Category Archives: Personligt

Retrospelsmässan 2013

0
Posted by Patrick Strandberg on May 13, 2013 – 2:58 pm
Filed under Personligt, Retro, Retrospelsmässan, Spel
Tagged as , , , , , ,

Att spelkulturen växer råder det ingen tvekan om, men när det kommer till events som är dedikerade till spel här i Sverige så finns det tyvärr inte så mycket, medans jänkarna har sina PAX och Comicons där spel får stor fokus så ligger norden efter rejält. Men vi har i alla fall två guldkorn att briljera med, den ena är Gamex som jag dock aldrig varit på ( än ), och här i goa Göteborg har vi Retrospelsmässan.

Jag har aldrig tidigare varit på denna mässan, och det var faktiskt flickvännen min som frågade om jag var intresserad av att gå dit ( best girl ever? ) När vi väl kom till Eriksbergshallen märkte vi en sak direkt, det finns _många_ underbara nördar och det var bara att ställa sig i led och stå och köa i cirka 1.5 timme, men som tur var gjorde solen sitt bästa att hålla oss varma.

Detta är då en mässa som är för retrospel, så jag blev glad av att se yngre killar och tjejer ( Youtube generationen ) dyka upp och vara ivriga över att se vad som fanns när jag själv växte upp. Väl inne på mässan pågick en tävlingen i Super Mario Bros där 2 personer tävlade i vem som kunde klara av spelet först, och långt inne på mässgolvet kunde man höra chiptune musik, jag kände mig dvs som hemma direkt.

Överallt stod försäljare och sålde spel, samlarobjekt, ja nästan allt man kan tänka sig som hör till nördkulturen. Jag var själv jakt på 3 saker, 2 kopior av A Link to the Past, Chrono Trigger & Final Fantasy VI till SNES, men tyvärr hitta jag dock inget av dessa, men hade ändå spenderar byxorna på mig och jag ville verkligen gå från mässan med fullproppade påsar, och detta är precis vad som hände. Först plocka man upp några svampar från Mario, men det var en sak som jag gick förbi om och om igen, en klassisk Nintendo skylt, men priset på denna låg på 1500:-, efter tvekat både en och två gånger och med 10 minuter kvar tills mässan skulle stänga var jag tvungen att slå till!

Det fanns även en annan skylt med Atari loggan som det i princip var aktion på, jag var inte det minsta intresserad av just denna, men fick senare reda på att den hade sålts för 5000:- och att pengarna gick oavkortat till BRIS :)

Det fanns även en liten galleria med spel konst som jag stod och tittade på ett bra tag, här var det en stor målning av Ryu från Street Fighter, Link och Zelda m.m, men priserna för dessa var lite för tunga för mig, men att få tag i såna målningar och hänga upp i vardagsrummet hade varit underbart!

Men fanns en riktigt negativ sak med Retrospelmässan, och det är storleken, för mässan använde bara halva ytan av Eriksbergshallen och det var rätt trångt där inne, speciellt vid försäljnings områdena, detta är nåt jag hoppas fixas tills nästa års mässan ( om det blir nån? ). För med tanke på den kvartetslånga kön så är det rätt uppenbart att Retrospelsmässa bara kommer växa och växa.

Kort och gott är jag rätt nöjd med vad jag fick uppleva, och kommer utan tvekan att närvara på 2014 upplaga av Retrospelsmässan, och speciellt glad är min 3DS’s som fick otroligt många StreetPass, och från folk från olika länder, stötte tydligen på nån från Japan och USA, så nu har man en enorm arme av Mii’s!

Men som sagt kom jag inte över några spel,men dock en massa annat nördigt, se bilden nedan :)

Rymden, Djungeln, Sovande Hundar Och En Jävla Backlog!

1
Posted by Patrick Strandberg on February 9, 2013 – 1:00 am
Filed under Avklarat, Personligt, Spel, Xbox 360
Tagged as , , , , , , , , ,

Först och främst gott nytt år på er alla! 2012 är äntligen avklarat och jorden fick faktisk inte under! För oss gamers var 2012 absolut ett bra spel år, men kanske inte det bästa, Nintendo släppte sin Wii U, och Sony släppte sin PS Vita ( ge oss spel? ). Men nu gäller det att blicka framåt, och vad som är på mångas läppar just nu är om detta är året våra Playstation 3 och Xbox 360 maskiner får sina respektive uppföljare, E3 2013 kommer bli nåt att se fram emot.

