Category: Sony

 

 

 

 

 

 

 

 

Då är det återigen dags för gamers världen över att vända blicken mot Los Angeles Convention center och årets upplaga av E3 mässan. Jag tänkte lite snabbt gå igenom “The big 3” först och främst, dvs Microsoft, Sony & Nintendo, och ge mina tankar och förväntningar på dessa företags presskonferenser.

 

Microsoft:

Återigen är Microsoft först ut, och jag kan redan nu säga att jag är lite smått orolig över vad Microsoft kommer visa upp, då dem senaste åren har Microsoft fokuserat på s.k casual publiken och på tok för mycket Kinect. Visst Microsoft vill väl ro åt sig lite av Nintendo Wii’s succé  och sälja maskiner till folket som inte spelar så värst mycket spel ( Soccer Moms ), och har i princip glömt bort “core publiken” som visat sitt stöd till företaget sen maskinen släpptes. Jag är rädd för att det första som händer är att så fort presskonferensen startar får vi se följande

  • Nån snubbe från Treyarch kommer upp på scenen och spelar ett smyg uppdrag från Call of Duty – Black Ops 2, sen kommer texten “In the interest of time…” spola fram till en enorm krigszon där explosioner och skottlossning skulle få självaste Michael Bay att komma i brallan, och sen får vi reda på att all DLC först kommer till Xbox 360.
  • Nu ska det snackas appar till Xbox 360, främst sport, netflix och annat trams som vi här i Sverige troligtvis aldrig kommer få ta del av.
  • Nu kommer det upp 2 snorungar som ska låtsas vara bror och syster, och dem står och spelar ( eller sitter tack vare Kinect 1.5 update ) nåt barnspel på just Kinect, allt avslutas med en “fist bump”
  • Nu är det dags för att visa upp Gears of War – Judgement, vi får se motorsågar, locust och skrikande muskelberg
  • Nu ska det snackas lite om försäljningen av Xbox 360 och Kinect bla bla bla.
  • Och till slut visas äntligen gameplay från Halo 4 upp, Kanske får vi nåt av ett demo av spelet så vi själva får testa innan release.
För mig är detta nästan ett mardröms scenario, för detta skulle betyda att Microsoft kör på exakt samma spår för tredje året i rad, och verkligen inte lärt sig från sina misstag. Själv hoppas jag att dem den här gången ger mer fokus år spel än appar och kinect, kanske ge oss en helt ny IP, eller vem vet kanske äntligen får vi höra åt om uppföljaren till Xbox 360? Microsoft startar sin presskonferensen om 30 min, jag kan bara hoppas att vi får se nåt nytt den här gången.
Sony:

Sony ska ju vara jävligt lustiga och ha sin konferens 03:00 svensk tid, vilket betyder att det kommer bli en sen natt för mig. Den här gången slipper Sony stå och be om ursäkt om och om igen för PSN strulet som dem drabbades av förra året, men i år har dem ett annat problem och det är PS Vita. Jag plockade själv upp maskinen när den släpptes, men detta var för snart ett halvår sen, och sen dess har det knappt kommit några spel, och dem som dykt upp har i princip blivit sågade vid knäskålarna av kritiker. Sony måste visa upp ett gäng otroligt intressanta titlar för den bärbara annars finns det risk att denna floppar precis som PSP Go!. Vi kommer garanterat att få se gameplay från God of War – Ascension, men jag hoppas och ber att det är från singelplayer och inte multiplayern som visat upp hittils, jag vill se Kratos!

Jag sitter forfarande och hoppas på att vi kommer få se Team Ico’s äventyr The Last Guardian, men det verkar ju gå “sådär” för det projektet, vågar man hoppas på en ny trailer och ett release datum inatt? Jag hoppas att Sony har kommit fram till att Playstation Move var ett misslyckat försök att fånga upp Nintendo spelare och inte ens nämner den här “dildon” alls under natten. Precis som Microsoft lär dem visa upp en massa nya appar som är helt ointressanta för oss, men vem vet, kanske får vi vårat “cross game-chat”? Vågar vi hoppas på info även här om en Playstation 4? Men mest ser jag nog fram emot Naughty Dogs nya spel, The Last of Us.

 

Nintendo:

Nintendo är utan tvekan återigen företaget vars presskonferens jag mest ser fram emot,  Nintendo ska äntligen visa upp Wii U, trots jag hoppades på att Nintendo skulle lärt sig av 3DS och inte döpa deras nästa maskin till nåt som nästan är identiskt till deras förra så verkar just namnet Wii U vara här för att stanna. Att Nintendo _äntligen_ får tummen ur röven och satsar på en HD konsol är välkomment, men på tok för sent. Jag hoppas på att Wii U kommer få en online del som kan mäta sig med PSN och Xbox Live, och absolut inga mer friend codes!!!!

Nintendo har verkligen allt att vinna, skulle dem visa upp spel så som ett nytt Mario, Zelda eller Metroid till Wii U har dem i princip redan vunnit E3, Sen har dem 3DS som efter att Super Mario Land 3D blev en succé, och rykten om ett högupplöst Castlevania och Metroid spel i 2D får oss “core gamers” att drägla av längtan.
Men det vore kul om Nintendo kan försöka komma med en helt ny spelserie den här gången, och inte bara återuppliva klassiker, visst jag har inget emot att hoppa på Gombas, jaga efter The Master Swords eller samla på mig uppgraderingar till en Varia Suit, fan det kan jag göra tills jag ligger död och begraven, men nåt nytt Nintendo? Snälla?

