Category: Spelar

Det här gick bra snabbare än jag trodde det skulle tro, jag skickade in min överklagan till Twitch ang mitt nedstängda konto, och nu har jag fått tillbaka mitt konto. Dem hävdade att jag hade utnyttjat chatsystemet, vilket jag finner otroligt konstigt då det är nåt jag aldrig använder :S.

Men men, nu kan jag återgå till streamandet av Let’s Plays, och det som står på listan nu är Dying Light.

När folk frågar mig vilka mina bästa spelminnen är, så finns den en gemensam faktor, 8/10 fall så har det med Nintendo att göra. Men tyvärr har jag latat mig otroligt mycket när det kommer till spel, kommer ju alltid nåt nytt och är det nåt företag som fallit i glömskan för mig så är det Nintendo. Men när jag skrev mitt förra inlägg om vad jag ser fram emot 2015 och kom till Zelda för Wii U väcktes nåt i mig, kärleken till Ninendo.

Jag har alltid älskar Zelda serien, och markerat min kropp med Triforce på ryggen för att visa min kärlek till serien. Men känner mig samtidigt som en hycklare då trots att jag äger dem flesta Zelda titlarna har jag inte spelet igenom dem som släpptes efter 2000. Men nu är det fan dags att ta mig i kragen och kasta min in i Links värld!

Som ni ser nedan så är detta dessa spel jag ska beta av, A Link Between World finns inte med på listan då jag slaviskt spelade igenom hela äventyret på release.

Först ut kommer att bli The Legend of Zelda – Twilight Princess. Har bara testat cirka 10 minuter av det på Gamecube när min barndomvän Jakob skaffade det. Köpte det på release när det väl kom till Wii men då jag är lite av en grafikhora såg det förjävligt ut med komponent kabel. Men nu med Wii U och dess HDMI är dem problem jag hade förr bortblåsa. Näfan, dags att sätta igång!

Enda sen Call of Duty 4 – Modern Warfare har jag haft en förkärlek till Ghille Suits, och ni som spelat titeln vet nog exakt vilket uppdrag det var som gick mig att älska denna dräkt 🙂

Så jag blev helt pumpad när jag såg att man kunde låsa upp en gille suit i Call of Duty – Ghost, men det finns ett problem… Man måste använda sig att sniper rifle med en chrome barrel, och är det nåt jag verkligen hatar att använda i multiplayer spel så är det sniper rifle, och för det mesta hatar jag folk som använder sig av dessa vapen 😛

Men för att låsa upp den här jävla Ghille Suit så behöver man få 850 kills ( !!! ). Men vad gör man inte för att se ut Wookiee? Men gör ju inte saken lättare att jag är helt otroligt värdelös men sniper rifle, då jag saknar den s.k “13 åriga britt jävel genen” och inte har ADHD, men men, Det är bara att lida vidare

Det har varit några hektiska dagar och jag plöjde igenom Demon’s Souls boss efter boss, men sen tog det slut, det sista som stod i vägen var False King Allant, och detta var en boss jag dog på 18 gånger, och vägen till bossen tog mitt liv hela 20 gånger! Till slut blev jag förbannad på en viss drake som envisade sig med att göra livet för mig surt, så uppgraderade min båge, köpte på mig 400 pilar, sen stod jag och matade pillar på den otroligt dryga drakjäveln i 15 minuter, kort och gott jag fick mig en Dragon Soul! Fus Ro Dah! Motherfucker!

Det fanns dock ett ställe i Demon’s Souls förutom just bossfighten med Allant som bara gjorde mig deprimerad, och det var när man kom till Valley of Defilement… Då jag spelade igenom Dark Souls innan jag testade Demon’s Souls så hade man inte precis nån förkärlek till Blight Town, men fy fan när jag kom till VoD… Tänkte för mig själv “Det här är det skitnaste stället någonsin, och att dem gjorde samma skitställe i uppföljaren… Dark Souls 2 lär ha samma skit” Men som tur var lyckades jag plöja igenom denna delen och bara dö här inne 3 gånger.

Det är svårt för mig att komma på en riktig favorit zon i Demon’s Souls men var jag tvungen att välja nån får det faktiskt bli Tower of Latria, anledningen är enkel, påminde om Castlevania och det är en serie som ligger mig varmt om hjärtat.