Tyvärr har jag inte haft så mycket tid jag hade hoppats på att få att kunna skriva på bloggen, men det finns bara 24 timmar på ett dygn så man får göra sitt bästa, och då jag fortfarande jobbar stenhårt med min träning försöker jag även få in spel tid så ofta jag kan.

Slutet på året såg ett par titlar jag tänkte snacka om här, och först ut är ett spel jag väntande så otroligt länge på, och det är Halo 4. Bungie lämnade över serien till den nya studion 343 Industries och jag kan inte förneka att jag var lite orolig att en massiv serie och flaggskepp för Xbox hamnar hos en helt ny studio, men samtidigt har jag känt sen Halo 3 att serien behöver nytt blod, visst ODST och Reach var bra spel, men jag ville ha en värdig uppföljare och en fortsättning på Spartan 117′s historia. Vid det här laget är Legendary på Halo 4 avklarat för cirka 2 månader sen, och jag kan inget annat än att gratulera 343 Industries, Halo 4 är utan tvekan det absolut bästa Halo spel jag lirat, och serien ligger i goda händer hos dem. Även då dem tog några rejäla risker med storyn ( ni som spelat igenom det vet exakt vad jag menar )

Men Halo 4 var inte det enda FPS spel som slukade upp min tid, jag lämnade rymden bakom mig och drog mot täta djungler, djupa hav och sinnesjuka antagonister, spelet jag pratar om är naturligtvis Far Cry 3. Jag måste erkänna att jag tyckte att Far Cry 2 var ett riktigt ruttet spel, tråkig story med npc karaktärer som pratar på utan att använda en enda paus eller punkt. Visst det var snyggt, men själva spelet i sig var katastrof. Med detta i minnet så var jag lite osäker på Far Cry 3, men efter man kollat på alla trailers man kunde komma åt var jag tvungen att ge paradis ö shootern en chans.

Jag fick besök av bloggaren Joakim Högberg som driver Jocpoc.se i några dagar, vi plockade upp Far Cry 3, kopplade in min extra Xbox 360, sen var det full rulle. Vi började med att spela co-op delen, värt att nämna här är att vi spelade detta innan en viss patch fixade en massa saker, så frustrationen blev enorm och efter 10 minuter efter att co-op delen hade glitchat ut så tittade vi på varann och undrade om vi hade gjorde väldens nerköp. Men då kickade vi igång singelplayer delen, sen utan att vi märkte det var klockan 5 på morgonen och vi hade suttit på våra arslen i ett ex antal timmar och bara latjat runt.

Men nu när co-op delen är fixad och Far Cry 3 bjuder på en singelplayer som fick mig att glömma av att sova så kan jag bara konstatera att det här är verkligen ett av fjolårets bästa spel! Och det glädjer mig att veta att del 4 i serien redan nu är under utveckling. Och Far Cry 3 har utan tvekan den bästa jävla badguy jag har varit med om!

Men som sagt är det inte bara FPS som tagit upp min tid, och här har vi ett spel som verkligen tog tag i mitt intresse, jag talar om Sleeping Dogs, spelet som var tänkt att bli en ny del i True Crime serien, men blev nedlagd, men sen senare uppköpta av Square-Enix. Jag älskar spel som GTA, men är så förbannat trött på att springa runt i USA inspirerade städer ( Jag menar dig Liverty City! ) Men i Sleeping Dogs spenderar vi all vår tid i Hong Kong, och detta är inget annat än en underbar upplevelse! Men dock tog det ett litet tag för mig att vänja mig med att köra på vänster sida av vägen ( jävla dårar ). Och för en gångs skull i ett “GTA” spel får jag spela med en protagonist som jag faktiskt gillar, till skillnad från GTA IV “hjälte”.

Nu vet jag att jag plöjer igenom dessa 3 titlar som egentligen förtjänar att skrivas mer om, men då jag kämpar igenom min enorma backlog av spel hinner jag inte, men det ska bli bättring, det lovar jag er!

Men nu ska jag återigen ut i rymden och härja i sällskap med en viss ingenjör ;)

Väl mött!

Darksiders 2, Återfall och…PC?