Men nu är det dags att boka sig framför datorn och följa Gametrailers live stream hela kvällen och natten, medans man pratar med goda vänner över skype. Här är alla tiderna ni bör hålla kolla på

Microsoft: Måndag 4 juni, 18:30
EA: Måndag 4 juni, 22:00
Ubisoft: Tisdag 5 juni, 00:00
Sony: Tisdag 5 juni, 03:00
Nintendo: Tisdag 5 juni, 18:00 

Är det nåt vi har märkt den senaste tiden är att spelskapare äntligen lyckats fånga den unika grafiska stilen som bara anime kan erbjuda, visst detta har gjorts förr i form av mellan sekvenser eller stilbilder, men när själva spelet är som att uppleva en interaktiv anime kan jag inte göra nåt annat än att dregla saligt, som ni säkert förstår är jag en enorm fan av manga och anime, och med spel som Naruto – Rise of the Ninja käkar jag i princip upp allt som ser ut som anime i spelväg. Det senaste tillskotten är Asura’s Wrath och dess grafiska stil är verkligen en fröjd för ögat.

Du tar rollen som Asura, en av 8 demi-gudar som agerar som generaler och slåss mot en ondska som kallas Gohma, som håller sig gömd djupt inne i en planets inre, men dess korruption finner sig ut i världen och infekterar allt den får tag på. Spelet börjar med ett enormt slag ute i rymden där Asura och dem 7 andra generalerna slåss mot Gohma, men hjälp av Asuras dotter Mithra lyckas Asura för tillfället besegra Gohma mästare Vlitra. Väl nere på planeten beordras Asura att möta upp med kejsaren i deras kungadöme, väl på plats upptäcker Asura att kejsaren blivit mördad, och Asura anklagas snabbt för mordet, han flyr hem för att se till att hans fru och dotter är i säkerhet, men finner här sin fru även hon mördad och att Mithra har blivit kidnappad.

Det visar sig att det är dem andra 7 generalerna som ligger bakom morden och använder Asura som en syndabock, Asura attackerar sina forna vänner i ett försök att rädda sin dotter, men blir besegrad och nerkastad i deras version av “limbo”Några tusen år senare får vi återse Asura som hänger med nöd och näppe på en enorm pelare och gör sig redo för att klättra ända vägen upp för att ta sig tillbaka till sin värld för att få sin hämd mot sina fiender som nu bytt namn till “The Seven Deities”.

Precis som Alan Wake kör Asura’s Wrath på ett episod system, och innan varje ny episod får man glimtar av vad som kommer hända, vi får även korta pauser som om det var tänkt att man skulle få in reklam pauser, och vi som plöjt igenom alla episoder av serier som Dragonball Z, Naruto m.m vet att dessa kommer väldigt ofta och kan bli störande i längden, men från ljusa sidan så slipper vi all reklam.

Ska man summera spelets gameplay räcker det med en acronym och den är QTE ( Quick Time Events ), och jag själv är ingen vidare fantast av detta systemet, inte nu då alla spel efter Shenmue verkar ha tagit detta till hjärtat, men i Asura’s Wrath är det verkligen extremt, och är det nåt jag verkligen hatar så är det när dessa QTE dyker upp i mellansekvenser, så man får aldrig en lugn stund, och du får hålla i kontrollen hela tiden då mer än ofta ska du dra nån spak åt nåt håll, eller trycka på nån av knapparna som dyker upp på skärmen.

När du inte håller på och leker med dessa QTE’s eller tittar på mellansekvenser så får du faktiskt spela lite ( ! ), och här visar Asura’s Wrath sitt absolut sämsta kort, vad som skulle kunnat ha varit en riktigt intressant 3’e persons beat em up, i still med God of War, utspelar sig det mesta på arenor/rum där du måste besegra ett visst antal fiender tills du maxat upp sin super kraft mätare som kallas burst, när väl detta är gjort och du aktiverar burst följs detta av mer QTE och du kommer vidare till nästa nivå. Detta är ett stridsystem som fortsätter under hela spelet, och är ingen skillnad om du är på en bossfight eller slåss mot vanliga fiender, så i slutändan blir det otroligt långtråkigt.

Men det som dock väger upp mot det otroligt tråkiga stridsystemet och QTE är dem sjukt vackra sekvenserna man får se i det här spelet, för Asura’s Wrath är verkligen en vackert spel med en väldigt unik design, även musiken håller toppklass precis som en påkostad anime serie. Röstskådespelarna är väl lite hit och dit i kvalité, och jag märker att Liam O’Brien som lånar sin röst till Asura börjar snabbt bli den nya Nolan North, då han nu gjort röster till Illidan i World of Warcraft, War i Darksiders, Caius Ballad i Final Fantasy XIII-2 m.m, och han låter i princip alltid på samma sätt, dvs förbannat jävla sur, men som gammal World of Warcraft spelare så är det bara Illidans röst jag hör hela tiden och väntar bara på att höra frasen “You are not prepared!!” hela tiden. Men som tur är kan man om man vill välja det japanska ljudspåret för att öka på anime känslan.

