köpte på mig 400 pilar, sen stod jag och matade pillar på den otroligt dryga drakjäveln i 15 minuter, kort och gott jag fick mig en Dragon Soul! Fus Ro Dah! Motherfucker!

Det fanns dock ett ställe i Demon’s Souls förutom just bossfighten med Allant som bara gjorde mig deprimerad, och det var när man kom till Valley of Defilement… Då jag spelade igenom Dark Souls innan jag testade Demon’s Souls så hade man inte precis nån förkärlek till Blight Town, men fy fan när jag kom till VoD… Tänkte för mig själv “Det här är det skitnaste stället någonsin, och att dem gjorde samma skitställe i uppföljaren… Dark Souls 2 lär ha samma skit” Men som tur var lyckades jag plöja igenom denna delen och bara dö här inne 3 gånger.

Det är svårt för mig att komma på en riktig favorit zon i Demon’s Souls men var jag tvungen att välja nån får det faktiskt bli Tower of Latria, anledningen är enkel, påminde om Castlevania och det är en serie som ligger mig varmt om hjärtat.

Men nu sitter jag här, med Demon’s Souls avklarat, och kommer jag återvända till det? Absolut! Men det får vänta ett tag, för nu är det dags att bränna igenom min pile of shame, och vad som står på tur nu är God of War – Ascension. Men innan jag är klar med det kommer en text of The Last of Us dyka upp här på bloggen.

FINAL DEATH COUNTH : 68

2013 – 06 -23

15:27

Den här dagen började riktigt bra i Demon’s Souls, jag kombinerade körkorts teori och soul farming, efter jag hade fått ihop 5000 souls gick jag och köpte mig “Sticky White Stuff”…. ( ewww? ) sen drog jag ner till Flamelurker igen, efter jag på vanligt hedligt vis fått ner han till 50% så drog jag på vapenbuffen och började banka som en galning, när det bara krävdes att få in en ynka träff till på han så lyckades han träffa mig sjukt hårt och jag kunde fan inte ens se att jag hade nån HP kvar, jag trodde själv att jag hade dött, men slog en sista gång, bossen går ner, jag står kvar! Nu är det dags att avancera ner och se vad för hemskheter som väntar mig djupare ner i den här grottan :S

16:45

Jag behövde verkligen inte traska på länge tills jag stod öga mot öga med nästa boss, den här gången var det dags att slakta en gud, Dragon God visar sig vara förbannat stor! Efter dött 5 gånger på raken för att jag skulle naturligtvis springa som en jävla dåre så på sjätte försöket tog jag det mer försiktigt, och här ligger nu Dragon God stendöd efter en rätt simpel “boss fight”, att skjuta iväg 2 stycken ballistas och sen hugga 3-4 gånger på nissen räckte, men men, detta betyder att jag nu kan forsätta i Boletarian Palace 😀

Death Count: 23

22:15

Efter en break satte jag mig igen och lirade, avancerade i Boletarian Palace, här stötte jag på en vändor nisse som säljer Knight Longsword för 20000 souls, så just nu på min agenda är att samla ihop till det, för då Dragon Longsword funkar, så är det många fiender som är immuna mot fire damage, och då kan man lika gärna försöka misshandla dem med en tandpetare :S Men jag tog mig fram till nästa boss i området, en stor jävla snubbe i rustning som har det otroligt roliga namnet Penetrator… Döda mig 4 gånger gjorde det mongot, så kommer återvända när jag fixat mitt nya svärd 🙂

Death Count : 27