Category: Sony

Uncharted 4: A Thief’s End var ett av spelen jag ser fram emot 2015, men Naughty Dog har precis kommit ut och sagt att vi inte kommer få se Nathan Drake återkomst i år, utan att spelet blivit försenat till våren 2016 då utvecklarna behöver extra tid för att kunna hålla den standard Naughty Dog blivit kända för. Otroligt tråkigt naturligtvis, men jag har hellre ett färdigt spel än ett rushat sådant. Tanken från Sonys sida var nog att Uncharted 4 skulle bli systemsäljaren under kommande julhandel, så frågan är vad som ska ta denna otroligt viktiga plats.

Nedan följer inlägget som postades på Playstation bloggen.

Since we showed you our first gameplay reveal of Uncharted 4: A Thief’s End, more of the game and story have come together, and it’s become clear to us that this game is much more ambitious than we originally envisioned.”

After spending so many years with Nathan Drake, he means a lot to the team, and telling the climactic chapter of his adventures is a task we don’t take lightly – this game deserves every bit of the attention to detail, precise pacing, and nuanced storytelling Naughty Dog is known for.

So we’ve made the difficult choice of pushing the game’s release date. Giving us a few extra months will make certain that Uncharted 4: A Thief’s End not only meets the team’s high standards but the high standards that gamers have come to expect from a Naughty Dog title.

Thank you for your patience – we know the extra wait will be excruciating, but you’ll see it will be worth it as we reveal more about Uncharted 4 over the next year. The team at Naughty Dog will be heads down working through 2015 making sure that Nathan Drake’s story gets the closure it deserves. Come Spring 2016, you and Nate are in for one thrilling, emotional ride.

Ses 2016

Vi sparkar 2014 i arslet och tittar helst inte tillbaka på “spelåret som skulle bli fantastiskt”, visst det kom en hel del bra titlar, men det var ett spelår som var plågat av titlar som släpptes i ospelbart skick, och gamers fick ibland vänta månader på att en patch skulle komma för att se till att spelet i fråga ens blev spelbart. Jag tror absolut inte på att detta har nåt med en studios lathet, utan snarare “the higher ups” som vill möta sina eviga deadlines även om detta resulterar i en produkt som verkar ligga i pre-alpha.

Jag hoppas verkligen att vi slipper katastrofer som The Master Chief Collection i år, men vi kan lika gärna göra oss redo att bli besvikna.

Så vad har vi för spel att se fram emot 2015? Tänkte jag skulle lista 10 av dem spelen jag själv ser fram emot i ingen speciell ordning.
1. Bloodborne

Ett av mina favoritspel från förra året var utan tvekan Dark Souls 2, trots att det inte var lika bra som föregångaren så älskade jag även denna del, men det var nåt som saknades, nåt som fanns i både Demon’s Souls och Dark Souls, en nyckelperson vid namn Masato Miyazaki. Många hade hoppats på att Project Beast som senare fick namnet Bloodborne skulle vara en uppföljare till Demon’s Souls, men det verkar finnas små hints i Bloodborne som leder tillbaka till Demon’s Souls. Bloodborne till skillnad från Souls spelen fokuserar på en mer offensiv spelstil vilket jag fortfarande inte lyckades nöta in i skallen när jag fick äran att spela både alpha och beta versionerna, detta kan dock bero på att jag vid detta tillfälle satt med just Dark Souls 2. Den 25’e Mars dvs om ungefär 1,5 månad får vi kasta oss in på Yharnam’s gator och uppleva Miyazaki’s kommande mästerverk.

2. Metal Gear Solid V – The Phantom Pain

Efter förra årets release av Metal Gear Solid 5 – Ground Zeros har längtan efter det riktiga Metal Gear Solid 5 varit enormt, jag säger “det riktiga” då Ground Zero bäst kan klassas som ett spelbart tech demo, jag plockade upp det på release men fortfarande har jag inte velat spela det, för jag vet att längtar och abstinensen för The Phantom Pain skulle bli för stor, så hade tänkt att vänta med att spela Ground Zeros till det är en vecka kvar tills The Phantom Pain anländer. Vi vet fortfarande inte så värst mycket av storyn i Phantom Pain, men att vi kommer spela som Big Boss vet vi, och jag skulle gissa på att spelet utspelar sig precis innan Metal Gear till NES. David Hayter som lånat sin röst till både Big Boss och Solid Snake har fått sparken (?) och det är nu Jack Bauer aka Kiefer Sutherland som lånar ut sin stämma, och som 24 fanatiker har jag inga som helst problem med detta, och det vore ju rätt kul om Solid Snake skulle dyka upp i slutet av spelet och Hayter gör rösten där, men det hade varit för bra för att vara sant. Vi har fortfarande inget release datum för Metal Gear Solid 5 – The Phantom Pain, men jag skulle våga gissa på att vi får ett release datum under årets E3 mässa, och spelet släppts till hösten.