Det är uppenbart att Asura’s Wrath inte är ett spel för alla, är du ute efter ett spel med sjuk action och bra gameplay så är nog inte detta ett spel för dig, men är du en godtrogen fantast av anime och är sugen på en intressant story eller bara rent av en design freak så kan nog Asura’s Wrath vara nåt att hålla ögonen på, men kanske borde vänta tills spelet hamnat i rea backen, och det lär nog inte ta vidare lång tid. Själv hoppas jag på en uppföljare till Asura’s Wrath, men då med bra mycket mindre QTE och bättre gameplay.

Betyg 6/10

Det var 6 år sedan ID Software släppte ut ett spel senast, och det var “ficklampe” spelet Doom 3, och vi har länge blivit retade av lite bilder på deras nästa spel vid namn Rage. Året är 2029 och en enorm astroid är på väg att träffa jorden, finns inget människorna kan göra åt saken, utan enda sättet att försöka överleva var att bygga s.k Arks som grävdes ner i marken där man blir nedfrusen i kryostais och sen hoppas att senare vakna upp till liv och försöka fortsätta sina liv trots denna katastrof.

Du börjar spelet med att du vaknar upp lite väl sent, lite mer än 100 år försent för att vara exakt och hela världen är ett post-apokalyptiskt helvete ( …den idén har vi “aldrig” sett förut ). Du kliver ur din Ark och blir snabbt hittad en ledaren av en liten by. Det visar sig sen att s.k “Ark Survivors” är eftertraktade men du hade turen att träffa på en vänlig själ som vill dig väl. Just här tar storyn slut känns det som, den vänliga själen vars röst görs av John Goodman skickar iväg dig på diverse uppdrag och när dessa är avklarad slussas du vidare till nästa stad. Detta är ett mönster som återupprepar sig hela tiden genom spelet, inte ens karaktären du spelar visar någon sorts form av mänsklighet och finns inga val du själv får göra, protagonisten skulle lika gärna kunna vara “The Doom Guy”. I dem städer du besöker träffar du på diverse människor med dem flesta är totalt ointressanta och glöms snabbt bort.

Lite senare får du reda på att en grupp som kallar sig “The Authority” har tagit makten och fungerar som en diktatur, du träffar på en rebell faktion som anser att du har vad som krävs för att stoppa dem och du är deras ända hopp ( Hmm, Resistance 3 vibb här ). Utan att få reda på varför slussas du iväg på fler uppdrag för att sen försöka sätta stopp på The Authority.

Rage är utan tvekan ett sjukt snyggt spel, och det flyter på nåt så otroligt bra ( här märker vi skillnaden mellan 30 och 60 bilder per sekund ), Men spel handlar inte bara om grafik, och det blir mer än påtagligt i Rage, Visst kontrollerna funkar, men meny systemet är förjävligt. Men där Rage verkligen faller totalt är själva storyn och upplevelsen. Det är nästan så att Rage mer känns som ett glorifierat tech-demo, och att ID Software bara ville visa upp sin nya grafikmotor id Tech 5. Visst att slänga in en liten race del i spelet var lite små kul till en början, för att sedan bara bli sjukt långtråkigt.

Jag hade höga förhoppningar på Rage, men blev faktiskt ruggit besviken på slutresultatet. Och Rage kan nog mycket väl ha nåt av spelhistoriens sämsta slut _någonsin_

Betyg 7/10 

Väntant är äntligen över! Från dagen jag fick se den första trailern från The Elder Scrolls V – Skyrim blev jag helt tokig, då vi äntligen få se drakar i Bethesdas otroliga värld, i Morrowind och Oblivion hoppades jag att få en glimt av dessa bevingade legender men bara hittat Mudcrabs och annat skit. Så när jag fick reda på att drakarnas återkomst i Tamriel var det som en speldröm besannats.

Det är tradition i Elderscrolls att du börjat ditt äventyr som en fånge, och det är samma sak här, du sitter på en vagn med andra brottslingar som är på väg att gå sitt öde till möte, och det dröjer inte långt förens du hoppat av vagnen då du får se en stackare bli avrättad genom att få huvudet avhugget, och nu är det din tur. Du blir nertryckt och precis när yxan ska göra sitt jobb blir staden attackerad av en drake, och med tanke på att alla trodde att drakar bara var legender så uppstår panik och du lyckas fly.

Vad som känns unikt med Skyrim är att du den här gången inte är en okänd person som kastas in i mitten av allt, den här gången har du ett öde och du är Dovahkiin, Dragonborn. Dragonborns har drakblod som rinner i dess ådror och kan drakarnas språk som kallas för Thu’um eller “Shouts” som används som attacker mot det som står i din väg.
Bethesda har även tagit bort konceptet med att välja klass i spelet, förr brukade det vara så att du i början av spelen fick välja om du skulle tex vara magiker eller krigare, och skulle du en bit in i spelet som magiker vilja testa att gå upp i nyllet mot fiender med ett enormt svärd fick du helt enkelt starta om från början med en annan klass, i Skyrim är bra på det du vill bli bra på. Använder du ofta 2-hands svärd så kommer du levla upp i just det, och ändrar du dig och vill fokusera på magi är det bara att börja göra det, visst du kommer vara usel på det i början, men till slut står du där och kastar eldbollar som en proffs.