2
Posted by Patrick Strandberg on October 3, 2012 – 2:12 am
Filed under Apple, PC, Personligt, Spel, World of Warcraft, Xbox 360
Tagged as , , , , , ,

Nu har hösten verkligen kickat igång och det börjar mörkna snabbare på kvällarna, visst det är tråkigt att solen och värmen nu är borta, men för oss gamers kan vi äntligen vakna från vår dvala och äntligen se fram emot en massa releaser dessa mörka månader framöver har att erbjuda.

Jag satte mig som sagt med Darksiders 2 vid release, men blev att man fortsatte att spela Dark Souls, men detta underbara spel helt avklarat så blev det att jag satte mig med Darksiders 2 igen. Var det nåt som jag verkligen gilla med första Darksiders var känslan att man spelade ett moget The Legend of Zelda, detta var nåt som jag inte fick känslan av i uppföljaren här, visst det finns dungeons och en overworld, men istället för att allt känns som en enorm värld att utforska så kändes det mer som att man slussades till nya ställen i linjär stil.

Att spela som Death var iofs rätt kul, och dungeon crawler som jag är älskade jag upplägget med diablo liknade loot system. I slutändan tyckte jag om Darksiders 2, men var inte vad jag hade hoppats på, och tänker inte spoila nåt då spelet inte är vidare gammalt, men slutet var verkligen helt uselt, för att inte nämna sista boss fighten. Men jag hoppas på att vi kommer få se ett Darksiders 3.

Men det är nu inte bara konsol jag spelat, efter alla år som mac användare har jag äntligen skaffat mig en gamer PC, min gamla iMac kastades in i sovrummet och nu sitter man och spelar lite fancy spel så som Battlefield 3 ( fy fan va bra det är på PC!! ), och sen ett visst annat spel jag lovade mig själv att jag inte skulle spela igen….. Låt oss säga att en expansion nyss släpptes och har en massa pandor i sig…. Kommer skriva mer om detta när jag dingat 90 ;)

Men vad som står på menyn just nu är Borderlands 2 och Resident Evil 6, mycket trevlig speltid väntar oss äntligen! Ajöss sommarfanskap!

I Dark Souls Dör Man…Ofta!

0
Posted by Patrick Strandberg on September 16, 2012 – 8:19 pm
Filed under Avklarat, Microsoft, Personligt, Spel, Xbox 360
Tagged as , , , , , ,

You Died, detta är en text jag under dem senaste 2 veckorna har läst många gånger, nästan så att texten satt sig för evigt på min näthinna. Spelet jag har suttit med är Dark Souls, och det är ett känt faktum att här dör man många gånger om.

Jag skaffade Dark Souls redan när det släpptes för nu cirka 1 år sedan, körde på ett bra tag tills jag kom till ett område som heter Sen’s Fortress, här stötte jag på ett gäng orm fiender som slakta mig gång på gång. Kan säga att jag brukar inte ha nån s.k “Game Rage”, men här blev jag verkligen förbannad, slutade med att Dark Souls åkte upp på hyllan, och har i ungefär ett år samlat damm.

Så en dag hade jag min kusin över för en kopp kaffe, och han var sugen på att sätta tänderna i Dark Souls, sa att jag hade det och att han kunde få låna skiten, men att jag inte var ansvarig för om hans kontroll skulle slås i tusen bitar pga raseri.

Han börjar spela, vi sitter i party på Xbox Live och jag sitter själv med Darksiders II, han börjar prata om alla fiender och områden i spelet, och jag kunde inte förneka att jag började få sug för Dark Souls. Det gick några dagar och min kusin kom över med min kopia av spelet, då han gillade det så mycket att han skaffade ett eget ex. Det tog inte lång tid förens vi satt i party på Xbox Live då jag bytte från Darksiders II till Dark Souls. Och nu sitter jag här, men 200 timmar spelad på min karaktär, spelet avklarat 3 gånger och tagit 1000/1000.

Kort och gott kan jag säga att jag nu ÄLSKAR Dark Souls, inte ofta lägger jag ner så här mycket tid på ett enda spel, och då spelet är ruggit svårt är jag lite små stolt att man nu tagit alla achievements! Fanns det raseri den här gången? Javisst blev man irreterad, men ni som har spelat Dark Souls, så kan jag säga att ett visst område i Anor Londo, som har rövhåls fiender med Dragonbow….Fick mig att skrika ut i raseri! Men måste ge ett stort tack till min kusin Magnus för att han fick in mig i detta spelet igen, och tack för all hjälp vid dryga bossar! /Salute!