 

3. The Legend of Zelda

Ibland känner jag mig som en hycklare, jag verkligen älskar Zelda serien, har trots allt tri-force tatuerad på ryggen och äger alla Zelda spelen, men har fortfarande inte kört igenom Twilight Princess eller Skyward Sword! Däremot drog jag igenom A Link Between World direkt. Men varje gång ett nytt Zelda spel släpps är det som att jag blir ett barn igen, och vill bara försvinna in i Hyrule. Den känslan fick jag återigen uppleva förra året då vi äntligen fick se The Legend of Zelda till Wii U. Först tänkte jag “jaha, nu måste jag köpa mig en Wii U”, men senare kom på att jag redan har en, och har agerat dammsamlare sen jag köpte maskinen på release. Men är lite orolig att jag hypar upp mig själv lite för mycket då i mitt huvud tänker jag “Detta är Skyrim i Hyrule” att vi kommer kunna gå vart vi vill i en enorm värld, då detta var även samma sak Bungie sa om Destiny… Men trots allt kan jag inte sluta drömma om det perfekta Zelda spelet…. dvs A Link to the Past.

4. Batman: Arkham Knight

Rocksteady Studios lyckades göra nåt som i spelindustrin verkar vara förbannat svårt, att utveckla ett spel baserat på en superhjälte. Batman har misshandlats rätt rejält genom åren i både spel och film, men samtidigt som Nolan kom med sin underbara tolkning av Batman i The Dark Knight trilogin så släppte även Rocksteady sitt mästerverk Batman – Arkham Asylum för att senare släppa uppföljaren Arkham City. Och nu får vi äntligen se slutet på deras trilogi ( Arkham Origins räknas ej ) på våra nya fina konsoler med Batman – Arkham Knight. Att få glida runt i Gotham i Batmobilen för att sen skjuta sig ur den långt upp i luften och segla över staden och placera en välsiktad spark i nacken på nån stackars jävel på marken. Några av Batmans klassiska finder dyker upp igen så som Penguin, Two-Face, Harley Quinn och The Riddler, men vi vet fortfarande inte vem just Arkham Knight är, friend or foe?

5. Just Cause 3

Jag verkligen älskar open world spel, att ha en sandlåda att leka runt i kan låta en göra en hel del kreativa saker, visst man kan göra en hel del i spel så som Grand Theft Auto V, men Just Cause tar detta till en helt annan nivå, att använda protagonisten Ricos grappling hook och sätta fast den i en fiende, för att sen sätta fast den andra delen i ett flyplan, hoppa in i flygplanet och dra upp i luften, kvar hänger den stackars jäveln, att du lämna cockpiten av planet sätta lite C-4 här och där på planet, för att låta hela skiten flyga in i en byggnad och se allt explodera är helt sjukt roligt. Detta var nåt vi kunde göra redan i Just Cause 2, så vad uppföljaren kan låta oss göra på dem nya konsolerna vågar jag inte ens drömma om. Nyligen släpptes den första trailern av Just Cause 3, och trots att den inte visade mycket kände jag redan hypen sätta igång. Just Cause 3 kommer utan tvekan bli en “dag 1 köp” för mig!