Elder Scrolls spelen har alltid haft en enorm värld att upptäcka, och Skyrim är verkligen inget undantag, denna världsdel i Tamriel är enorm och vart du än beslutar att gå så kommer du alltid springa på nåt intressant. Själv brydde jag mig inte vidare mycket om själva huvudstoryn i spelet när jag började med Skyrim, jag fick reda på vart jag skulle gå för att fortsätta den, men såg ett enormt berg med en gigantiskt borg som lockade mitt intresse, jag besteg berget och sakta närmade mig borgen, för att bli mött av banditer som inte var vidare sugna på att plocka fram lite gevalia för att fira mitt oväntade besök. Jag grep tag i mitt svärd och 2 minuter senare står jag där med banditerna liggande på marken i sitt eget blod. Jag sökte igenom hela borgen och hittade lite ny rustning och ett nytt svärd, hade även gått upp i några levels här som jag spenderade på att få upp mina skills med svärd, heavy armor och smithing.

Så här höll jag på i ungefär 2 fulla dagar, gick omkring och letade efter grottor och förglömda skatter, men tills slut blev suget efter att ta reda på vad huvudstoryn för mig för stor, och efter tagit reda på att man kunde fortsätta spela trots huvudstoryn var avklarad begav jag mig till Whiterun för att börja min karriär som Dovahkiin.

Måste säga att Skyrim är ett otroligt vackert spel, och designen är klockren, är nästan så att man känner kylan i soffan när man står längst uppe på ett berg och en snöstorm drar in, visst finns det lite fula texturer lite här och var, men i slutändan att se vad Bethesda har lyckats av göra med denna modifierade version av grafikmotorn som användes i Oblivion är en fröjd för ögat. Bethesda har även lyckats öka på den s.k drawdistance som betyder hur långt bort du kan se, och herrejävlar vilken skillnad från Oblivion det är. Nu kan jag stå uppe på ett berg och titta ner på en stad som ligger långt bort och det ser otroligt ut.

Det är inte bara grafiken som är storslagen, ljudet i spelet sätter varje not rätt, och när man stöter på en drake som flyger omkring blir det genast pampig musik som får adrenalinet att koka. Men allt är tyvärr inte frid och fröjd när det kommer till Skyrim, jag känner att själv striderna kan bli lite väl långtråkiga, mycket kan nog bero på att jag valde att köra en sorts warrior klass, så blev en sjukt spammande av trigger knapparna när man skulle slåss, saknades en viss “finess” så att säga, men tänkte spela om spelet senare som magiker och sen en lite mer stealth klass. Men däremot blir striderna mot drakarna aldrig långtråkiga!

The Elderscrolls Skyrim är ett sånt där spel där du inte märker hur länge du har spelat förens du märker att morgonsolen börjar gå upp, och att det kanske är dags att få lite sömn, så att du kan återvända till Tamriel igen. Det kommer garanterat att komma massor av DLC och förhoppningsvis en riktig expansion till Skyrim, men frågan är om jag har hunnit göra allt spelet har att erbjuda innan dess. Men bara vi slipper…Horse Armor….    Bra jobbat Bethesda, jag är såld!

Betyg 10/10 

GoldenEye till Nintendo 64 var spelet som för mig satte order multiplayer på kartan, visst det fanns massa PC ute som erbjöd multiplayer över internet ( med tveksamt 56k modem ) men då jag inte ägde nån PC fick jag hålla mig till att spela på konsol. Året var 1997 när GoldenEye släpptes till Nintendo 64, och även då var det känt att spel som baserade sig på filmer alltid blev en katastrof, men ibland glider nåt igenom normen och det visade verkligen utvecklaren Rare med sin tolkning av filmen som hade släppts 2 år tidigare. Inte nog med att spelet hade ett otroligt bra singleplayer läge och visade att FPS spel verkligen kan fungera på konsol var det dess multiplayer som tog tag i våra själar. Upp till 4 personer kunde spela mot varann på samma TV, detta var nåt som lede till uttrycket “Screen watcher” att man tittade på sin motståndares spelare för att ta reda på var dem var. Man sa alltid “Nej jag tittar inte på din skärm” men innerst inne satt man där och ljög, för detta var något vi alla gjorde, och det vet ni 😛

Men nu är året 2011 och denna klassikern har fått sig en re-make och en HD variant av Wii spelet med samma namn till Xbox 360 och Playstation 3, och ni som hoppats på att trogen re-make av klassikern till Nintendo 64, gör er beredda att bli besvikna. Dum som jag är läste jag inte nåt eller kollade ett enda klipp om det här spelet innan jag plockade upp det, jag tänkte bara “Herrejävlar! GoldenEye i HD och upphottad grafik? ETT MÅSTE!”, men ack så fel jag hade. Det finns inte mycket som delar likheter mellan varken spelet eller filmen, visst finns det en liten hyllning till Nintendo 64 spelet i början av detta, tack vare en viss toalett scene. Men förutom karaktärer och storyn om GoldenEye vapnet så är allt nytt, och detta är verkligen inte för det bättre. Inte ens Pierce Brosnan fick vara med den här gången utav har istället blivit ersatt av Daniel Craig, och efter filmen Quantum of Solace ( som var en katastrof ) blir jag bara förbannad av att se honom.

Alla fräcka gadgets som Q försåg Bond med i GoldenEye har alla plockats bort och Bond har en jävla smartphone istället. Kort och gott känns inte detta som ett Bond spel, och absolut är det inte hyllning till klassikern. Det hade nog kunnat funka om vi aldrig hade sett eller spelar GoldenEye tidigare, men detta känns mer som ett hån till ett av spelindustrins viktigaste spel. Om vi bara kunde ha fått originalet i HD version hade alla våra drömmar blivit besannade, men istället fick vi detta skräpet. Men är du ung och aldrig upplevt spelet innan kan du nog få lite nöje från detta, men oss i den äldre generationen…Håll er borta!