Men nu sitter jag här, med Demon’s Souls avklarat, och kommer jag återvända till det? Absolut! Men det får vänta ett tag, för nu är det dags att bränna igenom min pile of shame, och vad som står på tur nu är God of War – Ascension. Men innan jag är klar med det kommer en text of The Last of Us dyka upp här på bloggen.

FINAL DEATH COUNTH : 68

2013 – 06 -23

15:27

Den här dagen började riktigt bra i Demon’s Souls, jag kombinerade körkorts teori och soul farming, efter jag hade fått ihop 5000 souls gick jag och köpte mig “Sticky White Stuff”…. ( ewww? ) sen drog jag ner till Flamelurker igen, efter jag på vanligt hedligt vis fått ner han till 50% så drog jag på vapenbuffen och började banka som en galning, när det bara krävdes att få in en ynka träff till på han så lyckades han träffa mig sjukt hårt och jag kunde fan inte ens se att jag hade nån HP kvar, jag trodde själv att jag hade dött, men slog en sista gång, bossen går ner, jag står kvar! Nu är det dags att avancera ner och se vad för hemskheter som väntar mig djupare ner i den här grottan :S

16:45

Jag behövde verkligen inte traska på länge tills jag stod öga mot öga med nästa boss, den här gången var det dags att slakta en gud, Dragon God visar sig vara förbannat stor! Efter dött 5 gånger på raken för att jag skulle naturligtvis springa som en jävla dåre så på sjätte försöket tog jag det mer försiktigt, och här ligger nu Dragon God stendöd efter en rätt simpel “boss fight”, att skjuta iväg 2 stycken ballistas och sen hugga 3-4 gånger på nissen räckte, men men, detta betyder att jag nu kan forsätta i Boletarian Palace 😀

Death Count: 23

22:15

Efter en break satte jag mig igen och lirade, avancerade i Boletarian Palace, här stötte jag på en vändor nisse som säljer Knight Longsword för 20000 souls, så just nu på min agenda är att samla ihop till det, för då Dragon Longsword funkar, så är det många fiender som är immuna mot fire damage, och då kan man lika gärna försöka misshandla dem med en tandpetare :S Men jag tog mig fram till nästa boss i området, en stor jävla snubbe i rustning som har det otroligt roliga namnet Penetrator… Döda mig 4 gånger gjorde det mongot, så kommer återvända när jag fixat mitt nya svärd 🙂

Death Count : 27

2013 – 06 – 21 

13:47

Efter en god natt sömn så är det återigen dags att kasta sig in i Demon’s Souls! Idag blir det nog inte så mycket spelande dock, det är ju Midsommar trots allt, men lite ska man kunna smyga in. Nu när första bossen ligger död och nu är det dags att avancera, kom till ännu en bro, och här gillar drakjävlar att spruta eld… Och fittiga jävla snorhundar… Kort och gott jag dog… 3 gånger…. Men nu gör vi ett nytt försök 🙂

Death Count: 9

14:08

Phew, lyckades ta mig över den förbannade bron, gud va störande den skitna draken är då!!! Kom fram till en s.k “fog door”, hoppa glatt in och stötte på Tower Knight… Jadu han va fan inte rolig, och 2-3 sekunder in i fighten ligger jag i mitt blod… Hur fan ska jag spöa den här jäveln? :S

Death Count: 10

14:53

Jag hade en känsla att Tower Knight skulle bli en sån där boss fight som jag skulle dö om och om igen på, men nu står jag här med Tower Knights souls i hand, och återvänt till Nexus för lite R&R och level up, men nu blir det en paus från spelandet och dags att dra iväg och fira Midsommar med flickvännen =)

2013 – 06 -22

15:15

Då var midsommar firandet över, och dags att kasta sig in i Stonefang Tunnels, för tydligen får jag inte fortsätta på det andra stället förens jag slaktat en über demon. Har i dem här tunnlarna stött på diverse äckliga varelser som verkar lite smått…mongolida? Men även dessa jävla hundar och eldsprutande tjockisar, en av dessa brände ihjäl mig 🙁 Men gick precis igenom en “fog door”, så jag förväntar mig att det kommer nåt förjävligt snart som ska göra livet surt för mig…

Death Count: 11

15:25

Gah, mer av dessa stenkastande mongon! Stötte på en hel drös av dessa “mongoloider” samtidigt, så man åkte på storstryk, men fördelen är att jag hittade en shortcut så nu slipper jag i alla fall ta mig igenom hela jävla grottsystemet, men fan, känner att jag behöver mer firebombs, cause firebombs are cool!