 

6. Final Fantasy XV

Squaresoft numera Squre Enix låg mig extremt varmt om hjärtat, men detta var under SNES/PS1 eran, sen dess tycker jag att utgivaren blivit otroligt arrogant, Final Fantasy VI är ett av mina favoritspel genom tiderna, och del VII – IX var även dem odödliga klassiker. Men när Playstation 2 släpptes och Final Fantasy X släpptes, som jag till viss del gillade men ändå var här jag började oroa mig för seriens framtid. Final Fantasy XI och XII spelade jag inte ens. När del XIII släpptes gav jag serien ett försök återigen och när jag ända 50 timmar in i spelet fick stå ut med tutorials och gnälliga karaktärer började jag verkligen undra om Square Enix ens försöker att leverera? Final Fantasy XV som tidigare gick under namnet Final Fantasy Versus XIII har varit under utveckling sedan 2006 (!) och på E3 2013 fick vi reda på att Versus XIII bytt namn till Final Fantasy XV och blev på så sätt en helt ny del i serien. Jag vet verkligen inte vad vi kan vänta oss av spelet, men nånstans i mitt hjärta brinner fortfarande en liten eld för Final Fantasy… Om Final Fantasy XV inte levererar så är serien död och begraven, för alltid. Nu vill vi bara att det ska släppas!

7. No Man’s Sky

Det är verkligen nåt speciellt när Sean Murray från Hello Games kommer upp ( tvingas upp? ) på scen för att prata om sitt kommande spel No Man’s Sky. Sean är otroligt blyg, men man märker att han verkligen brinner för spel. Konceptet att kunna utforska planeter, uppgradera din karaktär och ditt skepp för att ge dig ut i rymden och landa på ett oändligt antal planeter och utforska låter helt otroligt. Detta kan bli hur bra som helst, men kan även falla handlöst och floppa rejält. Jag hoppas verkligen att spelet lever upp till allas förväntningar, och skulle det lyckas kommer det nog ändra på hur vi ser på spel. Lycka till Hello Games!

8. Uncharted 4 – A Thief’s End

Jag var sen med att skaffa en Playstation 3, och det var inte förens Uncharted 2 släpptes då jag bestämde mig för att investera i Sonys konsol, och efter jag lyckades ta mig igenom första Uncharted spelet och satte mig med del 2 så föll jag pladask för karaktären Nathan Drake. Naughty Dog har i mina ögon blivit en av spelindustrins mest respekterade studio. När Uncharted 4 – A Theif’s End visades upp tappade jag hakan, Nathan Drake såg fotorealistisk ut, och när vi fick se gameplay för första gången fick jag gåshud. Titeln A Theif’s End är lite tragisk då det känns som att detta kommer bli den sista delen i Uncharted serien, men om så är fallet kan jag bara säga att det varit en fantastisk resa, men kommer bli svårt att säga adjö.

 

9. Rainbow Six Siege

Rainbow Six serien har på senare år blivit mer likt ett Call of Duty spel, men när Rainbow Six Siege visades upp blev jag glatt överraskad, jag kunde bara drömma mig in i matcherna med kompisarna när vi planerar hur vi ska ta oss in i ett hus, ta hand om terroristerna och rädda gisslan. Att man kommer kunna spränga sönder väggar, golv och tak för att på bästa sätt överraska fiendelaget kan bli hur bra som helst. Taktik och team work är vad Rainbow Six i grunden handlar om, och verkar som serien äntligen hittat hem.

10. The Division

The Division skulle egentligen släppts förra året, men helt plötsligt blev det knäpptyst i många månader men till slut fick vi reda på att spelet skulle bli försenat, men vi fick en ny trailer som visade upp den nya motorn som spelet använder sig av, och med tanke på resultatet så har jag inga som helst problem med den extra väntan ( så vidare det inte blir mer förseningar ). Precis som nummer 9 på min lista är taktik och lagspel otroligt viktigt i The Division som utspelar under vad som kallas “mid crisis” i New York, där allt i hela staden verkar ha gått käpprätt åt helvete och gäng verkar styra staden, mer info har Massive inte delat med sig, men efter sett gameplay kan jag inte låta bli att längta.

 

 

Det tog cirka 1 vecka efter att Dark Souls 2 släppts som bilder på vad som såg ut att vara ännu ett “Souls” spel från utvecklaren FromSoftware spreds som en löpeld på internet, och detta gick under namnet “Project Beast”, fram tills nu har vi bara sett bilder, men YouTube användaren Vyktar laddade upp ett filmklipp från där bilderna vart tagna från. Jag har försökt att inte hoppas på allt för mycket på att Project Beast ska vara just Demon’s Souls 2 då vi bara såg några få bilder, men detta YouTube klippet fick mig upp på hype leve l 10! E3 2014 är lite mer än 1 vecka bort, så bara att hålla tummarna att Demon’s Souls 2 visas upp på Sonys presskonferens.