Betyg 5/10 

Resistance – Fall of Men var en av lanserings titlark till Playstation 3 som hade sina ljusa stunder och blev starten för en otrolig uppföljare som lyfte serien till nya höjder, du kan läsa min text om Resistance 1 och 2 här.
Nu kommer en viss spoiler för Resistance 2, men lite svårt att skriva om en uppföljare som börjar där det föregångaren slutade. Nathan Hale, protagonisten i dem två första spelen är död, och gick sitt öde till möte av att Joseph Capelli satte en kula i skallen på Nathan Hale, detta var pga att Hale var sekunder ifrån att förvandlas till en Chimera.
Saker och ting ser inte bättre ut för mänskligheten och hotet från den utomjordiska Chimera har fått människor att fly dem stora städerna och för det mesta bosätta sig under marken i kolonier för att undvika en säker död.

Vi får den här gången spela som Joseph Capelli som lagt armen bakom sig för att fokusera på sin familj och dess överlevnad. Helt plöstligt dyker forskaren Malikov upp och förklarar att det finns ett torn i New York som måste förstöras, och utan nån anledning alls så kan bara Capelli ta hand om detta problemet, jag vet, it makes no sense. Capelli vill naturligtvis inte lämna sin fru och son bakom sig, men frugan gnäller tillträckligt och Capelli ger sig ut på en färd mot New York med Malikov.

På nåt sätt känns Resistance 3 lite som en sidoprojekt än Resistance 2, visst det kan vara kul att försöka ge sig på den här s.k “Lone Wolf” taktiken, men det funkar inte riktigt här, och att Capelli skulle kunna vara den enda personen som skulle kunna klara av det här uppdraget känns så otroligt dumt och omotiverat, det hade varit en sak om Capelli hade varit nån sorts version av Master Cheif eller ha några speciella förmågor som skulle ge han “the edge”, men han är bara en vanlig människa, som iofs haft träning och varit med i armen, men ändå känns det rätt….dumt.

Det första jag märker i Resistance 3 är det nya vapensystemet, där du kan få uppgraderingar till dina vapen ju mer du använder dem och då jag älskar att levla upp saker i spel blev detta snabbt något jag fokuserade mycket på, och det känns som att kontrollerna och vapnen slipats lite extra den här gången för dem flesta är otroligt roliga att använda, däremot har spelets granater tagit sig en smäll, då det finns många varianter att välja på slutade det ändå med att man knappt använd en enda granat under spelets gång, hade dem dock fått samma behandling med ett level system som skjutvapnen så hade det nog sett annorlunda ut.

Det är riktigt svårt att kunna bry som om storyn i Resistance 3 och med en huvudperson som känns tråkig och trött gör inte saken bättre, och det känns inte som att Insomniac Games lagt ner vidare mycket kärlek i del 3, men visst finns det visa ställen i spelet som är rätt imponerande med det håller inte i längden. Kort sagt känns Resistance 3 mer som en lång expansion än ett eget spel. Jag tror inte detta är slutet för serien i sin helhet, men är inte nästa Resistance spel en gigantiskt uppgradering så kan Insomniac Games sätta igång och börja gräva sin egen grav.

Betyg: 7/10 

När första Uncharted släpptes var det lite av en sleeper hit, som egentligen inte många brydde sig och skrek att det var en Tomb Raider kopia. Det var inte förens vi fick se det första ur Uncharted 2 : Among Thieves en enorm hype för spelserien satte igång. Jag hade själv inte ens en Playstation 3 vid det här laget, men följde slaviskt allt jag kunde hitta om Uncharted 2. Men 2009 släpptes äntligen uppföljaren och jag kunde inte hålle emot längre och plocka upp en bundle med en Playstation 3 och Uncharted 2, köpte naturligtvis första spelet också så jag kunde ha någon uppfattning om storyn och protagonisten Nathan Drake. Första spelet tyckte jag var lite sådär, men då jag älskar äventyrs spel körde jag igenom det för att snabbt kunna sätta igång med del 2. Och herrejävlar vilket spel! För mig blev det utan tvekan Game of The Year 2009, och hamnar bland dem bästa spel jag spelat, och även bland dem bästa “filmerna” jag sett.

Så det rådde inget tvivel om att mina förväntningar på Uncharted 3 : Drake’s Deception var sjukt höga, men var inte säker på att utvecklaren Naughty Dog skulle lyckas återigen, så jag höll mig borta från nästan all media och texter som fanns ute om spelet, jag ville ha min helt egna uppfattning och undvika spoilers.Men nu när jag sitter här och eftertexterna har rullat förbi kan jag äntligen pusta ut, Naughty Dog har även den här gången levererat en otrolig upplevelse som får dem flesta filmer och spel att se rätt “mjäkiga” ut. I början av spelet får vi spela som en snorvalps version av Nathan Drake där vi får reda på hur han mötte sin vapendragare och bästa vän Sully, kändes rätt uppfriskande att få lite back story till deras relation och vänskap, vi får även träffa på några gamla favoriter från dem tidigare delarna av spelet.