Death Count: 12

18:39

Förbannade jävla spindel slyna! Jepp, har stött på bossen Armor Spider, efter åkt på stryk 2 gånger av denna jäveln kände jag att det är dags att farma lite souls och levla upp, speciellt min endurance så jag kan börja använda min Purple Flame Shield. Så det är dags att bege mig tillbaka till
Boletarian Palace för att farma ca 20000 souls… Blääää!!!

Death Count: 14

23:40

Die, die, die my darling! Sådär ja efter en jävla massa soul farming fick jag upp min styrka tillräckligt hög för Purple Flame Shield, så var det att dra ner till Armor Spiders skithåla igen, och den här gången gick slynan ner direkt! Ännu en boss besegrad, och nöjd som ett as är man också 🙂

2013 – 06 – 23

04:08

Nej fy fan, nu får det fan räcka för idag, Kötta mig vidare igenom trånga grottor och annan almän skit, hittade dock ett dragon sword +1 som jag fastna för direkt! Men tyvärr har det en massa fire dmg på sig, som i sin tur är helt jävla värdelös på stället där jag är nu 🙁 Men till slut stod jag öga mot öga med Flamelurker…. Som melee klass är ju denna bossen helt störd i huvudet! Efter blivit slaktad 4 gånger kom jag på en taktik som funkar, men för att få detta att funka behöver jag farma en jävla massa mer souls, men det får bli ett projekt för morgondagen. För nu säger jag gütten natcht eller nåt sånt 😛

Death Count: 18

 

 

Att jag älskade Dark Soul’s råder det verkligen inte nåt tvivel om, men det finns ett spel jag haft i princip sen det släpptes men aldrig spelat. Så idag utav någon anledning så tog jag äntligen av plasten till Demon’s Souls. Så den här blogposten kommer jag att ha öppen varje gång jag sitter och spelar, Med timestamps och all sån fancy skit.

2013-06-20,

19:56

Har precis börjat spela, efter suttit och lekt med utseendet på min karaktär så kastade jag in i spelet, fick bli en Knight vid namn Talinth *doh*
Precis som i Dark Souls så valde jag väl helt fel klass och kommer åka på står stryk, aja men skit samma, nu är det dags för en tutorial ( wtf? )

20:01

Gissar på att jag fortfarande är i tutorial området, och stötte på en fiende vars nylle sken i blått ljus, här var jag fan på “fitthåret” att dö för första gången, men gick inte riktigt som planerat för Hans-Urban, vilket jag döpte aset till så fort jag såg han, nu ligger du i en pöl av blod, käkar i mig lite hälsa och springer glatt vidare 🙂

20:22

YOU ARE DEAD! Jahapp, då hände det då, sprang in i ett rum och där stod en stor jävla demon vid namn Vanguard och väntade på mig, jag fick in några träffar men till slut fick det feta aset in en rejäl träff och jag stendog, men jag vet inte om jag ska lägga till detta på min Death Count jag kommer ha, för tydligen skulle jag dö här, och nu är man i Nexus och nån brutta i burka väckte mig som undead. Jahapp, då kör vi vidare då!

20:49

Sådär ja, nu har jag “äntligen” dött för första gången, jag gick igenom sån där trevlig fog, hade förväntat mig att stöta på en boss av nåt slag här, men istället var det en eldbombs kastande zombie jävel som lyckades spränga mig i bitar… Så dags att springa tillbaka och se om mina souls ligger kvar som i Dark Souls 🙂

Death Count: 1

21:10

Efter köttat mig igenom samma jävla svin återigen om jag fram till mina souls, men den här gången var jag bered på vad som väntande mig, så zombie jäveln fick smaka på sin egen medicin, en firebomb i plytet på aset och jag kan nu avancera… Hoppas jag :S

21:23

Tagit mig längre in i Boletarian Palace, och stötte precis på en snubbe som behövde hjälp, slaktade mig 5-6 zombies ( som älskar tutta eld på sina svärd ). Efter varit ruggit nära att dö på kuppen räddade jag en snubbe vid namn Ostrava, och som tack för hjälpen fick jag en kikare… En jävla kikare? Ja men tack då 😛

21:55

Jahapp, Då dog man igen, men den här gången kan jag enbart klandra mig själv, hade kämpat mig längre upp i palatset när jag kom fram till en massa stora runda stenar som var blockerade. Så vad gör ett smart-ass som jag då? Jodå, jag hugger sönder träbarriären och detta resulterar i att stenarna rullar iväg och krossar min kropp…. Perkele!