 

Enda sen Call of Duty 4 – Modern Warfare har jag haft en förkärlek till Ghille Suits, och ni som spelat titeln vet nog exakt vilket uppdrag det var som gick mig att älska denna dräkt 🙂

Så jag blev helt pumpad när jag såg att man kunde låsa upp en gille suit i Call of Duty – Ghost, men det finns ett problem… Man måste använda sig att sniper rifle med en chrome barrel, och är det nåt jag verkligen hatar att använda i multiplayer spel så är det sniper rifle, och för det mesta hatar jag folk som använder sig av dessa vapen 😛

Men för att låsa upp den här jävla Ghille Suit så behöver man få 850 kills ( !!! ). Men vad gör man inte för att se ut Wookiee? Men gör ju inte saken lättare att jag är helt otroligt värdelös men sniper rifle, då jag saknar den s.k “13 åriga britt jävel genen” och inte har ADHD, men men, Det är bara att lida vidare

Nu har Playstation 4 varit ute i en vecka här i Europa, och jag har lagt ner många många timmar med maskinen. Med denna konsol generation gick jag över till Sony, det inte är mycket som tilltalar mig med Xbox One, då jag är ute efter en konsol som koncentrerar sig på själva spelen, och inte på allmän multimedia som Microsoft satsar på med Xbox One.

Jag gick till Webhallens butik i Göteborg och ställde mig i kö med ett gäng glada förväntansfulla gamers och försökte på nåt sätt få tiden att gå, själv var jag dum nog och klädde mig inte vidare varmt, men med podcasten [Nördigt] gick tiden trots allt lite fortare. Grabben först i kö hade bänkat sig klockan 19:00 på kvällen och själv kom jag vid 22 tiden, och trots det var jag 8’a. Att Webhallen inte skulle få in så många maskiner visste jag redan, och det var många som aldrig fick nåt mail att komma och hämta sin maskin, men märkte senare att kön sträckte sig bra långt bakom mig, jag kom nog vid rätt tidpunkt.

Jag var lite smått orolig att jag skulle få en defekt maskin ( blue light of death ), men väl hemma när allt var uppkopplat gick allt som det skulle, och uppdateringen av maskinvaran gick perfekt. Första jag gjorde var att pluppa i Call of Duty: Ghost och testa på multiplayern. Jag har alltid hatat kontrollen till Playstation 3 och var orolig att det skulle vara samma skitkontroll återigen, men efter några matcher av Team Deathmatch med min vapendragare Joakim ( JocPoc ) så kan jag utav tvekan säga att jag verkligen älskar den här kontrollen! Jag skulle faktiskt säga att den ligger bra bättre i handen än Xbox 360 kontrollen, och är nästan precis lika skön att hålla i som GameCube kontrollen.

Jag plockade upp 3 spel på releasen, Call of Duty: Ghost, Assassin’s Creed 4 – Black Flag och Killzone Shadow Fall, men har bara kört Call of Duty den här veckan, nosade lite på AC4 för att kolla hur bättre det ser ut på next gen än Xbox 360 versionen.

Jag kommer skriva lite extra om spelen i fråga i andra inlägg, så fokuserar mer på hårdvaran här. Är det nåt jag är lite smått irriterad över är hur segt det kan vara att skicka invites till folk över PSN, om jag tex spelar Call of Duty: Ghost så vill jag att genom en enkel knapptryckning kunna bjuda in hela mitt party till spelet, men istället måste en störande ruta dyka upp, och här måste jag välja att skicka inväg spel inbjudan, är väl inte hela världen, men känns lite onödigt helt enkelt.

Har redan gått över lite om Dual Shock 4 kontrollen, men är det nåt jag inte gillar är batteritiden, som är markant sämre än Dual Shock 3, så gjorde valet att köpa en extra kontroll dagen efter, så man alltid kan ha en laddad kontroll.

En annan sak jag inte gillar är headsetet man får med maskinen, det är en örsnäcka med en störande lite sladd, och ljudkvaliten är riktigt usel. Visst jag får väl vara glad att dem skicka med nåt överhuvudtaget, men när man få ett headset som är av samma kvalité av nåt du kan hitta på Statoil för 50:- blir man rätt besviken. 