Men nu när spelet är avklarat så kan jag äntligen återgå till Darksiders II, men sitter och längtar efter att DLC’n till Dark Souls ska släppas snart, så jag kan återvända till en brutal, men ack så underbar värld…

Retro & The Last Story…

0
Posted by Patrick Strandberg on August 13, 2012 – 6:43 pm
Filed under Avklarat, Nintendo, Nintendo Wii, Personligt, Spel
Tagged as , , , , ,

Nu när “sommaren” börja närma sig sitt slut så är det återigen dags att damma av konsolerna där hemma. Jag vet inte hur vädret har varit där ni spenderade eran sommar, men här i Mölndal & Göteborg har sommaren dominerats av regn och rusk, men vi har även haft våra fina veckor. Så det är under dessa “skit” dagar man får passa på att sätta sig ner med ett spel.

Ni som läste mitt förra inlägg ang sommarn vet att jag har svårt att hålla spelintresset uppe, men trots detta satte jag mig med några spel för att få timmarna att gå. Det första blev Spec-Ops – The Line till Xbox 360, och det tog verkligen inte lång tid innan jag stängde av konsolen. Men efter ett tag så märkte jag varför jag var så uttråkad, det var så illa att jag tröttnat på att lira på min Xbox 360, detta är trots allt min huvudplattform, så jag tog en titt på maskinerna som stod under TV och valde konsolen med mest damm på, detta var naturligtvis min Wii.

Efter uppdaterat maskinen så tog jag mig ett titt på Virtual Console delen, och märkte att jag hade 4000 poäng att spendera, så det slutade med att man köpte på sig en hel del SNES spel, Blev överlycklig när jag såg att Mega Man X och Mega Man X-2 hade kommit upp! Passade även på att köpa Mega Man 1-6 när jag ändå var i gång.

Barnasinnet kickade igång och jag satte mig med Mega Man X direkt, kommer fortfarande ihåg vilken ordning bossar ska besegras och deras svagheter, man fick sig en liten “Blast to the Past”.

När sista bossen låg besegrad kände jag att det kanske är dags att sätta sig med alla Wii spel som jag inte kört igenom än, och dessa är _många_, har ju inte ens knappt spelat Super Mario Galaxy!

Men utav nån anledning blev jag sugen på ett rollspel, och utav dem 3 JRPG spelen jag har i hyllan fick det första bli The Last Story.

Rollspel har alltid varit min favoritgenre, speciellt JRPG’n, men under denna generation har utbudet och kvalitén varit usel. Dem enda två rollspelen under denna konsol generationen jag faktiskt har kul med är Blue Dragon och Final Fantasy XIII-2 ( nåja, för XIII-2 ) men allt annat har varit skräp i mina ögon. Om vi tittar tillbaka på SNES och PS2 tiden så var det himmelriket för genren.

The Last Story fick heller inte det en vidare bra början, då spelet voiceacting och dess dialekt nästan fick mig att kasta min classic controller i marken, dryg brittisk dialekt…. Men några timmar in i spelet hade jag till en viss del vant mig, men önskade hela tiden att jag skulle kunna välja japanskt tal och engelsk text. Nåt som dock gjorde mig glad är just att spelet har support för classic controller, för ska jag spela ett japanskt rollspel i många många timmar så vill jag inte behöva sitta och vifta som en idiot med ADHD framför TV’n, Jag får tillräckligt med träning på gymmet, när jag spelar vill jag kunna ta det lungt.

28 timmar speltid senare är The Last Story avklarat, och jag är faktiskt lite förvånad av min speltid, då jag är van vid att denna typen av spel brukar hamna på 100+ timmar för mig, då jag _måste_ levla upp allt och fixa dem bästa vapen och utrustning, ändå hade jag lyckats med allt detta på 28 timmar, Jag tänker inte gå in på en djup recension av själva spelet och dess story, för då kommer jag inte hinna spela några andra spel. Men för mig kände jag faktiskt att en del av den japanska rollspels genren börjar intressera mig igen, kanske är hoppet ännu inte ute?