Death Count: 2
22:09

Muhahaha! Den här gången använde jag stenjävlarna på rätt sätt, satte dem i rullning och total mosade en massa odöda jävlar som stod som bowling käglor, STRIKE! Men sen vandrar jag vidare och ser längre bort sitter en förbannat stor drake…. Got a baaaad feeling about this… 🙁

22:18

Jahapp, Då dog man igen, efter jag såg drak jäveln, så kom jag till en bro, jag kände igen denna bro från ett demo av spelet jag såg på gametrailers, så jag avancerade långsamt, efter ett tag hörde jag tunga vingslag så jag började backa bakåt, vilket var en jävla tur, för visst fan kom det en drake! Så jag gick åt vänster, väl där ser jag inte bara 1 utan 2 drakjävlar! Men såg att man kunde springa längs kanten av klippan där dem satt, väl där framme hittade jag lite lik och loot, sen snubbla jag över kanten och dog… God damnit!

Death Count: 3

22:30

Kuuuuuuk! Hade nästan lyckats ta mig tillbaka till mina souls, men det sket sig, stötte på Hans-Urbans bror som den här gången var ute efter blod, jag stendog, och nu gick man back 2500 souls… Fawk!

Death Count: 4

23:56

Gud, jag vet fan inte vart jag ska ta vägen! Oh yes, Jag dog igen, och inte nog med det nu är mitt svärd paj så får springa runt med en fjantig jävla smörkniv… Näfan, får hämta lite souls och uppgradera min gear lite, iofs har jag nu köpt på min Plate setet så lite plus ligger man nu, hittade även en ring som gör att jag som “undead” har lite extra HP, sånt gillar vi 🙂

Death Count: 5

00:43

Jag vet inte om det är för att jag nu är förbannat trött, eller att flickvännen visar massa vidriga “klämma finnar och bölder” filmer på YouTube, men nu dör jag som en dåre, på en vanlig jävla zombie den här gången! Näfan, ska hämta mina souls, och se om jag kan ta mig tillbaka till Nexus, uppgradera lite och reparera min lilla svärd, för dessa jävla mail breakers, fjantiga 😛

Death Count: 6

01:37

Sådär ja! NU börjar det verkligen hända grejer! Gick tillbaka till stället med dessa jävla drakar, och tänkte “Inget vågat, inget vunnet” så kutade som ett as längs bron, och väl på andra sidan fick jag dra i en spak som öppnade upp dörren till spelets första boss, Phalanx. När jag kom in i rummet försökte jag komma på hur i helvete ska jag ha ihjäl denna heffaklumpen, men efter dragit på lite eld på mitt fina Bastard Sword så började jag hacka loss som en jävla dåre! Och bara nån minut senare är Phalanx besegrad och jag återvänder till Nexus med min första Demon’s Soul! Men nu orkar jag fan inte hålla ögonen öppna längre, over and out

Är det nåt jag alltid älskat med Resident Evil är vad som en gång var en genre som kallades Survival-Horror, detta betyder att spelet mest fokuserade på skräck och känslan av att känna sig helt ensam och jagad. Man satt där med kontrollen i hand, hade begränsat med ammo och livmätaren var långt ifrån full. Varje rum blev som en mardröm och man hoppades på att hitta ett magasin till sitt vapen och kanske en first-aid spray. Kort och gott gick din puls på högvarv när du blev överraskad av zombie hundar som hoppas igenom fönster och skrämmer skiten ur dig, eller Hunters och Lickers som gjorde ditt liv till ett helvete.

I och med med Resident Evil 4, som enligt mig är ett riktigt bra spel, men tog Resident Evil serien till en mer action betonad genre, visst att byta bort zombies för infekterade las plagas bybor funkade, speciellt när dem har en säck på huvudet och springer med en motorsåg mot dig, jag var fortfarande lite små skraj och kände mig väldigt utsatt.