Men nu efter en vecka så måste jag säga att jag är extremt nöjd med Playstation 4, inte haft några som helst strul med maskinen och nu är det bara att sitta och vänta på framtida titlar, några bör visas upp imorrn då det är dags för VGX ( fd Videogame Awards )

Välkommen till mitt hem Playstation 4!

Det har varit några hektiska dagar och jag plöjde igenom Demon’s Souls boss efter boss, men sen tog det slut, det sista som stod i vägen var False King Allant, och detta var en boss jag dog på 18 gånger, och vägen till bossen tog mitt liv hela 20 gånger! Till slut blev jag förbannad på en viss drake som envisade sig med att göra livet för mig surt, så uppgraderade min båge, köpte på mig 400 pilar, sen stod jag och matade pillar på den otroligt dryga drakjäveln i 15 minuter, kort och gott jag fick mig en Dragon Soul! Fus Ro Dah! Motherfucker!

Det fanns dock ett ställe i Demon’s Souls förutom just bossfighten med Allant som bara gjorde mig deprimerad, och det var när man kom till Valley of Defilement… Då jag spelade igenom Dark Souls innan jag testade Demon’s Souls så hade man inte precis nån förkärlek till Blight Town, men fy fan när jag kom till VoD… Tänkte för mig själv “Det här är det skitnaste stället någonsin, och att dem gjorde samma skitställe i uppföljaren… Dark Souls 2 lär ha samma skit” Men som tur var lyckades jag plöja igenom denna delen och bara dö här inne 3 gånger.

Det är svårt för mig att komma på en riktig favorit zon i Demon’s Souls men var jag tvungen att välja nån får det faktiskt bli Tower of Latria, anledningen är enkel, påminde om Castlevania och det är en serie som ligger mig varmt om hjärtat.

Men nu sitter jag här, med Demon’s Souls avklarat, och kommer jag återvända till det? Absolut! Men det får vänta ett tag, för nu är det dags att bränna igenom min pile of shame, och vad som står på tur nu är God of War – Ascension. Men innan jag är klar med det kommer en text of The Last of Us dyka upp här på bloggen.

FINAL DEATH COUNTH : 68

2013 – 06 -23

15:27

Den här dagen började riktigt bra i Demon’s Souls, jag kombinerade körkorts teori och soul farming, efter jag hade fått ihop 5000 souls gick jag och köpte mig “Sticky White Stuff”…. ( ewww? ) sen drog jag ner till Flamelurker igen, efter jag på vanligt hedligt vis fått ner han till 50% så drog jag på vapenbuffen och började banka som en galning, när det bara krävdes att få in en ynka träff till på han så lyckades han träffa mig sjukt hårt och jag kunde fan inte ens se att jag hade nån HP kvar, jag trodde själv att jag hade dött, men slog en sista gång, bossen går ner, jag står kvar! Nu är det dags att avancera ner och se vad för hemskheter som väntar mig djupare ner i den här grottan :S

16:45

Jag behövde verkligen inte traska på länge tills jag stod öga mot öga med nästa boss, den här gången var det dags att slakta en gud, Dragon God visar sig vara förbannat stor! Efter dött 5 gånger på raken för att jag skulle naturligtvis springa som en jävla dåre så på sjätte försöket tog jag det mer försiktigt, och här ligger nu Dragon God stendöd efter en rätt simpel “boss fight”, att skjuta iväg 2 stycken ballistas och sen hugga 3-4 gånger på nissen räckte, men men, detta betyder att jag nu kan forsätta i Boletarian Palace 😀

Death Count: 23

22:15

Efter en break satte jag mig igen och lirade, avancerade i Boletarian Palace, här stötte jag på en vändor nisse som säljer Knight Longsword för 20000 souls, så just nu på min agenda är att samla ihop till det, för då Dragon Longsword funkar, så är det många fiender som är immuna mot fire damage, och då kan man lika gärna försöka misshandla dem med en tandpetare :S Men jag tog mig fram till nästa boss i området, en stor jävla snubbe i rustning som har det otroligt roliga namnet Penetrator… Döda mig 4 gånger gjorde det mongot, så kommer återvända när jag fixat mitt nya svärd 🙂