Den här gången är Drake ute efter att hitta den legendariska staden Ubar, öknens version av Atlantis, och att hans förfader Sir Francis Drake kanske hade hittat den med utav nån anledning valt att inte dokumentera detta, och detta får Nathan’s nyfikenhet att ta överhand.
Uncharted 3 – Drake’s Deception är inte ett lika stort lyft som del två i serien var, men ändå lyckas Naughty Dog få mig att sitta kvar i soffan, det är verkligen inte många spel nu förtiden som jag spelar från start till slut i en enda sittning, men precis som Uncharted 2 lyckas detta spelet att hålla mig fången hela tiden. En rätt stort minus är att spelet fokuserar bra mycket mer på skjutande den här gången, och visa av dessa striderna drar verkligen ut på tiden och det är nästan så man blir uttråkad. Men när jag väl får springa runt och upptäcka på egen hand är det ett absolut nöje att spela Uncharted 3 – Drake’s Deception.

Men nu får vi helt enkelt sitta och vänta på att Playstation 4 ska komma innan vi får återse Nathan Drake igen, för att Drake kommer tillbaka råder det inget tvivel om. Game of the year? Mycket troligt.

Betyg 9/10

Det var ett bra tag sedan jag postade nåt på bloggen, och finns en väldigt bra anledning till detta, och denna är sommaren. Under denna period om året försvinner mitt spelsug nästan helt, enda “fixen” man får är via korta spel till iPhone. Men nu dem senaste 2 veckorna märker jag att sommaren packat sina väskor och flytt Sverige, regnet öser ner och det är otroligt sällsynt att värmen nåt över 20 grader. Detta gav även bloggandet en rejäl känga då man hellre spenderar tid utomhus när man väl kan och spendera tid med nära och kära.

Men nu är hösten i princip här och när man kollar på release listan över vilka spel som släpps den kommande tiden så kan vi lungt konstatera att hösten / vintern 2011 kommer bjuda oss på sjukt mycket underhållning och att plånboken kommer känna sig bra utnyttjad. Så efter jag kollat runt på mina bokningar på Webhallen kom jag fram till den här lilla listan på måste-ha-spel.

Xbox 360 

  •  2011 – 08 – 26 : Deus Ex – Human Revolution
  • 2011 – 09 – 09 : Dead Island
  • 2011 – 09 – 20 : Gears of War 3
  • 2011 – 10 – 07 : Dark Souls
  • 2011 – 10 – 07 : Rage
  • 2011 – 10 – 21 : Batman – Arkham Ciy
  • 2011 – 10 – 27 : Battlefield 3
  • 2011 – 11 – 08 : Call of Duty – Modern Warfare 3
  • 2011 – 11 – 11 : The Elder Scrolls V – Skyrim
  • 2011 – 11 – 15 : Assassin’s Creed – Revelations
  • 2011 – 11 – 15 : Halo – Combat Evolved Anniversary
  • 2011 – 11 – 18 : Saint’s Row – The Third

Playstation 3 

  • 2011 – 09 – 07 : Resistance 3
  • 2011 – 09 – 14 : God of War – Collection Vol. 2
  • 2011 – 09 – 22 : Splinter Cell Trilogy HD
  • 2011 – 09 – 28 : ICO / Shadow of the Colossus – HD Collection
  • 2011 – 11 – 01 : Uncharted 3 – Drake’s Deception

Nintendo Wii

  • 2011 – 11 – 18 : The Legend of Zelda – Skyward Sword

Nintendo 3DS

  • 2011 – 09 – 09 : Star Fox 64 3DS

 

 

Och dessa releaser är bara dem som har fått datum vid det här laget. Vi säger ofta att “Detta blir det bästa spelåret!”, men det ser ut som att 2011 utan tvekan kan bli det bästa på många år. Nu ska jag bara iväg och sälja en njure så man har råd med allt…

Det har nu gått 2 år sedan InFamous släpptes till Playstation 3 och när uppföljaren till succén var ett faktum var det många fans av Sucker Punch superhjälte spel som började se rött, det första vi fick se var en omdesign av protagonisten Cole MacGrath, detta var något utvecklaren tog till sig och gick tillbaka till grundkonceptet av Cole MacGrath, mycket bra val av Sucker Punch, och nu väntar väl alla på att Ninja Theory ska ge oss tillbaka den riktiga Dante i det nya Devil May Cry.

Det första spelet slutade med att man fick reda på att spelets antagonist vid namn Kessler  i själva verkar var en äldre Cole som åkt tillbaka i tiden för att spöa upp sig själv, enbart för att göra Cole starkare då ett extremt hot i framtiden decimerade allt som stod i dess väg, och Cole är den enda som kan göra nåt åt saken.

Lite förvånande startar InFamous 2 med att det här hotet s.k “The Beast” precis anländer och kort och gott spöar skiten ur Cole och i princip ödeläger staden Empire City. Cole med sina vapendragare Zeke och Kuo flyr den fördömda staden via båt och anländer till staden New Marais, en stad som man kan dra liknader till New Orleans, visst Empire City var en ruggit rolig sandlåda att spendera tid i men detta miljöbyte var välkommande. Nåt som man får ge Sucker Punch tummen upp för är att dem inte ändrat konceptet som var InFamous, utan istället för att ösa på med allt för nya grejer har dem fokuserat på att göra det som var bra bättre och tagit bort visa irriterande moment från det första spelet. Men visa saker som att spamma X knappen som en tok för att klättra upp för byggnader är dock kvar, men senare får Cole nya krafter som gör denna form av parkour bra mycket lättare.