Men sen kom året 2009 och Resident Evil 5 såg dagens ljus, den här gången var det heller inte dem klassiska zombie jävlarna som gjorde livet surt för dig, utan även den här gången var det las plagas infekterade människor i Afrika, men den här gången var jag inte rädd nån gång… Med Resident Evil 5 dog Survival-Horror för spelserien, och blev istället ersatt av fullpumpad action med en huvudperson som verkar pillar upp meloner i sina armar.
Nu säger jag inte att Resident Evil 5 var ett dåligt spel, det var rätt underhållande, men bara för att man använder karaktärer och företag från Resident Evil världen så har man inte automatiskt “en värdig uppföljare”.
Jag är absolut inte ensam om att tycka så här, Capcoms forum var fullt av trådar om att “Resident Evil är dött”, och det verkade faktiskt inte bättre.

Men nu är året 2012 och Capcom har nu släppt den senaste delen med Resident Evil 6, precis som föregångaren fokuserar del 6 99% på action och frustration. Vi får återse gamla bekanta så som Chris Redfield, Leon S Kennedy, Sherry Birkin m.m så kort och gott är det som en sorts Raccoon City klassträff. Precis som i del 5 är det fokus återigen på co-op, så även offline som online har du alltid en vapen dragare vid din sidan, jag spelade igenom Resident Evil 6 helt solo, och detta ledde till _många_ otroligt irriterande moment tack vare mongoloid AI på din partner.Visst dem klarar av att skjuta fiender, men vid ett tillfälle när jag blev attackerad av massa Zombies ( jepp, några finns allt med här ) och man kötter ner dem en efter en i väntan på att en dörr ska låsas upp, men när det var dags att dra så behöver både du och din AI vara vid dörren för att kunna gå in, detta var nåt som min AI spelare total sket i och sprang omkring och gnällde och fortsatte plöja zombies, medans jag som en idiot står vid dörren och väntar. Här är jag fortfarande öppen för attack, och jag fick spela om denna delen 7 hela gånger tills min AI partner tydligen levlade upp till IQ lvl 2.

Resident Evil 6 har 3 olika kampanjer du kan välja i början, vem du startar med är helt upp till dig då storyn knyts ihop på ett rätt bra sätt i alla kampanjer, en fjärde låses upp när du dragit igenom dem 3 första.
Jag måste säga att jag tyckte kampanjen med Sherry Birkin & Jake Muller, pga rätt intressant gameplay och rätt rolig dialog mellan karaktärerna. Capcom gör ett helt misslyckat försök med Leon’s kampanj att försöka få tillbaka till Surival-Horror stilen, men detta gör ett rejält magplask och man sitter bara och är förbannad istället.

Ett stort problem med Resident Evil 6 är kameran, den är på tok för nära karaktären, och med detta fyller på tog för mycket av skärmen, så att sikta och kunna agera snabbt kan ibland vara helt omöjligt, sen finns det visa tillfällen då spelet tar tag i kameran för att vissa nåt “intressant”, nåt som gjordes bra i spelet Gears of War där man kunde trycka på A knappen för att zooma in på detta, men inte här inte, här skiter dem i det och medans kameran flyger iväg blir jag fortfarande attackerad. När jag väl får tillbaka kontrollen över kameran så ligger jag på marken och är halvdöd, bra jobbat där Capcom….

Men det absolut värsta måste vara dessa eviga jävla quicktime events, Resident Evil 6 verkligen kryllar av dem! Konamikoden på twitter sa att det lika gärna kunnat vara Azura’s Wrath 2, men till skillnad från spel som det och säg God of War, klantar du till ett quicktime event får du ofta en eller två chanser till, men misslyckas du i Resident Evil 6 är det game over direkt, efter en överdrivet lång dödscen. Jag verkligen hoppas att i nästa konsol generation så slipper vi dessa jävla quicktime events…

Tyvärr har jag faktiskt inte så mycket positivt att säga om Resident Evil 6, det känns absolut inte som ett Resident Evil spel i alla fall, utan mer som ett mediokert action spel utan nån som helst respekt till tidigare spel i serien.
Det enda jag kan göra är att drömma mig tillbaka till Raccoon City, och dem otroliga äventyr jag hade i den staden. Får hoppas att jag får min skräck fix med Dead Space 3 istället, men tydligen ska detta spelet fokusera mer på action och ha co-op… R.I.P Survival-Horror, du är saknad…

Betyg 6/10 

Vi väntande länge, lite för länge på att Blizzard skulle gå tummen ur röven och ge oss en uppföljare till Diablo 2, Och nu mer än 10 år senare får vi äntligen besöka den världen Sanctuary åter igen. Jag som många andra spelsugna och glada Göteborgare stod utanför Webhallen och köade i några timmar för nattreleasen av Diablo 3, regnet verkligen öste ner, men humöret var på topphumör och alla pratade om sina upplevelser i betan och vilka klasser dem ska spela nu, Ett smart gäng framför mig och min vän Jonas hade tagit med sig en presenning som dem använde som skydd från skyfallet, smarta jävlar det där, själv stod jag pissblöt och höll sms kontakt med bloggaren Jocpoc som själv köade vid Webhallen i Uppsala, där dem dock kunde stå inomhus.