Dem två andra rollspelen som står i hyllan nu är Xenoblade Chronicles och Pandora’s Tower, men känner att jag måste sätta tänderna i Super Mario Galaxy för en gångs skull!

Sommar…

1
Posted by Patrick Strandberg on July 27, 2012 – 9:26 pm
Filed under Nintendo, Nintendo 3DS, Nintendo Wii, Personligt, Spel
Tagged as , , , , , ,

Då var vi här igen, den s.k “Svenska Sommaren” har slagit till och i alla fall här i Mölndal är värmen riktigt behaglig och det är klarblå himmel. Så här har vädret varit lite av och till under juni och juli månad, regnet kanske öser ner, men fortfarande rätt varmt.

Som människa är detta underbart, men som gamer försvinner lite av längtan att sätta tänderna i ett helt nytt eller kanske ett gammalt spel, man vill försöka uppleva sommaren bäst man kan. Nu talar jag bara för mig själv här naturligtvis, kanske dem som tycker det är bra skönt att stanna inne och lira hela dagen, men det är inte för mig.

Detta har ju även drabbat Talinth.se, då spelar jag inte just nu så finns det inte så mycket att skriva om, men vi har som sagt haft en helt underbar vecka här på västkusten, och det ser ut som att nästa vecka går vi tillbaka till skitvädret, men med detta kommer även spelsuget tillbaka!

Nu är det iofs inte så att man inte spelat nåt under sommaren, Jag tog en resa upp till Uppsala för att hälsa på mina goda vänner, bland annat bloggaren Joakim Högberg som driver sidan Jocpoc.se. Där satte vi oss och spelade klassiska NES, och spöade skiten ut spelen Mega Man 2, Mega Man 4 och Super Mario Bros 3. Plockade även upp 3DS spelet Theatrhythm Final Fantasy, ett spel som verkligen höll mig sysselsatt in på småtimmarna.

Så där har ni det, varken jag eller bloggen är döda, bara så att jag vill njuta lite av solen :)
Fast iofs just nu i skrivande stund har jag laddat ner Mega Man 1-5, Mega Man X och Mega Man X-2 från Virtual Console, och känner att jag inte kan hålla mig. Game on!!!!

Änglar, Demoner och Error 37

0
Posted by Patrick Strandberg on May 30, 2012 – 7:20 pm
Filed under Intryck, Mac, PC, Personligt, Spel, Spelar
Tagged as , , , , ,

Vi väntande länge, lite för länge på att Blizzard skulle gå tummen ur röven och ge oss en uppföljare till Diablo 2, Och nu mer än 10 år senare får vi äntligen besöka den världen Sanctuary åter igen. Jag som många andra spelsugna och glada Göteborgare stod utanför Webhallen och köade i några timmar för nattreleasen av Diablo 3, regnet verkligen öste ner, men humöret var på topphumör och alla pratade om sina upplevelser i betan och vilka klasser dem ska spela nu, Ett smart gäng framför mig och min vän Jonas hade tagit med sig en presenning som dem använde som skydd från skyfallet, smarta jävlar det där, själv stod jag pissblöt och höll sms kontakt med bloggaren Jocpoc som själv köade vid Webhallen i Uppsala, där dem dock kunde stå inomhus.

Timmarna gick, men till slut öppnade Webhallen dörrarna och vi fick stiga in i värmen. Jag och min vän hade tur och 15 minuter senare gick vi ut från Webhallen med varsin Collector’s Edition av Diablo 3, det var här vi märkte hur enorm folksamlingen som väntade på sin tur verkligen var, ni som har varit vid Webhallen i Göteborg och vet hur området ser ut, så sträckte sig kön hela vägen längs kungsgatan, och skulle uppskatta att det var minst 400 pers.

Väl hemma var det dags att knäcka nattens första Singah medans Diablo 3 installerades, in på skype flög vi allihop, redo att logga in och börja mass slakten av demoner…. Det gick väl lite sådär med den planen, för när vi skrivit in vår login fick vi se en trevlig skylt på skärmen där det stod “Error 37″, Blizzards servers var överbelastade, visst visste jag att detta skulle hända, men då Blizzard hade haft en stress test med deras öppna beta för att se om deras servers skulle klara av trycket så tänkte jag att detta var bara tillfälligt, men när klockan var 2:30 och vi fortfarande inte kom in började man bli lite lätt irreterad.