Death Count : 27

2013 – 06 – 21 

13:47

Efter en god natt sömn så är det återigen dags att kasta sig in i Demon’s Souls! Idag blir det nog inte så mycket spelande dock, det är ju Midsommar trots allt, men lite ska man kunna smyga in. Nu när första bossen ligger död och nu är det dags att avancera, kom till ännu en bro, och här gillar drakjävlar att spruta eld… Och fittiga jävla snorhundar… Kort och gott jag dog… 3 gånger…. Men nu gör vi ett nytt försök 🙂

Death Count: 9

14:08

Phew, lyckades ta mig över den förbannade bron, gud va störande den skitna draken är då!!! Kom fram till en s.k “fog door”, hoppa glatt in och stötte på Tower Knight… Jadu han va fan inte rolig, och 2-3 sekunder in i fighten ligger jag i mitt blod… Hur fan ska jag spöa den här jäveln? :S

Death Count: 10

14:53

Jag hade en känsla att Tower Knight skulle bli en sån där boss fight som jag skulle dö om och om igen på, men nu står jag här med Tower Knights souls i hand, och återvänt till Nexus för lite R&R och level up, men nu blir det en paus från spelandet och dags att dra iväg och fira Midsommar med flickvännen =)

2013 – 06 -22

15:15

Då var midsommar firandet över, och dags att kasta sig in i Stonefang Tunnels, för tydligen får jag inte fortsätta på det andra stället förens jag slaktat en über demon. Har i dem här tunnlarna stött på diverse äckliga varelser som verkar lite smått…mongolida? Men även dessa jävla hundar och eldsprutande tjockisar, en av dessa brände ihjäl mig 🙁 Men gick precis igenom en “fog door”, så jag förväntar mig att det kommer nåt förjävligt snart som ska göra livet surt för mig…

Death Count: 11

15:25

Gah, mer av dessa stenkastande mongon! Stötte på en hel drös av dessa “mongoloider” samtidigt, så man åkte på storstryk, men fördelen är att jag hittade en shortcut så nu slipper jag i alla fall ta mig igenom hela jävla grottsystemet, men fan, känner att jag behöver mer firebombs, cause firebombs are cool!

Death Count: 12

18:39

Förbannade jävla spindel slyna! Jepp, har stött på bossen Armor Spider, efter åkt på stryk 2 gånger av denna jäveln kände jag att det är dags att farma lite souls och levla upp, speciellt min endurance så jag kan börja använda min Purple Flame Shield. Så det är dags att bege mig tillbaka till
Boletarian Palace för att farma ca 20000 souls… Blääää!!!

Death Count: 14

23:40

Die, die, die my darling! Sådär ja efter en jävla massa soul farming fick jag upp min styrka tillräckligt hög för Purple Flame Shield, så var det att dra ner till Armor Spiders skithåla igen, och den här gången gick slynan ner direkt! Ännu en boss besegrad, och nöjd som ett as är man också 🙂

2013 – 06 – 23

04:08

Nej fy fan, nu får det fan räcka för idag, Kötta mig vidare igenom trånga grottor och annan almän skit, hittade dock ett dragon sword +1 som jag fastna för direkt! Men tyvärr har det en massa fire dmg på sig, som i sin tur är helt jävla värdelös på stället där jag är nu 🙁 Men till slut stod jag öga mot öga med Flamelurker…. Som melee klass är ju denna bossen helt störd i huvudet! Efter blivit slaktad 4 gånger kom jag på en taktik som funkar, men för att få detta att funka behöver jag farma en jävla massa mer souls, men det får bli ett projekt för morgondagen. För nu säger jag gütten natcht eller nåt sånt 😛

Death Count: 18

 

 

Att jag älskade Dark Soul’s råder det verkligen inte nåt tvivel om, men det finns ett spel jag haft i princip sen det släpptes men aldrig spelat. Så idag utav någon anledning så tog jag äntligen av plasten till Demon’s Souls. Så den här blogposten kommer jag att ha öppen varje gång jag sitter och spelar, Med timestamps och all sån fancy skit.