Timmarna gick, men till slut öppnade Webhallen dörrarna och vi fick stiga in i värmen. Jag och min vän hade tur och 15 minuter senare gick vi ut från Webhallen med varsin Collector’s Edition av Diablo 3, det var här vi märkte hur enorm folksamlingen som väntade på sin tur verkligen var, ni som har varit vid Webhallen i Göteborg och vet hur området ser ut, så sträckte sig kön hela vägen längs kungsgatan, och skulle uppskatta att det var minst 400 pers.

Väl hemma var det dags att knäcka nattens första Singah medans Diablo 3 installerades, in på skype flög vi allihop, redo att logga in och börja mass slakten av demoner…. Det gick väl lite sådär med den planen, för när vi skrivit in vår login fick vi se en trevlig skylt på skärmen där det stod “Error 37”, Blizzards servers var överbelastade, visst visste jag att detta skulle hända, men då Blizzard hade haft en stress test med deras öppna beta för att se om deras servers skulle klara av trycket så tänkte jag att detta var bara tillfälligt, men när klockan var 2:30 och vi fortfarande inte kom in började man bli lite lätt irreterad.

Blizzard hade gått ut och skryt med om hur många som hade förhandsbokat Diablo 3, så dem visste på ett ungefär hur många skulle börja spela när dem öppnade upp server 00:01. Men till slut när klockan var runt 3, och man fått i sig en hel del dricka lyckades vi äntligen logga in… Sen helt plötsligt märkte jag att det började ljusna ute lite, klockan var 6:30 på morgonen, och timmarna hade bara flugit iväg, det var dags för några timmars sömn…

Min iPhone skriker vid 11:00 igen utav att kompisen Jonas ringer, det blir att kasta sig ur sängen, springa till köket och sätta på kaffe, sen var det dags att börja slåss mot Blizzards skitna servers åter igen, men till slut lyckades man komma in.

Nu sitter jag här 2 veckor senare, och jag har dödat Diablo ett ex antal gånger, fått upp min Barbarian till nivå 60, och skriker mig fördärvad på svårighetsgraden Inferno. Jag märker att det fortfarande är en hel del server problem med Diablo 3, och detta är nåt som Blizzards kunder har gjort sig hörda av på deras forum, där tråden ang Error 37 börjar närma sig 2000 sidor ( ! ).

Men är jag nöjd med Diablo 3? Båda jag och nej, spelkänslan finns kvar från Diablo 2, visst spelet är väl lite “nerdummat”, men detta betyder ju inte att det skulle vara dåligt, då du i Diablo 2 kunda lägga ut talanger i olika “skill tree’s” så som i World of Warcraft har det nu, men i Diablo 3 får du några nya förmågor att använda varje gång du går upp i level, det är väl mest s.k “Elit Fjantar” som gnäller om detta, att du inte kan skräddarsy din karaktär exakt på samma sätt.

Men det största problemet enligt mig är att Diablo 3 fokuserar på tok för mycket på utrustningl visst loot är en enorm del av spelet, men att Diablo 3 mer fokusera på din utrustning än dina färdigheter som spelare för att överleva känns rätt skitet faktiskt men detta är kanske nåt som Blizzard kan ordna i nån patch. Men jag älskar Diablo 3 ändå <3

Det kommer nog komma mer inlägg om Diablo 3 väldigt snart, men jag tänkte damma av min Xbox 360 och köra några nya titlar som kommit, har vid tillfället Max Payne 3, Ghost Recon – Future Soldier och Dragon’s Dogma som bara väntar på att bli spelade. Sen händer en viss mässa nästa vecka också 😉

Då var väntan äntligen över, äntligen har vi fått sätta tänderna i vad som Bioware säger är Commander Shepards sista äventyr med Mass Effect 3. För mig har Mass Effect serien varit denna generations “långkörare” och jag har njutit av varje spel, kan inte förneka att jag själv välkommande den mer action betonade gameplayet som introducerades i Mass Effect 2, till skillnad från det lite segare Mass Effect 1. Precis som i Mass Effect 2 kan vi även den här gången importera våran sparfil från tidigare spelet, och dem val du gjort i Mass Effect 1 och 2 spelar roll i Mass Effect 3.