Blizzard hade gått ut och skryt med om hur många som hade förhandsbokat Diablo 3, så dem visste på ett ungefär hur många skulle börja spela när dem öppnade upp server 00:01. Men till slut när klockan var runt 3, och man fått i sig en hel del dricka lyckades vi äntligen logga in… Sen helt plötsligt märkte jag att det började ljusna ute lite, klockan var 6:30 på morgonen, och timmarna hade bara flugit iväg, det var dags för några timmars sömn…

Min iPhone skriker vid 11:00 igen utav att kompisen Jonas ringer, det blir att kasta sig ur sängen, springa till köket och sätta på kaffe, sen var det dags att börja slåss mot Blizzards skitna servers åter igen, men till slut lyckades man komma in.

Nu sitter jag här 2 veckor senare, och jag har dödat Diablo ett ex antal gånger, fått upp min Barbarian till nivå 60, och skriker mig fördärvad på svårighetsgraden Inferno. Jag märker att det fortfarande är en hel del server problem med Diablo 3, och detta är nåt som Blizzards kunder har gjort sig hörda av på deras forum, där tråden ang Error 37 börjar närma sig 2000 sidor ( ! ).

Men är jag nöjd med Diablo 3? Båda jag och nej, spelkänslan finns kvar från Diablo 2, visst spelet är väl lite “nerdummat”, men detta betyder ju inte att det skulle vara dåligt, då du i Diablo 2 kunda lägga ut talanger i olika “skill tree’s” så som i World of Warcraft har det nu, men i Diablo 3 får du några nya förmågor att använda varje gång du går upp i level, det är väl mest s.k “Elit Fjantar” som gnäller om detta, att du inte kan skräddarsy din karaktär exakt på samma sätt.

Men det största problemet enligt mig är att Diablo 3 fokuserar på tok för mycket på utrustningl visst loot är en enorm del av spelet, men att Diablo 3 mer fokusera på din utrustning än dina färdigheter som spelare för att överleva känns rätt skitet faktiskt men detta är kanske nåt som Blizzard kan ordna i nån patch. Men jag älskar Diablo 3 ändå <3

Det kommer nog komma mer inlägg om Diablo 3 väldigt snart, men jag tänkte damma av min Xbox 360 och köra några nya titlar som kommit, har vid tillfället Max Payne 3, Ghost Recon – Future Soldier och Dragon’s Dogma som bara väntar på att bli spelade. Sen händer en viss mässa nästa vecka också ;)

Snart Är Väntan Över!

0
Posted by Patrick Strandberg on May 12, 2012 – 11:25 pm
Filed under Avklarat, Personligt, Recensioner, Spel, Xbox 360
Tagged as , , , ,

Jag vet att jag inte skrivit något på bloggen på ett bra tag, det har varit mycket IRL, sen kom jag fram till att skriva om exakt varenda spel jag spelar och sätta betyg tog lite för mycket tid, så skriver jag från och med nu en recension så är det för jag antingen älskar spelet eller hatar det. Just med detta kommer det bli bra mycket lättare att ta mig igenom min “pile of shame”, som precis senast klarade jag av Saw och Saw 2 : Flesh & Blood…. Kan ju säga att jag spelat sämre spel, men vidare bra var dem verkligen inte.

 

Däremot planerar jag en recension av spelet Secret Service som jag fick låna av min kusin, då han verkligen ville att jag skulle recensera det, så denna recension dyker upp på måndag då spelet redan är avklarat.

Men sen kommer ett visst spel släppas natten mellan måndag och tisdag, nämligen Diablo 3, detta är ett spel jag väntat i så många år på, och jag har kastat mig in i varenda dungeon crawler jag kunde hitta för att stilla suget, men nu är det snart äntligen här, och efter har spöat skiten ur Skeleton King i den öppna betan sisådär 15 gånger är jag otroligt sugen på att gå vidare i Diablo 3.

I vanlig ordning när det kommer till stora releaser så kommer Webhallen ha nattöppet på sina butiker, så jag kommer absolut stå och köa fram tills midnatt vid Göteborgs butiken på Ekelundsgatan.