Att spela som god eller ond var en stor del av InFamous och karma systemet är tillbaka återigen, där du genom antingen genom goda eller onda gärningar kan låsa upp olika förmågor för Cole, men till skillnad från första spelet då den bra mycket mer intressanta arsenalen låg på den onda sidan har nu i InFamous 2 den goda sidan fått sig en hel del fina uppgraderingar, och precis som i första spelet valde jag den goda sidan. Överallt i New Marais finns det uppdrag som kan öka på din karma, stoppa nån från att bli rånad för att få goda poäng eller spöa upp gatuartister för att få motsatt effekt.

Den här gången har Cole även två stycken side-kicks med superkrafter som har sina egna uppdrag där det är rejäla karma skillnader, vi har Kuo som agerar som en “ljusa sidan” och Nix som representerar den “onda sidan”. Kuo föll jag för direkt, men när det kommer till Nix, trots att man kan sympatisera med hennes motiv så är hennes sätt att gå tillväga väldigt extrema. Även Zeke, Cole bästa vän som i det första spelet högg Cole i ryggen för att han skulle få egna superkrafter är tillbaka och gör i princip allt för att få Cole att lita på han igen, och ger Cole hans primära melee vapen “The Amp” som är en stor version av en stämgaffel som fokuserar Cole’s elektriska kraft och levererar enorma träffar.
Jag må har hatat Zeke i första spelet men i denna uppföljaren börjar man gilla han mer och mer desto långre in i spelet man kommer.

 

Finderna har även fått sig något av en facelift i InFamous 2, istället för re-skinnade fiender från ettan så det första man stötter på är förbannade rednecks som verkligen inte uppskattar Cole närvarande, i New Marais är Cole mer känd som “The Demon From Empire City” och dessa rednecks fylls av propaganda utav dess ledare Joseph Betrand, som är en väldigt unik karaktär som det är väldigt lätt att hata så fort man ser honom, han hatar dessa Conduits ( dvs människor som fått superkrafter ) och leder krig mot dem, det är väldigt lätt att dra kopplingar till vad som händer i X-Men filmerna där folk med förmågor ses som oheliga missfoster som inte borde få existera. Så Cole har inte bara The Beast som i frist tempo demolerar allt i sin väg längst kusten och är på väg rakt på New Marais. Förutom vanliga människor dyker även en massa monsters upp vid namn “The Corrupted” och dessa ser ut som en blandning av “mongo vampyrerna” från Blade II med en hint av Necromorphs från Dead Space serien, men det finns även monster som är stora som hus som kräver lite mer taktik att ta ner än att bara sikta och skjuta.

Nu när InFamous 2 är avklarat så lämnar det en sjukt stor mersmak i munnen, och Sucker Punch har lagt in ett sätt för fansen att skapa egna banor och storys som doftar lite av Little Big Planet konceptet, detta lär hålla InFamous 2 färskt ett bra tag framöver, men jag längtar redan efter InFamous 3….Om det kommer dvs.

Älskar du sandbox spel med superhjälte action rekommenderar jag InFamous 2 varmt, du kommer garanterat inte att bli besviken! Bra jobbat Sucker Punch, så här ska en uppföljare göras!

Då är E3 2011 avklarat för detta året, och nu har vi fått reda på att den 5’e Juni 2012 är det återigen dags att kasta blicken över till LA för E3, men tänkte dra en liten re-cap av lite det Sony och Nintendo visade upp under sina presskonferenser. Skulle egentligen haft detta inlägget skrivet för några dagar sen men IRL och planering för Metal Town 2011 käkade upp all tid.

Då Microsoft inte hade mycket som intresserade mig förutom 2 nya Halo spel trodde jag det skulle bli en lätt match för Sony att sopa banan med Microsoft, men ack så fel jag hade, visst NGP eller som den nu heter PS Vita ( skit namn btw ) tog upp mycket av Sonys presskonferens och måste säga att jag är rätt imponerad av konsolen och efter sett gameplay av Uncharted: Golden Abyss till det bärbara monstret var jag helt såld, det som jag oroade mig mest för var när dem skulle utannonsera priset på PS Vita då jag hade förväntat mig att den skulle bli sinnesjukt dyr, men priset kommer bli 249 dollar för Wifi versionen ( 299 dollar för 3G+Wifi versionen ), och det är fan inte illa pinkat! Fick mig dock ett skratt när Sony säger att för 3G versionen har dem slutit upp med AT&T som ska vara abonnemanget för PS Vita i staterna, detta är samma företag som Apple droppa pga usel service och täckning, man märkte även chocken och hånskratten från publiken på E3 när detta kom upp. Men jag skiter fullt i 3G då trots det är en bärbar kommer jag inte bära med mig den överallt, den platsen har min 3DS istället.

Uncharted 3: Drake’s Deception visades naturligtvis upp och spelet ser sjukt läckert ut, den här gången fick vi se Drake på en kryssingsbåt som hamnat mitt i en storm, väldigt imponerande vatteneffekter fick vi se och lite “generic shooting” men det är förväntat av en Uncharted titel, vi fick även ett release datum för titeln och ser ut som att vi får både Skyrim och Uncharted 3 under samma vecka i November, så dags att spara ihop lite cash redan nu. Jack Tretton började dock det hela med att be om ursäkt för alla problem Sony har haft med PSN pga hackattacken, och med glimten i ögat sa han “Varsågod” till alla bloggare och skrivbenter i media, “ni fick nåt att skriva om”, men blev lite besviken att vi inte fick se Kevin Butler i år dock 🙁

Att Sony gillar att släppa HD versioner till PS3 av PSP titlar är inget nytt, och nu kommer det även en God of War: Origins collection, som kommer vara högupplösta versioner av spelen Chains of Olympus & Ghost of Sparta, detta är nåt jag gillar då jag aldrig ägt en PSP så har jag inte haft chansen att testa dem här spelen. HD versionerna av Ico & Shadow of the Colossus ska släppas i September fick vi också veta, om detta gäller i Europa nämdes ej.