Vi fick redan i Mass Effect 1 reda på om hotet av The Reapers som var på väg mot våran galax för att “rensa upp” allt liv, och Commander Shepard har gjort allt han kunnat för att galaxen och rådet på The Citadel ska ta hotet seriöst. Spelet börjar på jorden där vi får reda på att Shepard inte längre har nån kontroll över sitt skepp eller sin besättning på Normandy, och blir inkallad på ett möte då kommunikation med vissa kolonier runt om i galaxen har brutits. Trots detta vägrar rådet på jorden inse fakta och Shepard förklarar att detta kan bara vara den mekaniska rasen som kallas Reapers, och att dem är på väg. Mitt under mötet förloras även kontakten med månen, och som vi alla vet ligger månen inte vidare långt från jorden, och bara sekunder senare landar en gigantiskt Reaper inom synhål och löper amok, kriget om jorden och galaxen har nu startat.

Nu tickar på att allvar klockan neråt för mänskligheten, och dessutom alla andra raser som bor i galaxen, och det blir upp till Shepard att samla ihop en så stor arme som möjligt för att göra sitt bästa att besegra The Reapers, här har vi in princip vad spelet handlar om, åka runt och göra uppdrag för att få förtroende från andra raser och få dem att hjälpa till att rädda jorden och sig själva.

Om man har spelat Mass Effect 2 kommer man direkt känna igen sig när det kommer till gameplay, visa saker har gjorts bättre naturligtvis, och jag känner själv att själva skjutandet känns snäppet vassare den här gången, och märker att jag mycket mer fokuserar på att få in headshots den här gången ( som belönar spelaren med att skallar sprängs i bitar som blir en gore-fest ). Att vapen och rustning blev bra lättare att hantera i 2’an så är det nu i Mass Effect 3 helt dumförklarat, och du vet direkt om du har nåt att uppgradera.

Nåt som är till en viss del bortblåst är sättet man scannade planeter i jakt på mineraler från Mass Effect 2, nu istället om man upptäcker nåt på en planet skjuter du bara iväg en sond för att samla på dig vad som finns att plocka upp, detta kan vara allt från reliker folk på The Citadel vill ha, extra vapen till din arme eller credits ( spelets valuta )
Commander Shepard stötter naturligtvis på gamla vänner, och några av dem återvänder återigen för att slåss vid din sida, medans några andra är upptagna med sitt eget liv, men att mitt “core” team från Mass Effect 1 dvs Liara och Garus fortfarande står vid min sida gjorde mig överlycklig!

Att jorden är under attack i Mass Effect 3 står klart, och det är väldigt få spel som får en att känna att fighten har tagits till hemmaplan, ett spel som försökte med detta innan var Halo, och ärligt talat brydde jag mig inte ett dugg, men här känner man verkligen att jorden är under ockupation av en fiende som vill slakta hela mänskligheten.

Precis som tidigare delar i serien är storyn underbar, för att inte nämna vad som kan vara spelhistoriens bästa röstskådespelare som levererar toppklass, vare sig det är nån man bara träffar på i nån minut, detta är ett otroligt bra sätt att dra in oss spelare i storyn när dem som lånar sin röst till karaktärer verkligen lever sig in i rollerna.

Bioware levererar verkligen med Mass Effect 3, fast när man väl kommer fram till slutet så börjar jag faktiskt undra om dem lät nån som inte visste ett dugg om Mass Effect skriva på manuset, jag tänker inte spoila slutet i spelet här, men det har varit mycket gnäll om valet Bioware gjorde med slutet, och kan lungt säga att jag avskyr hur dem avslutar Shepards historia.

Men kort och gott, älskade du dem tidigare Mass Effect spelen är den slutliga delen verkligen värt att plocka upp, även om du kommer skrika dig förbannad tack vare slutet. Mass Effect 3 måste upplevas, och kan absolut bli Game of the Year. Mycket bra jobbat Bioware!

Betyg 10/10