Men det är som sagt fortfarande Lördag, och jag har en känsla att timmarna kommer gå otroligt segt tills jag får slakta mig fram i Sanctuary, så tills dess ska jag sätta mig med spelet Blades of Time till Xbox 360, förväntar mig inget mirakel här då spelet sågas vid fotknölarna av vår favorit podcast RadioGamer.

 

Final Fantasy XIII-2…Är Bra! :S

0
Posted by Patrick Strandberg on February 28, 2012 – 11:53 pm
Filed under Avklarat, Personligt, Playstation 3, Recensioner, Spel, Spelar, Xbox 360
Tagged as , , , , , , ,

Dags att låta min pile of shame vila lite, och sätta igång med lite nyare titlar. Jag och många andra kan nog lungt säga att Final Fantasy XIII var en enorm besvikelse, enligt mig var det sista bra spelet i serien Final Fantasy IX,och sen dess har Square-Enix bara försökt sälja skit och slänga på namnet “Final Fantasy” på det.

Men i brist på riktigt bra JPRG’n denna generationen gav jag Final Fantasy XIII ett försök, och efter har spelat igenom ett linjär tutorial som varade i över 40 timmar ( !!!!! ) så kände jag att Final Fantasy, en serie som betydde så otroligt mycket för mig skulle dö med det här spelet.

Men så fick vi reda på att en uppföljare till XIII skulle komma, vid namn XIII-2, Square-Enix gjorde samma sak med en tidigare del i serien i form av X-2 ( Spice Girls spelet…typ ). Men jag orkade verkligen inte bry mig om Final Fantasy längre, men när jag började läsa förhandstittar och kolla diverse recensioner av spelet fick jag höra detta hela tiden “Final Fantasy XIII-2 är vad Final Fantasy XIII borde ha varit”… Då det är uppenbart att jag verkligen inte var den enda som var besviken med vad Square-Enix hade levererat innan så började jag läsa mer och mer om denna uppföljaren, det blev ett köp, och nu 60 timmar senare är spelet avklarat…. Och Final Fantasy XIII-2 är fan riktigt bra!

Final Fantasy XIII-2 fortsätter 3 år efter vad som hände i del XIII, och vi får reda på att huvudkaraktären från den delen Lightning är spårlöst försvunnen, och hennes syster Serah känner enorm saknad, tills den dagen hon har en dröm, där hon hör Lightning tala till henne, och vill att hon ska börja söka efter henne, kort därefter krashar en meteorit och hennes by blir attackerad, det visar sig att det var en medresenär på meteoriten, en snubbe vid namn Noel Kreiss, Han möter upp med Serah och förklarar att han träffat Lightning, och att hon befinner sig i en dimension som kallas Valhalla, där hon slåss en evig strid på spelets antagonist Caius Ballad, och även att han har rest från framtiden.

Här har vi vad egentligen Final Fantasy XIII-2 handlar om, att resa mellan tider, detta är nåt Square-Enix har lyckats väldigt bra med innan i spelet Chrono Trigger ( ett av mina favorit spel ) och dem lyckas även den här gången. Men precis som i Final Fantasy XIII så finns det ingen världskarta man kan färdas över, men i XIII-2 så saknas den inte vidare mycket tack vare tidsresandet, men visst spelet är till en viss del fortfarande rätt linjärt, men till skillnad från XIII så finns det bra mycket mer vägar att gå.

Storyn är bra mycket bättre den här gången, man blir inte bombaderad av en massa information som vi blev sist, för i XIII fatta jag knappt vad som hände. Även karaktärerna är bra mycket bättre den här gången, visst vi får återse många karaktärer vi sett förut, framförallt Serah, och hon är fortfarande lite små jobbig då och då, men kommer inte ens i närheten av Vanille från XIII, fast Noel Kreiss är helt underbar! Ska jag vara ärlig så var det bara Lightning jag gillade i den tidigare delen, men Noel är en perfekt ersättare till Lightning.

Stridssystemet i Final Fantasy XIII var otroligt bra, men hade fortfarande problem och många av dessa har fixats till i XIII-2, här blir det inte game over så fort den karaktär som är party leader dör, utan kontrollen skickas över till Noel eller Serah beroende på vem som föll i strid. Nåt som är helt nytt här är att man har alltid Serah och Noel i fighterna, men man kan tämnja monster genom att besegra dem eller hitta dem runt om i världen, och dessa agerar som den 3′e party medlemmen och dessa monster kan fylla roller så som healer, magiker eller tank. Även systemet paradigm som bestämmer vilken roll en viss karaktär ska fylla har uppdateras och är bra mycket snabbare och användar vänligt.