Resistance 3 visade återigen upp, men den här gången med Move stöd, Vi fick reda på att det kommer en släppas en move bundle med Resistance 3, och i den igår även en sorts “Sharpshooter” grej som ser ut som ett vapen, i denna pluppar du ner din Move kontroll i och ja…skjuter på TV. Vi har sett samma grej tidigare med spelet Socom 4, mindre intressant för mig dock.

SLy 4 – Thieves in Time är äntligen efter en massa smygreklam lite här och där ( inte minst i inFamous 2 ) äntligen en verklighet! I 2012 får vi se vad Sly har att erbjuda oss på PS3, ett spel jag själv ser fram emot enormt mycket.

Sony gnällde som vanligt om 3D hit och dit, och blev rätt snabbt långtråkigt, den dagen då Sony erbjuder oss 3D utan att man måste sätta på sig en glasögonen lyssnar jag gärna, men tills dess intresserar det mig inte det minsta.

Under några dagar hade det gått rykten om att God of War 4 skulle visas upp, och efter Microsoft hade visat upp inte bara 1 utan 2 stycken Halo spel var det många som satt som på nålar i slutet av Sony presskonferense, vad skulle dem avsluta med? Svaret blev inget, Jack Tretton tackade för sig och klev ner från scenen och det var över, jag liksom många andra var besvikna, och återigen lyste The Last Guardian med sin frånvaro…. så tyvärr lyckades inte Sony slå Microsoft, men dem var inte sämre för den delen, båda var lika mediokra.

 

Till sista var det Nintendos tur att kliva upp på scenen, och med vetskapen att dem skulle visa upp Nintendo Wii’s uppföljare för hypen maxad. Hela eventet började med att en orkester spelade upp klassiska låtar ut Zelda spelen och på skärmen fick vi se ett montage av alla Zelda spelen, detta var iofs lämpligt då Link och Zelda firade 25 år, men det här montaget höll verkligen i sig och till slut ville man bara att det skulle ta slut, och detta säger jag även då jag är en enorm fan av Zelda spelen.

Efter vi fått se en massa 3DS spel vi redan visste var på väg fick vi se det första ur Super Mario 3DS, det bästa sättet jag kan beskriva det är ett Super Mario 64 i 3D form, och naturligtvis tog barnet i mig över och jag log som en jävla dåre under filmklippen. Vi fick även höra lite mer om 3DS Store, men för oss som hade förväntat oss att se spel som Final Fantasy VI och Super Metroid nedladdningsbara blev besvikna, istället fick vi veta att GBC spelet Links Awakening kommer, visst det är ett bra spel, men kunde inte Nintendo visat oss spel från SNES eran? Släpp spel så som A Link to the Past, Super Metroid, Breath of Fire II, Terranigma, Illusions of Gaia m.m och 3DS kommer bli min mest spelade konsol!.

Men sen var det äntligen dags, Nintendo visade upp deras nya konsol! Och namnet är…… Wii U… Seriöst Nintendo? Visst Wii är ett sjukt stort varumärke och soccer moms lär väl stå i kö när denna maskinen släpps, men det där namnet rullar inte av tungan vidare bra. Vi fick tyvärr dock inte se mycket av själva konsolen, utan det var mer fokus på kontrollen till maskinen som bäst kan beskrivas som en tablet mest lik en iPad. Maskinen kommer tydligen vara rätt kraftfull och för första gången på mycket länge fick Nintendo tredjeparts tillverkare att göra spel till maskinen. Fick fick se titlar som Darksiders 2, Ninja Gaiden 3 ( ! ), Batman – Arkham City, Ghost Recon Online, Assassin’s Creed är bara några av dem spelen vi kommer se på Wii U, Men vi dagen efter veta att dem trailers Nintendo visade upp av dessa titlar inte var från Wii U versionerna, utan detta var in-game från PS3 & Xbox 360 versionerna….Va fan Nintendo? Det är ju ett sätt att skjuta sig i foten.

Men som sagt var det mest fokus på den nya kontrollen, men vi såg även att Wiimotes kommer användas, och då inte bara eftersom Wii spel kommer funka på Wii U ( Gamecube spel kommer ej funka ) men har en känsla att dessa remotes kommer vara en stor del av Wii U och inte bara för folk som vill spela sina gamla Wii titlar, Visst konsolen är äntligen i HD, men tyvärr kommer inte gamla Wii spel skalas upp så har du en HDTV får du helt enkelt stå ut med att Twilight Princess kommer fortsätta att se förjävligt ut. Men kommer jag skaffa en Wii U? Utan tvekan! Men det var ett spel som fick mig att gå i taket, ÄNTLIGEN får vi ett Mario Party 9 till Wii! Bästa party spelet någonsin ( så länge alkohol är med i bilden )

 

Så vem vann E3 utan dessa 3 giganter, ska sanning fram tycker jag att alla hamna på en delad 2’a plats om ens det, bättre lycka nästa år