2013-06-20,

19:56

Har precis börjat spela, efter suttit och lekt med utseendet på min karaktär så kastade jag in i spelet, fick bli en Knight vid namn Talinth *doh*
Precis som i Dark Souls så valde jag väl helt fel klass och kommer åka på står stryk, aja men skit samma, nu är det dags för en tutorial ( wtf? )

20:01

Gissar på att jag fortfarande är i tutorial området, och stötte på en fiende vars nylle sken i blått ljus, här var jag fan på “fitthåret” att dö för första gången, men gick inte riktigt som planerat för Hans-Urban, vilket jag döpte aset till så fort jag såg han, nu ligger du i en pöl av blod, käkar i mig lite hälsa och springer glatt vidare 🙂

20:22

YOU ARE DEAD! Jahapp, då hände det då, sprang in i ett rum och där stod en stor jävla demon vid namn Vanguard och väntade på mig, jag fick in några träffar men till slut fick det feta aset in en rejäl träff och jag stendog, men jag vet inte om jag ska lägga till detta på min Death Count jag kommer ha, för tydligen skulle jag dö här, och nu är man i Nexus och nån brutta i burka väckte mig som undead. Jahapp, då kör vi vidare då!

20:49

Sådär ja, nu har jag “äntligen” dött för första gången, jag gick igenom sån där trevlig fog, hade förväntat mig att stöta på en boss av nåt slag här, men istället var det en eldbombs kastande zombie jävel som lyckades spränga mig i bitar… Så dags att springa tillbaka och se om mina souls ligger kvar som i Dark Souls 🙂

Death Count: 1

21:10

Efter köttat mig igenom samma jävla svin återigen om jag fram till mina souls, men den här gången var jag bered på vad som väntande mig, så zombie jäveln fick smaka på sin egen medicin, en firebomb i plytet på aset och jag kan nu avancera… Hoppas jag :S

21:23

Tagit mig längre in i Boletarian Palace, och stötte precis på en snubbe som behövde hjälp, slaktade mig 5-6 zombies ( som älskar tutta eld på sina svärd ). Efter varit ruggit nära att dö på kuppen räddade jag en snubbe vid namn Ostrava, och som tack för hjälpen fick jag en kikare… En jävla kikare? Ja men tack då 😛

21:55

Jahapp, Då dog man igen, men den här gången kan jag enbart klandra mig själv, hade kämpat mig längre upp i palatset när jag kom fram till en massa stora runda stenar som var blockerade. Så vad gör ett smart-ass som jag då? Jodå, jag hugger sönder träbarriären och detta resulterar i att stenarna rullar iväg och krossar min kropp…. Perkele!

Death Count: 2
22:09

Muhahaha! Den här gången använde jag stenjävlarna på rätt sätt, satte dem i rullning och total mosade en massa odöda jävlar som stod som bowling käglor, STRIKE! Men sen vandrar jag vidare och ser längre bort sitter en förbannat stor drake…. Got a baaaad feeling about this… 🙁

22:18

Jahapp, Då dog man igen, efter jag såg drak jäveln, så kom jag till en bro, jag kände igen denna bro från ett demo av spelet jag såg på gametrailers, så jag avancerade långsamt, efter ett tag hörde jag tunga vingslag så jag började backa bakåt, vilket var en jävla tur, för visst fan kom det en drake! Så jag gick åt vänster, väl där ser jag inte bara 1 utan 2 drakjävlar! Men såg att man kunde springa längs kanten av klippan där dem satt, väl där framme hittade jag lite lik och loot, sen snubbla jag över kanten och dog… God damnit!

Death Count: 3

22:30

Kuuuuuuk! Hade nästan lyckats ta mig tillbaka till mina souls, men det sket sig, stötte på Hans-Urbans bror som den här gången var ute efter blod, jag stendog, och nu gick man back 2500 souls… Fawk!

Death Count: 4

23:56

Gud, jag vet fan inte vart jag ska ta vägen! Oh yes, Jag dog igen, och inte nog med det nu är mitt svärd paj så får springa runt med en fjantig jävla smörkniv… Näfan, får hämta lite souls och uppgradera min gear lite, iofs har jag nu köpt på min Plate setet så lite plus ligger man nu, hittade även en ring som gör att jag som “undead” har lite extra HP, sånt gillar vi 🙂

Death Count: 5

00:43

Jag vet inte om det är för att jag nu är förbannat trött, eller att flickvännen visar massa vidriga “klämma finnar och bölder” filmer på YouTube, men nu dör jag som en dåre, på en vanlig jävla zombie den här gången! Näfan, ska hämta mina souls, och se om jag kan ta mig tillbaka till Nexus, uppgradera lite och reparera min lilla svärd, för dessa jävla mail breakers, fjantiga 😛