Final Fantasy XIII-2 är ett väldigt vackert spel, men ska allt vara fint och tjusigt så måste tyvärr nåt offras, och man märker absolut att bilduppdateringen drabbas rätt hårt, och detta kan även hända när det inte är så värst mycket som händer på skrämen. Musiken är nåt som alltid hållt toppklass genom alla spelen, men tyvärr så imponerar inte en enda låt i Final Fantasy XIII-2, och trots att jag spenderat över 70 timmar med spelet så kan jag inte komma ihåg en enda musikbit. Men däremot lyckas röstskådespelarna göra ett otroligt bra jobb, trots det ofta otrolig “ostiga” manuset. Vad jag dock kan klaga på är “karaktären” Mog, där rösten skiftar mellan den japanska och engelska versionen rätt ofta, och vi som spelat Final Fantasy spel innan vet att dessa moggles älskar att säga Kupo hela tiden, och den engelska versionen av just detta order låter så otroligt trött och framtvingat.

Jag trodde att hela JRPG genren var helt död och att vi aldrig skulle komma tillbaka till den gyllene ålder som Playstation generationen gav oss, och framförallt trodde jag att serien Final Fantasy var död och begraven för mig. Men nu när eftertexterna rullat förbi hoppas jag verkligen att detta inte var den sista fantasin, Square-Enix är på god väg tillbaka.

Betyg 9/10

Bodycount, *suck*

0
Posted by Patrick Strandberg on February 5, 2012 – 1:23 pm
Filed under Avklarat, Intryck, Personligt, Recensioner, Spel, Xbox 360
Tagged as , , , , ,

Då jag nu är i full fart med att bränna igenom min pile of shame så blev det senaste spelet Bodycount, det som tydligen ska vara den “spirituella uppföljaren” till röjar liret Black. Jag gillade verkligen Black när det begav sig, så suget för Bodycount var rätt stort…  Jag kan köpa det här att Bodycount är en spirituell uppföljare, men fan inte till Black, snarare ger det samma kräkframkallande känsla som Perfect Dark Zero gav mig.

Tydligen ska det finnas nån sorts story jag ska bry mig om i Bodycount, nåt om 2 stora privat ägda militärer som “löser problem”. Mer än så orkade jag faktiskt inte bry mig om, och precis som Master Chief har Cortana har protagonisten här ( har han ens ett namn? ) en brud som skriker order via headset. Jag märker senare in i spelet att jag ska tydligen bry mig om denna kvinna som jag inte ens sett, utan bara hört skrika order, något som jag ifrågasatte rätt hårt.

Det absolut största problemet med Bodycount, eller nja, det mesta är ren katastrof, men dock är kontrollen otroligt seg, och för ett FPS spel krävs en bra kontroll, verkar nästan som att bara Call of Duty serien har lyckats med att ge konsol FPS en perfekt kontroll. För att beskriva kontrollen i Bodycount så känns det som man satt ner händerna i seg sirap och försöker spela på det sättet, sen att när dem flesta spel låter en titta igenom siktet när man håller inne LT ( L2 om du spelar på PS3 ) så i Bodycount får du en sorts blandning av att “nästan sikta” och “usel zoom”, kort och gott är kontrollen en ren katastrof i Bodycount, allt är segt och här kan du glömma att lita på snabba reflexer.

När det kommer till FPS spel där du slaktar fiende efter fiende så finns det en viktig sak, det ska vara kul att skjuta ihjäl dessa as, och du ska känna dig motiverad att rensa upp, ofta get bra fiende design oss detta, men i Bodycount känns det som man lika gärna kan skjuta magasin efter magasin mot en vägg, och få ut mer glädje av det, då fienderna i Bodycount är så förbannat generiska och tråkiga, men senare i spelet får man se nya fiender men dem är fan mer tråkiga än dem förra. Nej återigen har jag plöjt igenom ännu ett spel som jag bara bli förbannad på att tänka på. Så avslutar med detta, Bodycount är INTE en spirituell uppföljare till Black, Bodycount är ett jävla skit spel!

Betyg 4 / 10