Death Count: 6

01:37

Sådär ja! NU börjar det verkligen hända grejer! Gick tillbaka till stället med dessa jävla drakar, och tänkte “Inget vågat, inget vunnet” så kutade som ett as längs bron, och väl på andra sidan fick jag dra i en spak som öppnade upp dörren till spelets första boss, Phalanx. När jag kom in i rummet försökte jag komma på hur i helvete ska jag ha ihjäl denna heffaklumpen, men efter dragit på lite eld på mitt fina Bastard Sword så började jag hacka loss som en jävla dåre! Och bara nån minut senare är Phalanx besegrad och jag återvänder till Nexus med min första Demon’s Soul! Men nu orkar jag fan inte hålla ögonen öppna längre, over and out

Det är få spel var värld verkligen sätter sig på hjärnan och minnena man hade av världen följer med oss många år framöver. Ett av detta spel var Bioshock och staden Rapture där spelet utspelade sig i, det kändes så otroligt unikt och främmande att jag var tvungen att dra igenom spelet i en sittning, jag ville verkligen inte sluta. Det här för mig till den senaste delen av Bioshock serien i Bioshock Infinite.

Istället för att smyga sig fram på havets botten får vi den här gången lära oss känna staden Columbia som svävar ovanför molnen. När jag för första gången såg filmer och bilder under spelet utveckling var jag så sjukt jävla pumpad på att uppleva ännu ett mästerverk av skaparen Ken Levine. Men nu sitter jag här, spelat igenom Bioshock Infinite hela 3 gånger men känner ändå en enorm tomhet och en besvikelse.

Jag började undra om jag var helt dum i huvudet som inte tyckte att Bioshock Infinite “var det bästa sen skivat bröd” så att säga, ärligt talat så hade jag faktiskt rätt tråkigt. Precis som i dem första Bioshock så har man speciella förmågor, som förr hette Plasmids och nu kallas för Vigors och dessa använder man i kombination av skjutvapen. I Bioshock 1 & 2 använde jag dessa förmågor i princip hela tiden, men här känns som så otroligt tråkiga och nästan meningslösa.

När det kommer till själva gameplay delen av Bioshock Infinite känns allt så otroligt föråldrat, otroligt tråkiga vapen som mer känns som ärtbössor och har ingen alls kraft i sig, Men själva kontrollen känns “lite off” så att säga, att hantera plasmids och vapen i dem tidigare delarna kändes helt naturligt men här känns det otroligt bökigt.

Columbia må vara otroligt vackert, men det var bara i början av spelet och i slutet man verkligen kände att man var i en stad som ligger ovanför molnen, till skillnad från dem förra delarna där man verkligen kände att man var havets botten. Nu kanske folk gnäller på mig att jag jämnför dessa titlar för mycket med varann, men klart som fan att jag gör det då spelet trots allt heter Bioshock. Så det känns otroligt tråkigt att spel som kommer så långt efter dem förra delarna känns så otroligt själlöst. Och med denna fiendedesignen som dem gick in på känns ruskigt ruschat, då jag tröttar på att skjuta ihjäl vad som känns som samma sorts fiender som ser ut som tvillingar genom hela spelet.

Men trots att det kanske verkar att jag hatar Bioshock Infinite så gör jag verkligen inte det, men efter tidigare delar i serien förväntade jag mig en sorts evolution, men det känns mer som 1 steg framåt men 2 steg bakåt och för ett spel som blivit försenat gång på gång så tycker jag det är otroligt tråkigt. Det enda jag verkligen gillade med Bioshock Infinite var vad jag ser som spelets huvudperson Elizabeth som lyckas uttrycka otroligt mycket känslor och för att vara en sorts side-kick så är hon aldrig i vägen.

Det är rätt svårt för mig att kunna rekommendera Bioshock Infinite till andra spelare, men älskade man dem tidigare delarna så är det kanske bäst att vänta tills du kan hitta spelet på nån rea, men däremot folk som aldrig upplevt magin i Rapture kanske inte lämnar Columbia med känslan “Jag vill tillbaka till Rapture”